Stäng fönster Ängelholm kn, ÄNGELHOLM 3:115 ÄNGELHOLMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Ängelholms kyrka, ÄNGELHOLMS KYRKA | |
| 11/14/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Ängelholms kyrka bildar tillsammans med rådhuset i korsvirke och husen vid Tingstorget stadens äldre centrum. Kyrkan ligger vid Stortorget, som liksom kyrkan anlades i samband med att Ängelholm grundades, och har allt sedan dess spelat en primär roll som symbol för staden. Kyrkogården är integrerad i 1800-talets rutnätsstruktur och omgiven av en varierad bebyggelse från 1800- och 1900-talen, där framför allt arbetarbostäderna från 1890-talet norr om kyrkogården har kvar sin tidstypiska karaktär. Kyrkogården har, sedan jordfästningarna flyttats till Nya kyrkogården, uppluckrats och förlorat mycket av 1800-talets glans, men hyser alltjämt ett varierat trädbestånd och en illustrativ samling vårdar från denna tid, där många tillhör historiskt betydande Ängelholmssläkter. Här finns därtill ett bårhus och en brunnsanordning, båda ritade 1948 av Blanck/Tornberg, och detaljerat utförda i exklusiva material. Kyrkan präglas exteriört av ombyggnaden 1866-68, då kyrkorummet fick dagens utbredning. Fasadernas eklektiska stil, som förenar rundbågiga fönster och listverk med gotiska strävpelare och ett fyrgaveltorn med hög spira, är representativ för de stilblandningar, som blev vanliga inom det omfattande skånska kyrkobyggandet under sena 1800-talet. Många yttre element finns kvar sedan dess, bl.a. skiffertaket och gjutjärnsfönstren, men ytterdörrarna, tornets takmaterial och färgsättningen har alla ändrats. Kyrkan är numer vitputsad, likt de flesta yngre 1800-talskyrkor, men var från början avfärgad i gult och rött. Den polykroma paletten blev successivt allt populärare under sena 1800-talet, för att kulminera i 1800- talets nygotik. I kyrkans östpartier bevaras murverk från 1700-talskyrkan i korsarmarna och koret med sina symmetriska, idag blinderade fönster. Denna kyrka var en av blott nio som uppfördes i Skåne mellan 1550- 1760, och sägs i sin tur vara rest på grundmurarna till en medeltida föregångare. Kyrkan får därigenom stor betydelse som historiskt dokument för att förstå stadens utveckling. Mot norr finns två tillbyggnader, båda fint kopplade till kyrkorummet. Den från 1968 skiljer sig starkt från kyrkan i en modernistisk stil, men har sakrala referenser t.ex. vad gäller takformen och insidans fönstersättning och axialitet, den från 1932 är tydligt historiserande med sin kopparklädda takhuv. Interiört bevarar kyrkan 1800-talets uttryck i de spetsbågiga valven och orgelläktaren, som förtjänstfullt återställts till originalutförande. Bevarad är också centralkyrkans plandisposition med symmetriska bänkkvarter. Bland de fasta inventarierna finns den f.d. altartavlan från 1700-talet, och från 1800-talet predikstolen, som kompletterats med snidade figurer på 1940-talet. I övrigt karakteriseras interiören helt av 1900-talets renoveringsåtgärder, vilket ger kyrkorummet ett välhållet men opatinerat intryck, där kyrkans äldsta historia ger sig begränsat till känna. Mest dominerande bland de sentida tillskotten är Nils Blancks från 1932, såsom kalkstensgolvet, bänkinredningen och de noga bearbetade innerdörrarna med blyinfattade glas. Kyrkorummets färgsättning och det fint bearbetade altarbordet kommer från Erik Wikerståls renovering 2000. Bland övriga inventarier märks framför allt Luntertunklockan från 1470, en av runt 100 bevarade medeltida kyrkklockor i Skåne, de flesta av dessa från senmedeltiden. Den signerade klockan är en viktig länk till Luntertun och det kyrkliga livet innan Engelholms grundande. Torsten Norbergs glasmålningar och hans altartriptyk är av hög konstnärlig kvalitet. Han finns idag representerad i runt 50 kyrkor, merparten norrländska, ofta med lätt kubistiska verk i pastellartade nyanser. |
