Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Ödeshög kn, HEDA 7:1 HEDA KYRKA

 Anläggning - Värdering

HEDA KYRKOGÅRD, HEDA KYRKA
11/1/04
Motivering
KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan med kyrkogård och den omkringliggande bebyggelsen, som t ex de f d skolorna och prästgården bildar en väl sammanhållen kyrkomiljö med mycket stora kulturhistoriska värden.

Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

Kyrkobyggnaden
Heda kyrka är en av de märkligaste medeltida kyrkorna i Östergötland med sitt smäckra västtorn och sidoutbyggnader. Kyrkan är sannolikt uppförd på privat initiativ av en kung eller storman. Kapellet visar även på ett kungligt eller stormannainflytande med sin mycket speciella piscina med reliefer. Det norra sidoskeppet och den tidiga valvslagningen har uppförts med influenser av cisterciensisk arkitektur. Det medeltida murverket med bl a bevarade skulpturala portaler m m utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Tornets interiör bär även spår av ålder och patina och har undgått att få en västportal upptagen. Över valven finns delar av den medeltida takkonstruktionen bevarad, bl a det ornerade remstycket, vilket utgör ett mycket intressant och värdefullt forskningsmaterial. C G Brunius omfattande restaurering av kyrkobyggnaden har stora arkitektur- och restaureringshistoriska värden, då den dels visar på samtidens stilideal och dels på ett nymornat intresse att bevara de medeltida kyrkorna. Brunius var dessutom en av de tongivande restaureringsarkitekterna vid denna tid.

Sammanfattning
" Heda kyrka är en av de märkligaste medeltida kyrkorna i Östergötland och har mycket stora arkitektur- och konsthistoriska värden genom att så stora delar av den medeltida kyrkobyggnaden är bevarad. Det medeltida murverket med sina skulpturala beståndsdelar, tornet, valven och den mycket speciella piscinan med sin personframställning utgör i stora delar unika medeltida byggnadsdetaljer.

" C G Brunius restaurering på 1850-talet visar på en stark personlig prägel, men även på de restaurerings- och stilideal som var aktuella under den här perioden.