Stäng fönster Simrishamn kn, STIBY 151:1 STIBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| stiby kyrka, STIBY KYRKA | |
| 10/11/17 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkogården i Stiby har parkkaraktär där gravvårdarna står som tidstypiska inslag från framför allt 1800-talet och 1900-talets första hälft. Från den högt belägna kyrkogården har man milsvid utsikt över det öppna landskapet. Kyrkan och kyrkogården ligger i en välbevarad by där skola, prästgård, lärarbostad och församlingshem utgör viktiga delar av kyrkomiljön. Kyrkan verkar redan före skiftet ha haft ett avsides läge, kanske ursprungligen byggd i anslutning till en större gård snarare än som gemensam kyrka mitt i byn. Den topografiska kopplingen mellan en huvudgård och kyrkan är vanlig i sydöstra Skåne. Detta förhållande har med all sannolikhet också funnits i Stiby kyrka vars rika arkitektur med välhuggna listverk och sockel samt breda västtorn med emporöppningar tyder på en byggherre goda ekonomiska resurser och hög status. Av den gamla kyrkobyggnaden i Stiby finns inget bevarat utöver grundläggning och sten som återanvänts i den nya kyrkan. Huvuddragen hos den medeltida kyrkan finns dock beskrivna genom Brunius nedteckningar. Kyrkan kan jämföras med Östra Ingelstads, Östra Hoby, Vallby och Borrby kyrkor som också har eller har haft breda västtorn med dubbla tornbågar sannolikt också emporöppningar. Rivningen av den gamla kyrkan skedde inte omedelbart utan som en följd av ombyggnader som förvanskat kyrkan under flera etapper. Rivningen motiverades med att kyrkan saknade ”minnesmärken”. Förmodligen syftade man med minnesmärken på gravhällar, medeltida träskulptur, epitaifier, valv och kalkmålningar medan kyrkans murverk och samt tornets uppbyggnad sannolikt var lågt värderat i detta sammanhang. Av den gamla kyrkan finns få inventarier bevarade. Den ovanliga akvamanilen är en av dem och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Den nya kyrkan byggdes som en hög och bred salkyrka med många bänkplatser där alla församlingsmedlemmar kunde höra och se predikan. Fasaderna är utförda med en rik murning i fönster och portalomfattningar vilket man kan förvänta sig av byggmästare Cederholm. Särskilt visar tornets trappstegsgavlar prov på murarmästarens finess. Kyrkans yttre är relativt välbehållen, även om dörrar och fasadfärg har ändrats liksom yttertakets material. Kyrkans renoverings- och byggnadshistoria är dåligt dokumenterad och det är osäkert vilka hur mycket av kyrkans inredning som är original. Att inredningen kompletterats och förbättrats under en längre tid är dock troligt då det var vanligt att stora ombyggnader gjorde hål i kyrkokassan och att inredningen ”bättrades på” efterhand. Orgeln var relativt ny när kyrkan byggdes och flyttades över från den gamla kyrkan. En hel del snickerier såsom dörrar kan vara original liksom dess tidstypiska trycken. Orgelläktare, korskrank, altarring, predikstol och dopfunt kan vara samtida med kyrkan medan altartavlan är en senare komplettering. Renoveringen vid 1900-talets början är inte starkt präglad av Wåhlin och hans inblandning i kyrkans renovering kan därför ha varit begränsad. Vägg- och valvmålningarna som utfördes vid denna tid är övermålade med undantag av en bård och stjärnhimmel över sakristian. Dessa är synliga från kyrksalen och har stor betydelse för kyrkorummets karaktär. Golven är från samma tid. De är rikt mönstrade och mycket typiska för tiden. Trots att inredningen tillkommit vid lite olika tidpunkter, inte minst inbyggnaderna under läktaren, bildar de en relativt harmonisk helhet av nyklassicism i det sena 1800-talets stildräkt. Inventarierna binds också ihop med den sentida, lite bleka färgsättningen i grått, förgyllning och ekfärgat trä. Orgelfasaden från tidigt 1800-tal har ett särskilt högt värde både på grund av sin höga ålder och som tidstypiskt inslag i kyrkointeriören. Till kyrkans främsta värden hör också valven över kyrko-rummet och tornets bottenvåning. Valven och kyrkans fasadmurning är prov på den höga kvalitet som 1800-talets byggmästare kunde åstadkomma med medeltida murteknik som måttstock. |
