Stäng fönster Jönköping kn, JÄRSTORP 3:1 JÄRSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| JÄRSTORPS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Gamla Kyrkogården Kvarter 10 Det nordvästra kvarteret (10) bestäms av den ojämna terrängen och den stora andelen berg i dagen. Kvarterets obrukbarhet tydliggörs genom att där bara fi nns en gravvård. Av stor betydelse för intrycket är det fritt växande gräset, vilket bidrar till att ge kyrkogårdens norra hälft ett drag av den ängskaraktär landsbygdskyrkogårdarna hade innan parkidealet gjorde sig gällande kring förra sekelskiftet. En mindre minneslund vittnar om vår egen tids förändrade gravseder. Kvarter 11 Det nordöstra kvarteret (11) har en något sammansatt prägel. Den oslagna gräsytan i väster ger ett drag av den ängskaraktär som landsbygdskyrkogårdarna ännu besatt under 1800-talet. De fåtaliga oregelbundet stående vårdarna är alla från 1800-talet och det tidiga 1900-talet. De besitter höga värden ur såväl konst- som teknik-, lokal- och personhistoriskt perspektiv och bör bevaras på plats för eftervärlden. Värdena yttrar sig bl.a. i handhuggna kalkstensvårdar, förekomst av titlar och två vårdar som kan kopplas till stora godsägare i socknen. För att befi nna sig på kyrkans nordsida så har kvarteret haft en hög status. Tre gravar har bevarade stenra- mar, det vore ur estetisk och pedagogisk synpunkt värdefullt om grusfyllningarna kunde återställas. Till kvarterets 1800-talsprägel bidrar starkt ett bevarat sorgeträd. I kvarterets norra del är en delvis stensatt urnlund med ett fåtal vårdar från vår tid, vilket vittnar om 1900-talets förändrade gravskick. Nytillskott utanför urnlunden bör undvikas eller ges en diskret utformning. Kvarter 12 Det sydöstra kvarteret (12) har en påtaglig stämning av sent 1800-tal genom sina oregelbundet och glest stående vårdar från främst denna tid. Ett fåtal stora familjegravar med grusbädd och stenram präglar kvarteret. Särskilt gäller detta den välbevarade helhet som Björkmanska graven utgör. Det rör sig om ett utpräglat köpegravskvarter för socknens förmögnaste familjer, däribland fl era av godsägarna. Titlarna berättar även om kyrkoherde och nämndeman. Tre vårdar av gjutjärn och en 1600-talsvård av kalksten är särskilt intressanta ur ett konsthistoriskt perspektiv. Sammantaget bör man sträva efter att bevara alla gravarna i befi ntligt skick inklusive väsentliga drag som grus, stenram och planteringar. Sorgeträden och cypresserna har betydelse som stämningsskapande faktorer i förra sekelskiftets anda. Nytillskott bör begränsa sig till det delvis ianspråktagna området längs södra muren och ansluta till där befintliga vårdars diskreta mått. Kvarter 13 Det sydvästra kvarteret (13) bestäms i viss mån av terrängen eftersom gravarna är samlade i söder. De fåtaliga vårdarna daterar sig från förra sekelskiftet och har en varierad utformning, från den dominerande Fagrellska familjegraven och ett påkostat gjutjärnskors till de mer småskaliga. Titlarna berättar om viktiga personer och yrkesroller i socknen och utgör därmed värdefulla historiska dokument. Bevarandet av nämnda äldre vårdar på plats är avgörande för bibehållandet av kvarterets sekelskiftesprägel. Ett väsentligt drag i denna är kvarterets stämningsskapande sorgeträd. Även de båda almarna vid gången betyder mycket för upplevelsen av kyrkogårdens södra hälft. gamla kyrkogården som helhet Järstorps gamla kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Den ingår i en samlad kyrkomiljö som utgör del av ett område klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Kyrkogårdens krönläge i landskapet är påfallande monumentalt. Kyrkogården har inte utvidgats under de senaste 200 åren och utgör därmed en väl sammanhållen enhet. Ett viktigt ålderdomligt drag är den oregelbundna planen som bestäms av terrängförhållandena. Berg i dagen på kyrkogårdens nordvästra del har betytt att den brukbara ytan varit begränsad. Denna del har även behållit en slags ängskaraktär som var vanlig på landsbygdskyrkogårdar fram till förra sekelskiftet, men nu bara står att fi nna på ödekyrkogårdar. Kyrkogården omges av en bitvis cementfogad mur med uttrycksfulla grindpartier i smide och gjutjärn. En något splittrad trädkrans omger kyrkogården och har tillsammans med lindallén från landsvägen ett stort värde för upplevelsen. Grusgångarna är ett annat kännetecknande drag hos en traditionell landsbygdskyrkogård där materialet är stämningsskapande i sig. Det har dock aldrig funnits något rutnätssystem av gångar, vilket blev vanligt efter 1900. Avgörande för gamla kyrkogårdens karaktär är det faktum att den var fullbelagd vid nya kyrkogårdens invigning 1910. Få förändringar har hänt sedan dess. De viktigaste är ordnandet av en minneslund i norr och några diskreta urngravar vid kyrkogårdsmurarna, vilka därmed blir ett uttryck för vår tids förändrade gravskick. Det som präglar kvarteren är oregelbundet stående gravvårdar från främst 1880-1920. Större delen är ganska påkostade med resliga former. Det rör sig uteslutande om enskilda köpegravar. Tre familjegravar har genom sin storlek särskild betydelse för upplevelsen av kyrkogårdens södra hälft. En särställning intar här den Björkmanska familjegraven som utgör en fi nt sammanhållen helhet med grusbädd, planteringar och vårdar. Många av gravarna speglar socknens gods och adelsläkter. Två kyrkoherdegravar ger en bild av Järstorps förfl utna som moderförsamling. Genom titlar på vårdar ges kunskap om viktiga yrkesroller i gången tid. En handfull gravar i sydöstra kvarteret har bevarad grusbädd, medan de i övriga kvarter såtts igen. Särskilt stort värde har de handhuggna kalkstensvårdarna från 1600- och 1800-talen, vilka speglar gravkonsttillverkningen innan industrialismen. På samma sätt är gjutjärnsvårdarna tidiga exponenter för den begynnande industriella framställningen. Efterkrigstidens vårdtyper lyser med sin frånvaro på kyrkogården, vilket annars sällan är fallet. Således gäller att man skall söka bevara befintliga vårdar på plats och vara försiktig med nytillskott. Lämpligen kan sådana placeras i anslutning till de redan befintliga urngravarna och ges samma diskreta mått. Vid bevarandet av de äldre vårdarna är det viktigt att vidmakthålla befintliga grusbäddar. Dessa är liksom kvarterens sorgeträd framträdande delar i upplevelsen av förra sekelskiftet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Järstorps gamla kyrkogård ingår i ett område klassat som riksintresse för kulturmiljövården. - Kyrkogården är inte utvidgad i modern tid och har i nordväst behållit något av sin ursprungliga ängskaraktär. - Murar, smidesgrindar, grindstolpar, trädrader, sorgeträd och grusgångar är viktiga att bevara som väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. - Vårdar fram till 1940 är avgörande för upplevelsen av respektive gravkvarter och det är därför av särskild vikt att bevara dem på plats. Gjutjärnsvårdarna och 1600-talsvården skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Grusbäddar är karaktärsskapande inslag på kyrkogården. Man bör sträva efter att nu gräsbesådda stenramar åter gruslägges. - Nytillskott bör man i förekommande fall undvika bland de äldre vårdarna och ge en diskret form. nya kyrkogården Järstorps nya kyrkogård från 1910 speglar med sin strikta symmetri kyrkogårdsidealen under början av 1900-talet. Viktiga inslag är framhävandet av entrésidan med smidesgrind mot landsvägen och den grusade öst-västaxeln med det nationalromantiska gravkapellet i mitten. Avgörande för gestaltningen är även den väl sammanhållna och ursprungliga trädkransen av lind. Grusgångar löper ut i rät vinkel från mittaxeln och inramar de båda kvarteren i söder. Gravraderna ligger nord-sydligt alla med rygghäckar och i linje med varann. Den strama karaktären understryks av de nästan allenarådande låga vårdtyperna från mellan- och efterkrigstiden. Ett fåtal äldre vårdar skiljer sig. Det är inte i första hand vårdarna i sig utan den övergipande strikta strukturen som är det största kulturhistoriska värdet på kyrkogården. Detta förhindrar inte att enskilda vårdar har ett visst värde genom sin utformning eller genom användande av titlar, vilket är intressant ur historiskt perspektiv. Två vårdar kan dock tillskrivas ett särskilt intresse. Det gäller främst den tidstypiskt klassiserande vården över ”skyddslingarna” på Björklidens vårdhem, vilken bildar en viktig pusselbit i bygdens sociala historia. Den andra vården är den enda familjegrav som bevarat sin grusbädd, vilken därmed är av ett pedagogiskt värde. Ett fåtal vårdar kan tillskrivas den allmänna linje som fanns i öster, dessa representerar det stora flertal i socknen som ej hade råd med en köpegrav. Kyrkogårdens nordvästra kvarter är ännu outnyttjat. De nya gravsättningarna bör utföras i överensstämmelse med dem i övriga kvarter, d.v.s. i nordsydliga rader med rygghäck, för att vidmakthålla och förstärka den symmetri som varit ambitionen sedan anläggandet. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Nya kyrkogården har ett fritt läge i landskapet. - Viktiga delar i gestaltandet av kyrkogården är muren mot landsvägen med smidesgrind och den ursprungliga trädkransen som bör värnas. - Grusgångarna är ett traditionellt och stämningsskapande inslag på kyrkogården. - Rygghäckarna utgör rumsskapande element som understryker den strama karaktären. - Nytillskott på kyrkogården bör utföras så att dess värdefulla symmetri inte försvagas utan snarare förstärks. - Gravkapellets nationalromantiska exteriör är av stor betydelse för upplevelsen av kyrkogården. - Vårdar äldre än 1940 bör man söka bevara på plats. |
