Stäng fönster Ystad kn, GAMLA STADEN 2:13 SANKTA MARIA KYRKA
Anläggning - Värdering
| sankta maria kyrka, SANKTA MARIA KYRKA | |
| 1/10/20 |
| Motivering |
|---|
|
S:t Maria kyrka utgör tillsammans med rådhuset, latinskolan och den övriga bebyggelsen runt torget en mycket väl sammanhållen bebyggelsestruktur, som även utgör område av riksintresse för kulturmiljövården. S:t Maria kyrkan utgör en mycket välbevarad representant för de stora och påkostade stadskyrkorna som uppfördes i de medeltida städerna med bland annat inflytande från invandrande handelsmän och hantverkare. Kyrkan är en av Skånes få romanska tegelbasilikor och har trots ett flertal förändringar och tillbyggnader behållit sin medeltida karaktär avseende volym och exteriör utformning med mitt- och sidoskepp, koromgången och östgavelns blinderingar. Tvärskeppet och tornet tillkom efter tornraset 1648, och uppfördes också med rött handslaget tegel. Restaureringarna av domkyrkoarkitekterna Carl Georg Brunius på 1840-talet och Theodor Wåhlin på 1920-talet har skapat en sammanhållen exteriör, där sakristian från 1924 varsamt infogats i tegelarkitekturen. Interiören präglas av kyrkorummets rymd genom de höga valven och de stora fönsteröppningarna. De talrika gravhällarna och begravningsvapnen utgör en ovärderlig källa till kunskap om äldre tiders bildvärld och begravningstraditioner. De visar även på borgerskapets starka ställning i staden och berättar om de släkter som bidragit till kyrkans nuvarande utformning och är en viktig del av stadens historia. I kyrkans interiör finns även intressanta spår från medeltiden, såsom ciborienischen, kalkmålningar och spår av äldre fönsteröppningar. Över valven finns även en igensatt rundbågig fönsteröppning. Den fasta inredningen är av mycket hög kvalitet, som bland annat altarskåpet, altaruppsatsen, predikstolen, kalvariegruppen, dopfunten, bänkarna, orgelläktaren och orgelfasaden. Altaruppsatsen och orgelfasaden är tillverkade av Johan Jerling och har stora konstnärliga värden. De har även lokalhistoriska värden, med kopplingen till Christina Piper och Krageholm samt att hans lärling Matthias Stenberg, vilken med altaruppsatsen i S:t Maria som förebild, utfört förenklade varianter i t ex Löderups och Valleberga kyrkor. De bevarade bänkluckorna och gavlarna från 1500- och 1600-talets bänkinredning med årtal, sköldar, bomärken och initialer utgör ett ovanligt inslag och kan berätta om det förr så viktiga systemet med bänklängder. Den senaste genomgripande restaureringen utfördes 1923–1925 av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin och präglar i hög grad dagens kyrkorum med bland annat tegelgolv, bänkinredningen, korbänkar och skåp, skåpsbänkar, värmeelementsinklädsel och väggplåtar samt även vapenhusets nyinredning. Hans tillägg i kyrkan har både drag av medeltidsromantik och tidens 20-talsklassicism och har stora arkitektur- och restaureringshistoriska värden. Den äldre inredningen kompletterades med nya delar och har försetts med årtalet 1924, i likhet med den restaureringsideologi som professorn och riksantikvarien Sigurd Curman genomförde vid Vreta klosters kyrka 1915–1917. Värt att notera är även att trapptornen från mitten av 1600-talet har delvis bevarade spritaltrappor av ek och de talrika äldre inskriptionerna som återfinns så väl i trapptornen som på predikstolstrappan. Det är även viktigt att fortsätta värna om traditionen med tornväktaren, vilken idag förvaltas av kommunen. |
