Stäng fönster Ydre kn, BONA 1:6 SVINHULTS KYRKA
Anläggning - Värdering
| SVINHULTS KYRKOGÅRD, SVINHULTS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Svinhults kyrka och nya kyrkogård med dess murar, grindar och bårhus/gravkapell bildar en sammanhållen miljö med höga kulturhistoriska värden. Den gamla kyrkogården med dess murar, grindar och trädkrans har mycket höga kulturhistoriska värden. Sammantaget speglar den gamla kyrkogården och den nya kyrkogården med sin 1800- talskyrka en utveckling som funnits på flera håll i länet. Framför allt under perioden sent 1700-tal till sent 1800-tal övergavs en del medeltida kyrkplatser, ofta i samband med församlingssammanslagning, kyrkorna revs och en ny kyrka uppfördes en bit bort. Runt den nya kyrkan anlades oftast en ny kyrkogård och den gamla kyrkogården blev ödekyrkogård. Här i Svinhult har processen ”stannat av” i och med den medeltida kyrkans rivning och den medeltida kyrkogården används samtidigt med den sentida kyrkogården. Hela miljön har mycket höga kontinuitetsvärden och är ett mycket pedagogiskt exempel på ovan beskrivna skede. Det är av vikt att de båda kyrkogårdsmurarna bevarar sina skilda karaktärer. När det gäller nya kyrkogården är den troligen anlagd efter ritningar 1932 och grindöppningarna och utformningen av grindstolparna är i stort densamma som på ursprungsritningen. Bårhuset/gravkapellet representerar en typ av byggnad som är mycket vanlig på länets kyrkogårdar och som ofta uppfördes enligt samtidens arkitekturideal. Det är ritat av Johannes Dahl, Tranås, som runt mitten av 1900-talet arbetade mycket med kyrkorestaureringar och utvidgning av kyrkogårdar. Trädkransen runt gamla kyrkogården visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. I trädkransen ingår huvudsakligen askar, som verkar ha varit ett vanligt trädslag i de äldre trädkransarna. Runt nya kyrkogården har det troligen inte anlagts någon trädkrans. Här ger däremot träden på parkytan söder om kyrkan en särskild karaktär. Svinhults gamla kyrkogård Den äldre kyrkogården är helt grustäckt. Vanligen under sent 1800-tal och en lång period av 1900-talet var grustäckta kyrkogårdar mycket vanliga i Östergötland, men nu finns endast ett fåtal kvar, däribland Svinhults gamla kyrkogård. Grustäckningen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det är också av vikt att man kan urskilja ett gångsystem, trots att i stort sett hela ytan är grustäckt. Låga klippta häckar av liguster omgärdar större områden av kyrkogården, eller enskilda gravar. Detta har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Bruket att omgärda gravar eller hela kvarter med häckar verkar huvudsakligen växa fram under andra delen av 1800-talet. Tre gravar är omgärdade med stenram, vilket även det tidigare var mycket vanligt. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. I Fredrik Leonard Rääfs beskrivning från 1865 kan man läsa att begravning skedde på rad. På gamla kyrkogården finns i stort sett inget kvar av detta system. Systemet med begravningar på rad kallas ofta linjegravar och växte i Sverige fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. När Rääf gör sin beskrivning handlar det troligen om den äldre innebörden av linjegravar eller radgravar. Det finns däremot ett antal enkla gravvårdar till barngravar på gamla kyrkogården. De hör troligen till en tidigare särskild linje för barngravar, vilket förekommer på fler kyrkogårdar. Dessa gravar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravhällen i kalksten från 1852, som är den äldsta bevarade gravstenen på kyrkogården, och urnan i gjutjärn. Här finns även två gravvårdar med mycket stora lokalhistoriska värden: dels gravvården över fotografen Christian Hultgren och dels kyrkoväktare Humörs gravsten. Titlar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. På gamla kyrkogården dominerar titeln ”hemmansägare”. Svinhults nya kyrkogård Den nya kyrkogården har en mycket välbevarad struktur om man jämför med förslagsritningen från 1932. Grusgångarna är bevarade och delar in kyrkogården i tre delar med en rad gravar invid kyrkogårdsmuren och två större kvarter. Det finns inga gravar utmed östra muren och ritningen från 1932 visar att det inte heller från början var avsikten att ha några gravar här. Köpegravar eller omgärdade familjegravar ligger utmed kyrkogårdsmuren och i södra delen av dåvarande kvarter 1, nu kvarter 02. Skillnaden idag är att det finns köpegravar även i öster och norr av dåvarande kvarter 1. Dåvarande kvarter 2, i dag kvarter 03, har inget kvar av den tänkta indelningen från 1932. Den mycket välbevarade strukturen, inklusive grusgångarna har mycket höga kulturhistoriska värden. De köpegravar som finns kvar utgörs huvudsakligen av grustäckta gravar omgärdade med häckar av buxbom eller stenramar. Omgärdade grusgravar har till stora delar tagits bort från länets kyrkogårdar och har därför allmänt ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Av kartan från 1932 framgår det att huvuddelen av kvarter 1 och 2 var avsatta för allmänna gravar. Med det avses kostnadsfria gravar eller gravar som uppläts för en ringa kostnad. Dessa saknade gravrätt. De går också under namnet linjegravar eller allmänna linjen. Se vidare texten under Svinhults gamla kyrkogård. I dagens kvarter 02 finns ett välbevarat linjegravssystem med mycket höga kulturhistoriska värden. Den äldsta av de bevarade gravvårdarna är från 1936 och det är lätt att följa ordningen på gravläggningarna. Bland enskilda gravvårdar som har ett högt kulturhistoriskt intresse märks de från andra delen av 1930-talet. De visar när den nya kyrkogården togs i bruk. |
