Stäng fönster Sjöbo kn, ILSTORP 30:1 ILSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| ilstorps kyrka, ILSTORPS KYRKA | |
| 1/30/19 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Ilstorp ligger en dryg halvmil sydväst om Sjöbo i ett svagt kuperade slättlandskapet med sandiga hag- och åkermarker och inslag av träddungar. Kyrkan är belägen på en svagt markerad höjd i byns västra del, som sedan skiftet 1827–28 då den bestod av 18 gårdar och 11 gatuhus är ungefär en tredjedel så stor. Bebyggelsen är främst uppförd under 1700- och 1800-talen men präglas i viss utsträckning av moderniseringar under 1900-talets andra hälft. Området Everlöv-Kumlatofta-Ilstorp utgör riksintresse för kulturmiljövården, där bland annat kyrkbyn, kyrkan och den utskiftade bebyggelsen nämns som uttryck för riksintresset. Ilstorps kyrka tros ha uppförts vid mitten av 1200-talet eller något senare. Murverksundersökningar visar på vissa variationer i utformningen av dekorativa detaljer på långhus och kor, vilket kan tyda på att koret uppförts något tidigare än långhuset och då i anslutning till en på platsen redan befintlig kyrka, möjligen i trä. Murverken i munkförband av hårdbränt tegel med åsstrukna fogar var ursprungligen synliga, fasaderna tros ha putsats första gången i samband med tillkomsten av det senmedeltida vapenhuset i söder. Tegelkyrkor började uppföras i Skåne under 1200-talet, men det vanliga byggnadsmaterialet var fortsatt natursten. De romanska murverken i Ilstorps kyrka är därmed värdefulla i arkitektur- och byggnadsteknikhistoriskt avseende. En ytterligare säregen detalj är att kyrkan aldrig tycks ha haft norrportal, vilket annars var brukligt i romanska kyrkor. Exteriören karaktäriseras idag av småskaligheten, den romanska dispositionen samt inte minst avsaknaden av torn. Vanligtvis försågs skånska kyrkor med torn redan under medeltiden och av de få kyrkor som ännu inte fått torn innan 1800-talets expansiva kyrkobyggnadsperiod blev den större delen då rivna eller kraftigt ombyggda. Kyrkan har ursprungligen inte haft absid, men den 1885 tillkomna koravslutningen efter ritningar av Ystads stadsarkitekt Peter Boisen följer romanskt byggnadsmönster i fråga om form och volym, samtidigt som de slätputsade och strikta murverken har ett tydligt yngre uttryck än de medeltida byggnadskropparna. Liknande förhållande gäller för övervåningen på vapenhuset, som är samtida med absiden men vars tilltagna volym snarare är typisk för kyrkoutbyggnadsperioden i Skåne under 1800-talet då befolkningsutvecklingen orsakade platsbrist i församlingskyrkorna. I Ilstorp var syftet emellertid att flytta in kyrkklockan på vapenhusvinden, en ovanlig lösning som har en närbelägen motsvarighet i Björka där klockan hänger på långhusvinden, och Ilstorps kyrka bevarar sitt romanska kyrkorum med plats för cirka 50 personer och är därmed en av länets minsta kyrkor. Kyrkans interiör präglas av fyra tidsperioder, där romansk och gotisk tid utgör de två första och mest påtagliga. Långhusets och korets ursprungliga volym och murverk är tillsammans med senmedeltidens kryssvalv, taklag och delar av vapenhusets murverk avgörande för upplevelsen av den ålderdomliga kyrkoanläggningen. De frilagda kalkmålningarna från minst fyra tidsperioder förstärker dessa värden ytterligare. Bildframställningarna som har likheter med målningar av Linderödsmästaren och har daterats till omkring år 1500 håller hög teknisk och konstnärlig kvalitet och är synnerligen intressanta ur konsthistorisk synpunkt. 1600-talets fasta inredning och inventarier i form av altaruppsats, predikstol och triumfkrucifix (vars kristusfigur möjligen härrör från 1400-talet) har konsthistoriska värden och bidrar tillsammans med de samtida gravhällarna i vapenhuset till den ålderdomliga karaktären. Den mest påtagliga årsringen utöver de medeltida utgörs emellertid av det sena 1800-talets förändringar med nya fönster, nyuppförd absid efter medeltida byggnadsmönster, påbyggnad av vapenhus, sluten bänkinredning och orgelläktare i väster. Senare tillägg och förändringar i interiören är få och har som exempelvis fönstrens innerbågar anpassats väl till den befintliga miljön. Det enda inslaget med tydlig modernistiskt prägel är underredet till dopfatet i ljust laserad ek som tillverkades 1977 av formgivaren och träkonstnären Sigvard Nilsson vid Söwe-konst. Ilstorps kyrkogård karaktäriseras av ett ålderdomligt uttryck med till större del gräsbevuxna ytor och begränsad vegetation i form av enstaka högväxande element som sockertoppsgran och tuja samt lägre städsegröna häckar och buskar. Denna växtlighet återfinns främst sydost och söder om kyrkan där kyrkogårdsidealen kring sekelskiftet 1900 är dominerande, med singelklädda gravplatser omgivna av låga häckar eller stenramar och eklektiskt utformade högresta gravstenar i svart diabas eller grå granit. På den övriga kyrkogården står gravvårdar från 1800-talets andra hälft blandat med för tiden efter 1930 typiskt lägre och enklare utformade gravstenar placerade rakt i gräset. Här finns även äldre liggande och delvis spruckna gravstenar. Mer sentida gravskick representeras av en askgravplats i kyrkogårdens nordvästra hörn. Vanligast förekommande yrkestitlar på gravstenarna är lantbrukare och hustru tillsammans med titlar som åbo, piga och dräng, men här finns även bland annat hantverkare, handlare, lärare och hushållerskor. Yrkestitlarna har ett socialhistoriskt värde då de speglar bygdens historia och utveckling. |
