Stäng fönster Östra Göinge kn, KVIINGE 47:1 KVIINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| kviinge kyrka, KVIINGE KYRKA | |
| 7/2/20 |
| Motivering |
|---|
|
Kviinge kyrka och kyrkogård ligger intill ett vägskäl mitt i den lilla byn. Bebyggelsen är låg och äldre byggnader, bland annat prästgården i öster, bildar en välbevarad bymiljö kring kyrkan. Flera äldre gravplatser från 1800-talet och tidigt 1900-tal bidrar till kyrkogårdens traditionella karaktär tillsammans med kyrkogårdsmuren och det äldre förrådshuset i kyrkogårdens sydvästra hörn. Flera ovanliga gravvårdar finns såsom gravvården tillhörande Louis De Geer och Abigail Sophies gravvård vilka båda representerar en romantiska gravvårdskultur under 1800-talet. Kyrkobyggnaden har sitt ursprung i den romansk kyrkobyggnadsperioden. Kyrkan har en del drag som är typiska för regionen såsom höga murar och ett brett långhus. Användandet av välhuggen kvadersten verkar ha varit begränsad. Triumfbågens och tribunbågens höjd utmärker det romanska kyrkorummet invändigt liksom att bågarna är artikulerade med sockel och huggen vederlagssten. Centrerade portalöppningar och rakt avslutade fönstervalv invändigt utmärker också kyrkan. Centrerade portalöppningar är ovanliga men har exempelvis funnits i Tosterups kyrka, i Tomelilla kommun. I nuläget finns inget som tyder på att kyrkan har haft ett romanskt torn. Det nuvarande tornet dateras till sen medeltid utifrån valvets utseende. Viktiga delar av kyrkans medeltida byggnadshistoria är också ursprungliga öppningar i gavelsidorna ovan valven och i långhusets södra sida samt den medeltida välbevarade långstolen med märken efter skyddsbränning. Mycket litet av kyrkans murverk har undersökts och därmed är kyrkans byggnadsutveckling något oklar. Kyrkans exteriör har en enkel karaktär. Fasaderna är putsade och vitmålade med knappt synliga skråkantade socklar och ingen takgesims. Fönsteröppningarna och dörrarna tillhör 1700-1800-talet. Tornet är lågt och enkelt medan korsarmen dominerar den norra sidan av kyrkan med sin breda gavel. Under större delen av kyrkans historia har den varit täckt med plåt i olika material, ursprungligen blyplåt vilket är en viktig del av kyrkans utvändiga karaktär. Invändigt har kyrkan genomgått många renoveringar från 1800-talet och framåt, framför allt på grund av fuktproblem i golven. En renovering på 1970-talet av Torsten Leon-Nilsons ledning karaktäriserar ännu långhuset. Långhuset domineras av tegelgolvet och bänkinredningen, vilken bär Leon-Nilsons omisskännliga prägel. Utrymmet under läktaren i väster är hållet i 1800-talsstil i ljust pärlgrå snickerier liksom orgelfasaden på läktaren. Nykyrkans inredning under läktaren är hållen i ungefär samma stil i ljust grå nyanser. I långhusets nordöstra hörn anas ännu fundamentet till ett sidoaltare. Till det romanska kyrkorummet hör också dopfunten, triumf-, tribunbågen, hjälmvalv samt murnisher inne i koret och absiden. Kyrkans senmedeltida valv har en enkel karaktär med sedvanlig uppbyggnad. Tornvalvet utgör sannolikt ytterligare en senare period. Predikstolen med baldakin, trappa och dörr från mittgången är ett förstklassigt verk och exempel på några av de kostbara investeringarna som skedde i kyrkorummet på 1600-talet då även altaruppsatsen tillkom. Bland inredningen bör också nämnas kyrkans läktarorgel, som med sina olika skikt har ett stort kulturhistoriskt värde, där fasad och Strandpipverk är mycket värdefulla. Strandorgeln tillhör en tidig orgeltyp som numera är relativt sällsynt i fungerande skick. |
