Stäng fönster Sjöbo kn, LÖVESTAD 57:1 LÖVESTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| lövestads kyrka, LÖVESTADS KYRKA | |
| 7/22/20 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Lövestad ligger cirka 15 km öster om Sjöbo i ett öppet och svagt kuperat odlingslandskap med utskiftade gårdar, äldre vägsystem och välbevarade stengärdesgårdar. Socknens och kyrkbyns namn är känt sedan 1367, då som Löthesthatha. Lämningar efter boplatser, stensättningar och lösfynd visar emellertid på en betydligt längre kontinuitet av mänsklig aktivitet än så. Byn präglas idag av laga skifte som genomfördes 1832, då 48 av de 55 gårdarna flyttades ut och gatehus sedermera uppfördes på de gamla gårdstomterna. I samband med att järnvägen Tomelilla–Eslöv anlades på 1860-talet byggdes en station norr om kyrkbyn på mark från två utskiftade gårdar. Kring stationen växte snart ett stationssamhälle fram, vilket bidragit till att kyrkbyn i stor utsträckning bevarat sin ålderdomliga karaktär av sockencentra, med prästgård från sent 1800-tal öster om kyrkan och kombinerad skolbyggnad och rådhus från 1848 efter ritningar av C.G. Brunius i väster. Byn bevarar även flera gatehus av 1800-talskaraktär, en traditionellt fyrlängad gård samt en äldre stenvalvsbro. Norr om kyrkan ligger Lövestads kungsgård med anor från 1300-talet, med från 1824 och magasinsbyggnader i gråsten från 1700-talet. Kyrkoanläggningens närmiljö präglas även av det biflöde till Tolångaån som ringlar sig fram utmed tomtgränsen. Lövestads medeltida kyrka tros ha uppförts på 1100-talet och bestod vid tiden för dess rivning 1854 av ett långhus med två ursprungliga travéer som senare under medeltiden och/eller 1500-talet hade utökats med två travéer i öster samt en i väster. I söder fanns ett vapenhus och taken var täckta med koppar och tegel. Tillkomsten av den nya kyrkobyggnaden, som uppfördes på samma plats 1855–56 efter ritningar av C.G. Brunius, speglar tidens kraftiga befolkningsutveckling. Brunius, som bland mycket annat var professor i grekiska och konsthistoriker, var trots att han saknade formell utbildning även verksam som arkitekt. Han var en drivande kraft för att återinföra de romanska och gotiska stilarna i svenskt kyrkobyggande, vilket han tillämpade i en lång rad ombyggnader av medeltida kyrkor, främst i Skåne. De nyuppförda kyrkorna som ritats av Brunius är däremot betydligt färre, utöver Lövestads kyrka finns endast fyra stycken, vilket gör kyrkan konsthistoriskt intressant. Kyrkan bildar en enhet tillsammans med den intilliggande skol- och rådhusbyggnad som Brunius ritade endast något år tidigare, vilket förstärker detta värde. Karaktäristiskt för Lövestads kyrka och Brunius kyrkor överlag är en T- formad plan med kraftiga korsarmar samt ett svagt utskjutande korparti som interiört fick funktion som sakristia. Andra typiska exteriöra arkitektoniska element är rundbågefriser och blinderingar, de senare ofta använda i gavelpartier på torn utan spiror. Interiört är slutna bänkkvarter och skrank för absiderna signifikanta inslag, som också återfinns i Lövestad. Lövestads kyrka är ett synnerligen välbevarat exempel på Brunius nyromanska kyrkobyggande. Få förändringar har gjorts genom åren, till de mest märkbara hör uppförandet av orgelläktaren 1875, tillkomsten av glasmålningar i korsarmarnas och koravslutningens fönster på 1920-talet, utbyte av dörrar och ny färgsättning av fast inredning på 1950-talet samt tillkommande utrymmen för förvaring och wc m.m. under 1950- och -80-tal. Kyrkans interiör får en säregen prägel av det platta innertaket, ett stilgrepp som annars var ovanligt för Brunius, och som här utförts i form av ett kassettak med lövsågade dekorationer. När Lövestads medeltida kyrka revs 1854 auktionerades merparten av fast inredning och inventarier bort. Exempelvis finns församlingens romanska dopfunt idag på Statens historiska museum i Stockholm. Bland de få föremål som överfördes till den nya kyrkan, och som utöver sina konsthistoriska värden därmed även har särskilda kontinuitetsvärden för socknens innevånare, bör nämnas de båda kyrkklockorna i malm från 1461 respektive 1790, en mässhake från 1700-talet samt ett antal äldre metallföremål från 1500- och 1600-talen. Lövestads kyrkogård präglas i allt väsentligt av kyrkogårdsidealen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, med högresta gravvårdar i varierande material och formspråk, inramningar av buxbomshäckar och järnstaket, grusade gångsystem och arrangerad vegetation. Gravstenar typiska för tiden från 1930-talet och framåt också förekommer i stor utsträckning. Många av dessa har liksom de äldre vårdarna yrkestitlar, vilka har ett socialhistoriskt värde då de speglar bygdens historia och utveckling. Den agrara prägeln manifesteras i de vanligast förekommande titlarna som lantbrukare och hustru, men här finns även hantverkstitlar och mer ovanliga inslag som löjtnant, kronojägare, bondeståndets vice talman, lärarinna och barnsköterska, vilka representerar socknens expansiva period under senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Tillkomsten av den nya begravningsplatsen i anslutning till stationssamhället under tidigt 1900-tal har bidragit till att den gamla kyrkogården bevarar mycket av sin 1800-talskaraktär. De mest påtagliga tillskotten utgörs av bårhuset från 1942, i en för domkyrkoarkitekten Eiler Græbe typisk modernistisk tolkning av historiserande arkitektur, samt två senare ekonomibyggnader uppförda i anslutande stil och material. |
