Stäng fönster Jönköping kn, KUMLABYKYRKOGÅRDEN 1:1 KUMLABY KYRKA
Anläggning - Värdering
| KUMLABY KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kyrkogårdens södra del har genom sitt ovanligt sammanhållna bestånd av vårdar från främst 1600-tal ett mycket högt kulturhistoriskt värde och intar en särställning i stiftet. Många vårdar kan misstänkas stå på ursprunglig plats. 30-talet handhuggna kalkstensvårdar vittnar om såväl hantverksmässigheten i gravkonsten före industrialismen som om lokal gravkultur. En handfull vårdar har en stark koppling till Visingsborgs grevskap och Per Brahe d.y. och speglar därmed en av Visingsös viktigaste epoker. En smidesvård och en trävård utgör i dag nästan helt försvunna företeelser på stiftets kyrkogårdar. Det fåtal vårdar från senare tid som finns i kvarteret besitter i vissa fall konstnärliga eller personhistoriska värden. Kvarteret är som helhet vittnesbörd om en gravkultur som i stiftet endast bevarats på ödekyrkogårdar. Dock har intrycket förändrats genom 1900-talets jämnande av ytan och dess skötsel som en modern gräsmatta, fjärrran från forna tiders ängskaraktär. Nytillskott i området bör helt undvikas eller ges en utformning som underordnar sig helheten. Kvarter B Kyrkogårdens östra del har i hög grad en efterkrigstida karaktär genom rader av låga vårdar, vilket är en vanlig syn på de fl esta av landets kyrkogårdar. De kulturhistoriska värdena är knutna till enstaka äldre vårdar och förekomst av titel. Kyrkoherdegravens inramade grusyta har närmast ett pedagogiskt värde. Nytillskott bör anpassas till karaktären. Kvarter C Norra delen av kyrkogården saknar i hög grad gravar och är därmed ett vittnesbörd om de vidskepliga föreställningar som länge fanns kring denna del av kyrkogården. Endast på få ställen i stiftet har denna del av kyrkogården förblivit outnyttjad. Ett högt kulturhistoriskt värde har vården över rektorskan Amneus som är den enda vård som direkt minner om kyrkans långa tid som skolbyggnad. kyrkogården som helhet Kumlaby kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Fynd av förromanska gravmonument, s.k. Eskilstunakistor, tyder på en kyrkogård redan under 1000-talet. Kyrkogården ingår i en sammanhållen kyrkomiljö med förhistorisk platskontinuitet. Den småskaliga kyrkogården är inte utvidgad under de senaste 200 åren. Den har en trapetsformad plan med kyrkan i centrum, något förskjuten mot entrén i väster. Kyrkogården omges av en kraftig mur av kalksten, skiff er och gråsten, innanför vilken fi nns en trädkrans av äldre almar och lönnar. Dessa drag är viktiga delar av en traditionell landsbygdskyrkogård. Kyrkogården saknar egentlig kvartersindelning men kan delas upp i tre delar utifrån kyrkan, en sydlig, en östlig och en nordlig. Gångar saknas helt utan kyrkogården utgör en sammanhängande gräsmatta med undantag för grusytan vid kyrkporten. I och med att kyrkogården i praktiken var en ödekyrkogård under stor del av 1800-talet genomgick den aldrig någon modernisering med grusgångar och ordnade gravkvarter. Den äldre ängskaraktären kvarstod en god bit in på 1900-talet men har helt försvunnit till följd av utjämningsarbeten och dagens moderna skötsel med åkgräsklippare. Det vore med hänsyn till de i övrigt höga kulturhistoriska värdena på platsen en pedagogisk vinst för kyrkogården om den åter kunde brukas som ängsmark. På kyrkogårdens södra del fi nns ett unikt sammanhållet bestånd av gravvårdar från framför allt 1600-talet. Detta 30-tal handhuggna kalkstensvårdar står oregelbundet placerade och konstituerar ett omistligt kulturarv. De rika inskriptionerna förmedlar kunskap om ett svunnet samhälle. Ett antal vårdar har en stark koppling till Visingsborgs grevskap och Per Brahe d.y., bl.a. ligger här hans snickare, musiker och skrivare. Några vårdar uppvisar påkostade reliefer som kanske kan knytas till Brahes stenhuggare Peter Ingewallsson. Det är oklart hur många vårdar som står på ursprunglig plats. En smidesvård av en för Visingsö unik typ och en väderbiten trävård är företeelser som idag är synnerligen ovanliga. Senare gravvårdar på denna del av kyrkogården är få. I kyrkogårdens östra del fi nns några gravrader där mellan- och efterkrigstidens låga vårdtyper dominerar. De kulturhistoriska värdena är här främst kopplat till enstaka äldre vårdar och förekomst av titel. Kyrkogårdens norra del saknar nästan helt gravvårdar, vilket vittnar om gångna tiders negativa föreställningar om kyrkans nordsida. En av de få vårdarna är av särskilt högt intresse eftersom den är den enda som kan knytas till kyrkans långa tid som skola, 1636–1811. Den är rest 1797 över rektorskan Amneus. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till vårdar med titel, vilka refl ekterar det gamla bonde- och ståndssamhället. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkomiljön är belägen på det som riksintresse för natur- och kulturmiljövården klassade Visingsö. - Murar, grindar och trädkrans är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. - Kyrkogårdens småskalighet. Utvidgningar bör undvikas. - Nytillskott bör helt undvikas på kyrkogårdens södra del och i övrigt anpassas till befi ntlig karaktär. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Smidesvård, trävård och vårdar äldre än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
