Stäng fönster Gnosjö kn, KÄLLERYD 3:1 KÄLLERYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| KÄLLERYDS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter I-IV Kvarteren på gamla kyrkogårdens södra del har en tydlig struktur med ett blandat vårdbestånd från hela 1900-talet. De äldre, till stor del högresta, vårdarna är avgörande för det kulturhistoriska värdet genom det historiska djup de förmedlar. Titlarna på dem står för person- och lokalhistoria, bland annat avspeglas Nissafors järnbruk. Några vårdar vittnar om väckelsen i socknen. Kvarter V Kvarter V har genom sitt bevarade gravvårdsbestånd från förra sekelskiftet en homogen karaktär. Kvarteret har genom sitt läge vid kyrkan haft en hög status, vilket återspeglas i de påkostade vårdarna över hemmansägare och betydande personer i socknen vid denna tid. Härigenom har kvarteret även en strukturskapande roll på gamla kyrkogården. Var och en av de äldre vårdarna har i sig ett högt kulturhistoriskt värde. Vidmakthållandet av de båda grusbäddarna fyller ett pedagogiskt syfte, eftersom de ger en bild av hur en stor del av kyrkogårdens gravar såg ut under tidigt 1900-tal. Kvarter VI Kvarteret V har en blandad karaktär. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i enstaka äldre gravar där vidmakthållandet av de tre grusbäddarna spelar en viktig roll. Titlarna på vårdarna förmedlar lokalhistoria med koppling till bruk och stationssamhälle. Kvarter VII Kvarter VII har haft en hög status genom sitt välexponerade läge mellan korgavel och landsväg. Detta återspeglas i påkostade äldre vårdar av granit och gjutjärn, vilka står för kvarterets kulturhistoriska värden. Titlarna på vårdarna förmedlar person- och lokalhistoria. Nya kyrkogården Nya kyrkogården, anlagd 1962-63, har en typisk efterkrigstida karaktär – vanlig på svenska kyrkogårdar – med rader av strama, jämnhöga vårdar, liksom på gamla kyrkogården konsekvent vända mot öster. Häckar och gångar av grus och kalksten används som strukturskapande element. De uniforma vårdarna från 1960- och 70-talen ger en bild av folkhemmets kollektivistiska anda. Nya kyrkogården är ännu endast delvis utnyttjad och nya gravsättningar torde i första hand hänvisas hit och ansluta till befi ntliga strukturer. Den nya minneslunden refl ekterar vår tids gravsed. kyrkogården som helhet Källeryds kyrkogård har medeltida ursprung. Kyrkogården består av en gammal och en ny del. Gamla kyrkogården utgör därvid en klart urskiljbar enhet genom sitt högre läge och sin bibehållna kallmur. Den har en rektangulär plan med påkostad ingång i öster med putsade, huvtäckta grindstolpar och smidesgrind. Kyrkan reser sig på kyrkogårdens norra hälft. Gamla kyrkogården indelas av rätvinkliga grusgångar i mindre gravkvarter. Alla gravar ligger i raka nord-sydliga rader och är konsekvent vända mot öster. Inslaget av högresta vårdar från decennierna kring förra sekelskiftet är påtagligt i de fl esta kvarter och skapar såväl historiskt djup som dynamik. Särskilt renodlat ur detta hänseende är kvarter V längs kyrkans södra sida, vilket liksom kvarter VI öster om koret haft en hög status. I dessa båda kvarter återfi nns hemmansägare, lärare, kantorer, rätttare, kyrkovärdar m.m. Här fi nns även nio gjutjärnsvårdar, fl ertalet vid korgaveln. Dessa har ett särskilt högt värde som representanter för den tidigaste industriella gravvårdsframställningen, knuten till bygdens järnbruk. Nissafors bruk i socknen ger sig till känna genom vårdar med titlar som hammarsmed och bruksägare samt genom ett antal gravar knutna till den gamla vallonsläkten Th oursie. Titlar på vårdarna förmedlar ofta person- och lokalhistoria. En handfull vårdar med referens till missionsrörelsens sångböcker ger en bild av väckelsen i bygden. Tidigare hade många gravar grusbädd, idag fi nns bara fem exempel på detta karaktäristiska gravarrangemang, varav en med smidesstaket. Bibehållandet av grusbäddar fyller ett pedagogiskt syfte, genom den bild de ger av en nu ovanlig gravkultur. Hela ytan norr om kyrkan utgörs av den Löfvenskiöldska graven från tidigt 1800-tal. Denna är med sina staketomgärdade gravhögar med strama vårdar ett utpräglat och säreget exempel på de uttryck den adliga gravkonsten tog sig under empiren, i det att begravningar i kyrkorummen förbjudits. Samtidigt minner graven om adelns dominerande roll i socknens historia, den präglar även en stor del av kyrkogården. På och invid norra kyrkogårdsmuren ligger och lutar diverse borttagna äldre gravvårdar från sent 1600-tal till 1900-tal, fl era av dessa besitter ett högt kulturhistoriskt värde. Vårdar från tiden före industrialiseringen är exempel på lokal, hantverksmässig gravkonst. Nya kyrkogården från 1962 utbreder sig väster och söder om gamla kyrkogården och sammanlänkas med denna genom grusgångar och en kalkstenstrappa med smidesräcke. Upphovsman var Jönköpings stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson, vilken skapat fl era kyrkogårdar i länet. Utvidgningens utformning är stram i efterkrigstidens anda med omgivande kallmurar och traditionella entréer med smi desgrindar. Kvarteren omges av gångar med grus respektive kalksten. Gravarna är i likhet med dem på gamla kyrkogården konsekvent vända mot öster. Häckar används i rumsskapande syfte. Endast sydöstra delen är utnyttjad och har ett tämligen enhetligt bestånd av enkla, jämnhöga vårdar, en återspegling av folkhemmets kollektivistiska anda i kontrast mot gamla kyrkogårdens monument. Sammantaget är den efterkrigstida karaktären en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar och dess främsta värde ligger i de övergripande strukturerna. Nya kyrkogårdens norra del med friväxande björkar har nyligen tagits i anspråk för urngravar och som minneslund, en bild av vår tids gravsed. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkogårdens genom nivåskillnader och kallmurar klart avläsbara gamla och nya del. - Kallmurar, grindstolpar, smidesgrindar, grus- och kalkstensgångar samt häckar är viktiga delar av kyrkogårdens formgivning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 och järnvårdar skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Den Löfvenskiöldska graven är som typ i det närmaste unik i länet. |
