Stäng fönster Östra Göinge kn, EMMISLÖV 27:1 EMMISLÖVS KYRKA
Anläggning - Värdering
| emmislövs kyrka, EMMISLÖVS KYRKA | |
| 1/31/20 |
| Motivering |
|---|
|
Emmislövs kyrka är en välbevarad medeltida kyrka i gränstrakterna mellan det tidigt befolkade slättlandskapet och Skånes norra utbygder. Kyrkan är ett exempel på de tegelkyrkor som kom att byggas i Skåne kring 1200-talets början. Influenser från gotik och cistercienserorden märks i kyrkans arkitektur. Liksom flera av kyrkorna i området har långhuset varit relativt brett och murarna höga. Inne i kyrkan är altarnischer viktiga detaljer från kyrkans äldsta tid. Tegelmurningen innebar nya möjligheter till fasadutsmyckning vilket syns tydligt genom listverk och mönstermurning. Teglet var ett nytt exklusivt material och var ursprungligen oputsat både invändigt och i fasaderna. Flera fönsteröppningar är delvis bevarade från kyrkans äldsta tid liksom norra portalen. Vapenhuset är byggt något senare och blev kyrkans huvudingång vänd mot bygatan i nordost. Vapenhuset förefaller relativt välbevarat med en rik blinderingsmurning i gavelsidan samt bevarad portal, fönsteröppningar och invändiga nischer Ett vapenhus har också funnits vid sydportalen men detta verkar ha varit av trä och dateringen är osäker. Någon gång före valvslagningen brann kyrkan och kan ha blivit allvarligt skadad. Kanske murades den ovanligt formade triumfbågen om i samband med denna brand och kanske målades kyrkan också invändigt med en tegelimitation för att täcka över skador. För att förhindra brand slog man valv i många kyrkor under medeltiden vilket i Emmislöv skedde på 1400-talet. Under en lång tid hade kyrkan inget torn, och liksom vid många andra kyrkor hängde klockan i en klockstapel på kyrkogården fram till 1800-talets mitt. En takryttare med klocka kan också ha funnits över långhuset eller koret men historiken och kunskapen kring dessa klockanordningar är i stort sett obefintlig, likaså i Emmislöv. På grund av brandrisken var församlingarna på 1800-talet anmodade att ersätta klockstaplarna av trä med klocktorn murade av sten. I mitten av 1800-talet revs klockstapeln och ersattes av ett västtorn efter Brunius ritningar. Brunius var en ivrig förespråkare för den medeltida tegelhantverket och vid tillbyggnaden av tornet togs flera av de medeltida detaljerna upp i de nya tornfasaderna. En rolig detalj är bevarad graffiti i tornet från de hantverkare som arbetade med tillbyggnaden. En ny ingång till kyrkan gjordes samtidigt i väster. Traditionen kring det gamla vapenhuset var dock ännu levande och man fortsatte att använda vapenhuset som huvudingång ännu en tid. 1800-talets senare hälft innebar en hel del stora förändringar för kyrkans interiör framför allt i koret där sakristia inreddes. Ändringarna blev dock inte långlivade och städades bort på 1950-talet och sakristian flyttades in i vapenhuset. Vid detta tillfälle fick kyrkorummet sitt nuvarande utseende vilket i viss mån förstärkte kyrkans medeltida karaktär. Den största förändringen var framtagningen av kalkmålningarna och en nymålad fresk mot öster. Ursprunglig färgsättning togs fram på predikstolen och dopfunten vilka är viktiga delar av den inredning som tillkom på 1600-talet när kyrkan var svårt krigshärjad. Från 1700-talet är bänkarna med sina tidstypiska målningar samt läktarens barriär med apostlabilder. Brudbänken i kyrkan är en annan inventarie från 1600-talet. Brudbänkar representerar en betydelsefull tradition knuten till allmogens bruk av kyrkan men det är ovanligt att dessa finns bevarade. Kyrkan ligger mitt på den medeltida kyrkogården begränsad av stenmurar och grindöppningar från 1800-talet. Kyrkogården har undgått större förändringar under senare tid. Dessa har framför allt koncentrerats till nya kyrkogården på andra sidan byvägen. |
