Stäng fönster Ödeshög kn, TREHÖRNA 2:1 TREHÖRNA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TREHÖRNA KYRKOGÅRD, TREHÖRNA KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Trehörna kyrkogård har troligen sitt ursprung i 1640-talet då socknen bildades och en kyrka byggdes. Kyrkan och kyrkogården med omgärdning, grindar, trädkrans och gravkapell är en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. De tre kvarteren har tillkommit vid olika tider och har också olika karaktär där gravvårdar från olika tider visar i vilken ordning kyrkogården byggts ut. På så sätt är kyrkogården också en ”provkarta” över olika moden inom gravvårdarnas utformning. Även trädkransen består av olika träd: lönn i kvarter I, alm i kvarter II och lind i kvarter III. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Omgärdningarna och grindarna varierar även de för de olika kvarteren och i kvarter II finns även en sträcka med staket i järnsmide. Gravkapellet och förrådet representerar två typiska byggnader på kyrkogårdarna och de har likartade fasader. Grusgångarna är en viktig del av kyrkogårdens struktur. Framför allt i kvarter III understryker rygghäckarna den strikta karaktären. Kvarter I, den äldre kyrkogården, har troligen lagts om eventuellt vid 1900-talets mitt eller andra del. Den nuvarande strukturen visar på mer påkostade familjegravar, ofta grusgravar med stenramsomgärdning, norr om kyrkan, vilket är relativt ovanligt i Östergötland. Med undantag av några kyrkogårdar ligger de mer påkostade gravanläggningarna söder om kyrkan, invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. Just i kvarterets yttre del ligger grusgravarna med stenramsomgärdning i kvarter II. De omgärdade grusgravarna visar på ett gravskick som varit vanligt åtminstone sedan andra delen av 1800-talet. Omgärdning med just stenramar, som här i Trehörna, verkar ha varit vanligast från i huvudsak 1920-1960-tal. Dessa gravar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde liksom områdena med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter I är bevarade linjegravar främst från 1920-talet och i kvarter II från 1929 och fram till 1960-70-talen då systemet upphört. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna, som hällen från sent 1700-tal och gravvårdarna från andra delen av 1800-talet i bl a kalksten. Det gäller även tidstypiska gravvårdar såsom ett avbrutet livsträd. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Trehörna är det vanligast med titeln hemmansägare, vilket tyder på en socken där jordbruket dominerat. På hällen från 1700-talet finns den ålderdomliga titeln mantalscommissarien. Värt att notera är att hemvisten är angiven på ovanligt många gravvårdar. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter I Kulturhistorisk bedömning Kvarter I, den äldre kyrkogården, har troligen lagts om eventuellt vid 1900-talets mitt eller andra del. Den nuvarande strukturen visar på mer påkostade familjegravar, ofta grusgravar med stenramsomgärdning, norr om kyrkan vilket är relativt ovanligt i Östergötland. Med undantag av några kyrkogårdar ligger de mer påkostade gravanläggningarna söder om kyrkan, invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. De omgärdade grusgravarna visar på ett gravskick som varit vanligt åtminstone sedan andra delen av 1800-talet. Omgärdning med just stenramar, som här i Trehörna, verkar ha varit vanligast från i huvudsak 1920-1960-tal. Dessa gravar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde liksom partiet öster om kyrkan med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter I är bevarade linjegravar främst från 1920-talet. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna, som hällen från sent 1700-tal och gravvårdarna från andra delen av 1800-talet i bl a kalksten. Det gäller även tidstypiska gravvårdar såsom ett avbrutet livsträd. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Trehörna är det vanligast med titeln hemmansägare, vilket tyder på en socken där jordbruket dominerat. På hällen från 1700-talet finns den ålderdomliga titeln mantalscommissarien. Kvarter II Kulturhistorisk bedömning De omgärdade grusgravarna visar på ett gravskick som varit vanligt åtminstone sedan andra delen av 1800-talet. Omgärdning med just stenramar, som här i Trehörna, verkar ha varit vanligast från i huvudsak 1920-1960-tal. Det var också vanligt att familjegravarna låg samlade i kvarterens utkanter med de enklare gravarna innanför. De omgärdade grusgravarna har ett mycket stort kulturhistoriskt värde liksom de två delarna med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter II finns bevarade linjegravar från 1929 och fram till 1960- 70-tal, då detta begravningsskick hade upphört. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter II är det främst på familjegravarnas gravvårdar som titlar är angivna och här dominerar hemmansägare. Kvarter III Kulturhistorisk bedömning Kvarterets karaktär utgörs av de sentida gravvårdarna, rygghäckarna och gångsystemet. |
