Stäng fönster Ydre kn, TORPA 2:6 TORPA KYRKA
Anläggning - Värdering
| TORPA KYRKOGÅRD, TORPA KYRKA | |
| 1/1/02 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Torpa kyrka med murar, grindar, stiglucka, gravkor, klockstapel, den delvis ålderdomliga och högvuxna trädkransen och kyrkstallet är en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Den medeltida kyrkan ligger nära kyrkogårdens norra begränsning, vilket var en vanlig placering under medeltiden då man i allmänhet föredrog att begravas söder om kyrkan. Den västra huvudgrinden är troligen från 1800- talet då kyrkogårdens tidigare omgärdning av timmer ersattes av en stenmur. Stigluckan av trä i norr har rokokoutformning och hörde till den tidigare omgärdningen. Det är mycket ovanligt med bevarade stigluckor, som tidigare var en vanlig typ av ingång till kyrkogårdarna i länet. I Östergötland finns ett fåtal bevarade stigluckor varav endast denna är av trä. (Vid Hägerstad gamla kyrka utgör ett portlider i trä en ”stiglucka”. ) Övriga bevarade stigluckor är murade. Gravkoret från 1776 har mycket höga kulturhistoriska värden, liksom klockstapeln. Friliggande gravkor eller gravkor i direkt anslutning till kyrkan började huvudsakligen uppföras under andra halvan av 1600-talet, då framför allt prästerskapet vände sig bl a mot bruket av upphöjda gravhällar omgärdade av staket i gravrummet. Gravkoret visar även på sin tids arkitektoniska utformning med det karnisformade, spåntäckta taket. Klockstapeln från mitten av 1600- talet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde både som enskilt byggnadsverk och som en viktig del i den historiska kyrkliga miljön. De små stenarna som tidigare har markerat olika hemmans gravskiften har mycket höga kulturhistoriska värden. De berättar om en tidigare indelning av kyrkogården då det var vanligt att länets kyrkogårdar var indelade efter byar, hemman eller rotar. Även den lilla stenen med okänd användning, gravmarkering?, har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. De flesta grusgångarna är bevarade och de är viktiga för indelningen av kyrkogården. Av mycket stort kulturhistoriskt värde är partiet öster om kyrkan med de enhetligt utformade gravvårdarna, liksom de delar som finns kvar med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I Torpa ligger mer påkostade familjegravar huvudsakligen väster och öster om kyrkan. Norr om kyrkan finns ett område med barngravar. Det var tidigare vanligt att det fanns ett speciellt område eller en speciell rad med barngravar på kyrkogårdarna. Även enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde, vilket bl a kan bero på ålder, lokal- eller personhistoriskt intresse eller att de är tidstypiska. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna från sent 1700-tal och 1800-talet. De två äldsta vårdarna är två gravvårdar av röd kalksten från 1797 respektive 1808. Flera präster är begravda intill kyrkan i öster. Det var tidigare vanligt att präster fick sina gravplatser invid kyrkans kor. Vissa gravvårdar är tidstypiska. Det gäller bl a de höga svarta granitvårdarna öster om kyrkan, obelisk och ”avbrutet livsträd”. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. Hemmansägare är den dominerande titeln och det finns nio gravvårdar med titeln nämndeman. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Gravplats nr 1-200 Kulturhistorisk bedömning De små stenarna som tidigare har markerat olika hemmans gravskiften har mycket höga kulturhistoriska värden. De berättar om en tidigare indelning av kyrkogården då det var vanligt att länets kyrkogårdar var indelade efter byar, hemman eller rotar. Även den lilla stenen med okänd användning, gravmarkering?, har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. (Gravkoret, se den allmänna kulturhistoriska bedömningen.) Av mycket stort kulturhistoriskt värde är partiet öster om kyrkan med de enhetligt utformade gravvårdarna. I kvarteret ligger kyrkogårdens mer påkostade familjegravar. Här finns en del gravvårdar som tyder på en framträdande ställning i samhället såsom hofkamrer och disponent. I övrigt är hemmansägare och nämndeman vanligt förekommande titlar. Norr om kyrkan finns ett område med barngravar. Det var tidigare vanligt att det fanns ett speciellt område eller en speciell rad med barngravar på kyrkogårdarna. Även enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde,vilket bl a kan bero på ålder, lokal- eller personhistoriskt intresse eller att de är tidstypiska. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna från sent 1700-tal och 1800-talet. De två äldsta vårdarna är två gravvårdar av röd kalksten från 1797 respektive 1808. Flera präster är begravda intill kyrkan i öster. Det var tidigare vanligt att präster fick sina gravplatser invid kyrkans kor. Vissa gravvårdar är tidstypiska. Det gäller bl a de höga svarta granitvårdarna öster om kyrkan, obelisk och ”avbrutet livsträd”. Kvarter B Gravplats nr 1-388 Kulturhistorisk bedömning Av mycket stort kulturhistoriskt värde är de delar som finns kvar med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I Torpa ligger mer påkostade familjegravar huvudsakligen väster och öster om kyrkan, men i kvarter B finns en av de få bevarade omgärdade grusgravarna. Även enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde vilket bl a kan bero på ålder, lokal- eller personhistoriskt intresse eller att de är tidstypiska. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter B förekommer exempel på flera hantverksyrken: skomakarmästare, sadelmakarmästare, målarmästare, muraremästare och byggmästare. Kvarter C Gravplats nr 1-167 Kulturhistorisk bedömning (Klockstapeln, se den allmänna kulturhistoriska bedömningen.) Av mycket stort kulturhistoriskt värde är de delar som finns kvar med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Även enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde, vilket bl a kan bero på ålder, lokal- eller personhistoriskt intresse eller att de är tidstypiska. Kvarter D Gravplats nr 1-144 Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde,vilket bl a kan bero på lokal- eller personhistoriskt intresse eller att de är tidstypiska. |
