Stäng fönster Vellinge kn, ÅKARP 18:1 SÖDRA ÅKARPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| södra åkarps kyrka, SÖDRA ÅKARPS KYRKA | |
| 8/16/19 |
| Motivering |
|---|
|
Södra Åkarps kyrka ligger fritt i jordbrukslandskapet utanför byn. Det gjorde även den medeltida kyrkan. Tornspiran och den sammanhållna trädkransen utgör ett markerat välgörande inslag i det platta landskapet. Kyrkogården är omgiven av en fogad vacker gråstensmur, på en liten bit avtäckt med gammalt nunnetegel. Muren, dekorativa gjutjärnsgrindar och trädkransen bidrar till upplevelsen av kyrkogården. Tyvärr har många äldre gravstenar tagits bort och marken grässåtts. Kyrkogården är mycket gles på södra och västra sidan som vanligtvis innehåller de äldsta gravstenarna som brukar stå tätt. Kyrkogården har därmed förlorat mycket av sitt kulturhistoriska värde. Den nya delen med stenar mot raka rygghäckar är typisk för 1930-tals ideal. Kyrkan ersatte en medeltida kyrka och är byggd under en intensiv kyrkobyggnadsperiod. Mellan 1860-1910 nybyggdes 113 kyrkor i Skåne. Av dessa behöll 22 ett äldre torn, i tolv fall med ett nytt krön, liksom i Södra Åkarp. Intensivast var nybyggnationen runt Malmö-Lund–Landskrona regionen. Befolkningen i Skåne, speciellt i Malmöhus län, ökade kraftigt under 1800-talets andra hälft. Södra Åkarps kyrka har ett torn från mitten av 1800-talet medan långhus, kor och tornpåbyggnaden är från 1888 och ritade av byggmästare Nils Andersson. Han har även ritat kyrkorna i Svalöv (1878), Västra Klagstorp (1885), Kvidinge (1886) och tornet i Lackalänga (1888) samt var byggmästare för flera andra kyrkor. Södra Åkarp har flera formlikheter med Svalövs kyrka som dock är oputsad. Kyrkan är en enskeppig långhuskyrka med polygonalt kor byggt i putsat tegel med rundbågiga gjutjärnsfönster och hög tornspira. Det är en vanligt förekommande typisk kyrka för sin tid. Den karaktäriseras av en historiserande blandstil med både nygotiska och nyromanska stilelement. Långhus och polygonalt kor är en typisk plan för många nygotiska kyrkor. Även fasadens indelning med strävpelare mellan fönstren och den höga tornspiran är nygotisk. Fasaden är enkel och har inte den detaljrikedom som höggotikens kyrkor visar. Fasaden är välbevarad och med ursprungliga gjutjärnsfönster. Kyrkorummet är ljust med vita väggar och murade rundbågiga kryssvalv samt flödande ljus från gjutjärnsfönstren utan innerfönster. Inredningen är målad i en gemensam ljust grågrön färg. Konsten att slå valv som man gjort på senmedeltiden var en kunskap som Brunius återinförde i mitten av 1800-talet och är speciellt för de skånska kyrkorna. Kyrkorummet präglas främst av två tidsskikt, året det byggdes 1888 och Græbes renovering 1960. Planen, interiören och inredningen är bevarad från byggnadsåret men med ny färgsättning. Vid Græbes renovering fick kyrkan nytt kalkstensgolv, ny färgsättning och färre, ombyggda bänkar. Nuvarande färgsättning är harmonisk men avspeglar inte kyrkans byggnadsår 1888. Från den gamla kyrkan märks den rikt snidade altaruppsatsen från 1600-talet med Krebs målningar från 1888. De är målade i dova, mörka färger med distinkta ljuspunkter. Lillklockan är från 1400-talet. Det finns ett 100-tal bevarade medeltida klockor i Skåne. Orgeln är en mycket välbevarad Molanderorgel med stort kulturhistoriskt och musikaliskt värde. Den är nyligen återställd och renoverad. Fasaden är vackert detaljrik. |
