Stäng fönster Trelleborg kn, TULLSTORP 19:1 TULLSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| tullstorps kyrka, TULLSTORPS KYRKA | |
| 4/2/19 |
| Motivering |
|---|
|
Tullstorps lilla by omges av böljande åkermark. Kyrkan ligger intill den före detta prästgården. Traktens långa historia är synlig i en bronsåldershög i närheten som även varit häradets galgbacke. Kyrkogården karaktäriseras mestadels av sent 1800-tals ideal med buxbomsomgärdade gravplatser belagda med singel. Gravmaterialet är uttunnat med flera gravstenar borttagna och flyttade till lapidarium. I östra delen finns en minneslund med en kulle och en för Skåne unik och märklig runsten från 980-talet med ovanligt detaljerade och välhuggna bilder. Kyrkan uppfördes 1848 och ritades av C G Brunius. Kyrkan har planformen av ett grekiskt kors, med lika långa korsarmar och ett lågt centraltorn i mitten. Planformen är ovanlig i jämförelse med den vanligare långhuskyrkan och tornets placering ger kyrkan karaktär av centralkyrka. Formen är sammanhållen och utstrålar tyngd. Den har bysantinska drag snarare än skånskt medeltida. Kyrkan är byggd i handslaget tegel med en mängd blinderingar och bågfriser. Fönstren är i rundbågestil delade av en tegelpelare. Taket är täckt med tegel och tornet med plåt. Centraltornet med åtta gavlar är ovanligt. Kyrkan är en av Brunius fem helt egna kyrkor och hans enda med ett centraltorn. Tullstorp är hans första tegelkyrka och den närbelägna Källstorp hans sista. Dessutom renoverade han och byggde om ett 60-tal kyrkor och ritade flera ekonomibyggnader till skånska slott. Brunius dominerade kyrkobyggandet i Skåne i mitten på 1800-talet. Den grekiska korsformen använde Brunius både i Torrlösa och Tullstorps kyrka. I Torrlösa är kyrkan uppförd av oputsad gråsten, i Tullstorp valdes tegel som var mer lättåtkomligt på Söderslätt. Brunius förordade alltid oputsade kyrkor där byggnadsmaterialet framträdde som på de medeltida kyrkorna. Brunius karaktäristiska drag syns tydligt i fasaden som präglas av stort hantverkskunnande. Rundbågsfriserna, tegelomfattningarna i flera språng runt muröppningar, blinderingarna och mönstermurningen är typiska för Brunius. Kyrkan är en 1800-tals-vision av medeltiden. Kyrkans exteriör är i stort bevarad sedan 1890-talet då fönstren byttes till gjutjärnsfönster och ett pannrum byggdes till. En del tegelstenar har senare bytts ut. Kyrkorummet är välvt med fem kryssvalv över lika stora travéer. För Brunius var det idealet att mura valv över kyrkorummet och inte använda tunnvalv eller tredingstak. Brunius återupptog konsten att slå valv. Trots att det är en korskyrka med lika långa armar upplevs det inte som en centralkyrka utan som en långhuskyrka med två korsarmar. För Brunius var predikan det viktigaste. Predikstolen står så att alla kan se den medan altaret däremot inte är synligt för alla i korsarmarna. Symmetrin är betydelsefull och bör värnas. Kyrkorummet präglas av de vita kryssvalven, de många blinderingsnischerna i murarna, den genomgående ekådrade nygotiska inredningen som står i kontrast till de vita valven samt mönstrade Victoriaplattor på golven. Det finns ingen kyrka med komplett bevarad Bruniusinredning. Inredningen i Tullstorp domineras av Henrik Sjöströms ombyggnad från 1892. Hela inredningen är i nygotisk stil med målad ekådring. Altaruppsats, altarring, altarskrank, läktare, bänkar och vägg i vapenhuset förnyades och ritades av Henrik Sjöström. Det är en sammanhållen interiör i nygotisk stil där helheten har större värde än de enskilda delarna. Inredningen är gjord med hänsyn till Brunius och Tullstorp är den kyrka som bäst avspeglar Brunius idéer. Även fönstren och alla golv byttes vid Sjöströms renovering. Trots att inredningen förnyades på 1890-talet är interiören mer i Brunius anda än tex förändringarna i Torrlösa med inventarier från olika tider. Brunius bekämpade stilblandning. Sakristian är kvar i öster såsom Brunius oftast förordade. Kyrkorummet är välvt med fem kryssvalv över lika stora travéer. För Brunius var det idealet att mura valv över kyrkorummet och inte använda tunnvalv eller tredingstak. Brunius återupptog konsten att slå valv. Trots att det är en korskyrka med lika långa armar upplevs det inte som en centralkyrka utan som en långhuskyrka med två korsarmar. För Brunius var predikan det viktigaste. Predikstolen står så att alla kan se den medan altaret däremot inte är synligt för alla i korsarmarna. Symmetrin är betydelsefull och bör värnas. Kyrkorummet präglas av de vita kryssvalven, de många blinderingsnischerna i murarna, den genomgående ekådrade nygotiska inredningen som står i kontrast till de vita valven samt mönstrade Victoriaplattor på golven. Det finns ingen kyrka med komplett bevarad Bruniusinredning. Inredningen i Tullstorp domineras av Henrik Sjöströms ombyggnad från 1892. Hela inredningen är i nygotisk stil med målad ekådring. Altaruppsats, altarring, altarskrank, läktare, bänkar och vägg i vapenhuset förnyades och ritades av Henrik Sjöström. Det är en sammanhållen interiör i nygotisk stil där helheten har större värde än de enskilda delarna. Inredningen är gjord med hänsyn till Brunius och Tullstorp är den kyrka som bäst avspeglar Brunius idéer. Även fönstren och alla golv byttes vid Sjöströms renovering. Trots att inredningen förnyades på 1890-talet är interiören mer i Brunius anda än tex förändringarna i Torrlösa med inventarier från olika tider. Brunius bekämpade stilblandning. Sakristian är kvar i öster såsom Brunius oftast förordade. Orgeln är för närvarande ospelbar men enligt orgelinventeringen är orgeln av stort kulturhistoriskt värde. Orgeln är en av Mårtenssons mest betydelsefulla romantiska orglar som är viktig att restaurera. Orgeln är för närvarande ospelbar men enligt orgelinventeringen är orgeln av stort kulturhistoriskt värde. Orgeln är en av Mårtenssons mest betydelsefulla romantiska orglar som är viktig att restaurera. |
