Stäng fönster Östra Göinge kn, KNISLINGE 45:1 KNISLINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| knislinge kyrka, KNISLINGE KYRKA | |
| 11/11/19 |
| Motivering |
|---|
|
Knislinge kyrka är en påfallande stor landsortskyrka med många intressanta och unika drag. Dateringen av kyrkan har tidigare knutits till kyrkans dopfunt som antagits vara gjord av kyrkans byggmästare. Det finns dock inga tydliga tecken på att så skulle vara fallet. Dopfunten har daterats till 1100-talets slut men kyrkan kan i själva verket vara något äldre. De blandade materialen i kyrkans murverk, förekomsten av Ignabergasten i nordportalen och de välhuggna listverken och socklarna utvändigt och inne i kyrkan, rundbågsnischerna i triumfbågsmuren har hög kvalitet i stenhuggeri och har en tydlig romansk prägel. Romanskt kalkmåleri i kyrkan pekar också på att kyrkan har haft en särskild dignitet men har getts en relativt sen datering kring 1200. Eventuellt har kyrkan också varit tillbyggd med ett västtorn vars nedre våning inkorporerades i långhuset under medeltiden. Kyrkan behöll sin karaktär av huvudkyrka med påkostad inredning och ombyggnader under hela medeltiden. Det sidoställda klocktornet kan liknas vid klocktornet till Mariakyrkan i Vä och kan vara uppfört relativt nära detta i tid eller influerat av detta. Vapenhuset vid kyrkans norra sida har varit av ansenlig storlek och de höga stjärnvalven och målningsdekorationerna inne i långhuset och koret har hög kvalitet. Målningarnas bildprogram är omfattande, utfört av en mästare knuten till Vittskövlegruppen. I triumfbågen finns rester av infogade bjälkar vilka kan ha varit del av ett lektorium eller korskrank. Efter reformationen tillkommer altaruppsatsen, tillverkad av en framstående bildhuggarverkstad och under 1700-talet en ny predikstol. En herrskapsläktare verkar ha funnits i kyrkans västra del och måleri i västra valvkappan påminner om kyrkans patronatsskap. Kopplingen till en patronus eller en huvudgård kan ha funnits redan under medeltiden men i vilken omfattning det påverkat inredningen är osäkert. Under kyrkans nyare tid sker en del mindre ombyggnader och tillägg. Under 1700-talet tillkom läktarbyggnader vilket var ett vanligt sätt att skapa mer bänkplatser i kyrkorummen. I Knislinge har läktarna haft ovanligt rikt dekorerade spegelpaneler. Vapenhusets nedrivning är en i raden av liknande åtgärder i skånska kyrkor där huvudingången förläggs i väster och de gamla ingångarna i norr och söder muras igen. De gamla fönsteröppningarna murades också igen och nya större fönster förändrade för alltid kyrkans ljusinsläpp. Kyrkans kor och långhus har dock undgått större ombyggnader under 1800-talets rivningsraseri. Kyrkan har till stora delar stannat i tiden kring 1800-talet slut då bland annat sakristian i öster och vapenhuset i väster byggdes samt nuvarande orgelläktare med orgel tillkom. 1800-talets bänkinredning och de för 1800-talet typiska kvadermålningarna som täckte väggarna vid denna tid, finns dock inte kvar. I början av 1900-talets invändiga renoveringar skedde en rad åtgärder såsom framtagning av de medeltida kalkmålningarna, vilket syftade till att återställa kyrkans medeltida karaktär. Nya bänkar i äldre stil ersatte 1800-talets bänkinredning. Det viktigaste inslaget från 1900-talet i kyrkans interiör är de målade glasfönstren från 1930-talet. Kyrkan ligger än idag mycket centralt intill samhällets huvudstråk. Avsaknaden av högre bebyggelse intill kyrkan gör att denna ännu framstår som mycket högrest och det snedställda tornet ger kyrkan ett särpräglat utseende. Utvändigt är kyrkans medeltida karaktär bevarad genom romanska detaljer såsom sockel och portalöppning samt de senare trappgavlarna. De sentida inslagen har en lågmäld karaktär. Invändigt bildar lämningarna från kyrkans långa byggnadshistoria ett mycket rikt och färgstarkt kyrkorum, vilket är påfallande orört av modern tid. |
