Stäng fönster Norrköping kn, KIMSTAD 25:1 KIMSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| KIMSTADS KYRKA, KIMSTADS KYRKOGÅRD | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Kimstads kyrka och kyrkogård med dess murar, grindar, gravvårdar och trädkrans bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Murarna har mycket höga värden, vilket också förstärks av de höga, påkostade järnsmidesgrindarna på västra och norra sidan. Det finns belägg för att en del av den södra muren är medeltida. Träden i trädkransen har höga värden då de minner om ett äldre parkideal som sedan slutet av 1700-talet tillkommit och utvecklats på våra kyrkogårdar. Även längs den nya utvidgade delen har denna tradition levt vidare. Denna del omgärdas av en häck vilken samverkar med omgärdningen. Det finns också exempel på kyrkogården av typiska s.k. sorgeträd, som pilen vid kyrkans södra sida. Dessa träd har neråtgående, hängande grenar och var under främst 1800-talet vanliga på kyrkogårdar. Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra del. Det var en vanlig placering för de medeltida kyrkorna då man i allmänhet föredrog att begravas söder om kyrkan. Strukturen på kyrkogården är viktig att bevara. Den äldre kyrkogården har en ålderdomlig karaktär med äldre, monumentala familjegravar. I dessa speglas bygdens näringsliv och social struktur. I området runt Kimstad finns flera adliga gods, däribland exempelvis Löfstads slott. De forna ägarna, ätten Lillie, var de som lät bygga om och uppföra den nya kyrkan. De ligger begravda inne i kyrkan, i det Lillieska gravkoret. Ute på kyrkogården finns en gravanläggning över de senaste innehavarna av Löfstad, släkten Piper. Deras grav omgärdas av ett järnsmidesstaket vilket är en mer påkostad omgärdning av gravvårdar. Det finns flera större, imponerande gravvårdar som visar på indelningen mellan områden av köpegravar kontra allmänna gravar. Öster om kyrkan finns ett sådant område med enklare vårdar. Där finns även spår av ett linjevårdssystem. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra familjemedlemmar bli begravda långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter de flesta vårdar togs bort. Därför är det av vikt att bevara dessa gravvårdar för att kunna följa ordningen på gravläggningarna. Vårdarna är också intressanta då de minner om ett äldre begravningsskick. Sedan andra halvan av 1800-talet är även den traditionen att placera de mer påkostade gravanläggningarna invid kyrkogårdsmuren. Att även så är fallet på Kimstads kyrkogård framkommer av det yttervarv av gravar invid muren. Längs den västra muren finns bl.a. den större gravanläggningen över Tångstads godsägare, von Arbin. Längs norra muren finns på den äldre delen av kyrkogården inte så många gravvårdar kvar. Dock finns några med stenram. Dessa har troligen tidigare haft en sand eller grustäckning. Omgärdning med stenram verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Även omgärdningar med häckar av tuja eller buxbom har tidigare varit mycket vanligt, likaså grus/sandtäckning. Därför är det av stor vikt att dessa gravar som har detta bevaras. Även längs den nya delen har strukturen med ett yttervarv av gravar invid, i det här fallet ytterhäcken, levt kvar. Tidigare fanns det också större, mer påkostade gravar längs häcken, flera med stenram och grustäckning. Dessa har efter hand tagits bort. För den nya, utvidgade delen, har rygghäckarna och gångarna en viktig funktion då de förstärker intrycket av gravraderna och bidrar till den strikta karaktären. Grinden på den östra sidan, till det nya området är tidstypisk för tiden då kyrkogården tillkom och har ett högt värde. Genom de äldre fotografierna över den utvidgade delen framkommer även att den ursprungliga gångsträckningen till stor del är bevarad. Vidare har enskilda gravvårdar ett mycket högt värde. Utöver det tidigare nämnda med omgärdning, grustäckning, etc. finns andra värden att ta hänsyn till. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Exempelvis finns det flera ålderdomliga vårdar av t.ex. kalkstenskors, gjutjärnskors, s.k. bautastenar, öppen bok, linjevård, m.m. Runt sekelskiftet 1800/1900 var det vanligt med högresta vårdar i granit, främst svart granit. Listan på bevarandevärda gravvårdar ska ses som ett exempel. För helheten är det önskvärt att liknande gravvårdar sparas, som exempelvis de högresta vårdarna från ovan nämnda tid. Inne i kyrkan finns flera mycket gamla gravhällar. De, samt de äldre kistor som hör till gravkapellen, har naturligtvis ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns flera gravvårdar på Kimstads kyrkogård som har någon form av titel . Dessa är kulturhistoriskt intressanta i och med att de berättar mycket om en trakts näringsliv och social struktur. Den vanligaste titeln på Kimstads kyrkogård är ”Lantbrukaren”, vilket är vanligt vid landsortskyrkor. Men det intressanta här är även att det finns så stor andel gravtitlar som hör till de högre samhällsklasserna. Närheten till större, adliga gods har gett oss titlar som Grefve, Grefvinnan, Friherrinnan, Kammarherre, Fröken, Häradshövdingen. Det finns fyra adliga ätter som har egna gravmonument med flera gravar; von Arbin från Tångstad, Piper på Löfstad, Kuylenstjärna på Landsjö, samt Lewenhaupt, Löfstad. Det finns också andra titlar som olika militära yrkestitlar såsom Översten, Kommendören, Kaptenen, Löjtnanten. Vidare finns det kyrkliga titlar som Kyrkovärden, Kyrkoherden, Kontraktsprosten, Orgelnisten. Intressant är att närheten till järnvägen speglas på kyrkogården i titlar som Stationsmästare, F.d. Banvakten, Stationsföreståndare och Stationsförmannen. Även i den utvidgade delen finns det gravvårdar med någon form av titel, även om det inte längre är så vanligt. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har ett mycket högt kulturhistoriskt värde då det utgör den äldsta delen av kyrkogården och har en stor andel äldre, monumentala gravvårdar bevarade. Omgärdningen med murarna och lindarna i trädkransen har höga värden. De senare minner om ett äldre parkideal som sedan slutet av 1700-talet råder på våra kyrkogårdar. Vid kyrkans södra sida står även en tårpil. Den är ett exempel på ett s.k. sorgeträd som var vanligt under främst 1800- talet. Vid den tiden var det modernt med träd med hängande, ”sorgsna” grenar på kyrkogårdarna. Det som i allra högsta grad bidrar till att ge kvarteret ett högt kulturhistoriskt värde är att så många gravar har kvar sin äldre grus/sandtäckning och omgärdning med häckar och stenramar. Järnstaket, som runt Pipers grav, är en mer påkostad form av omgärdning. Omgärdning med häckar av tuja eller buxbom har varit mycket vanligt liksom omgärdning med stenram. Just omgärdning av stenram verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar, men ofta har de lagts om till gräsgravar. Enskilda gravvårdar kan förutom ovanstående igenkänningstecken, även vara kulturhistoriskt intressanta av andra orsaker. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med personeller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Bland gravvårdar av speciell typ märks exempelvis gjutjärnskors, s.k. bautastenar och olika typer av kors i kalksten. Inom kvarteret finns en mångfald av titlar på gravvårdarna. Exempelvis finns det flera olika militära titlar såsom; Översten, Kommendören, Kaptenen, Löjtnanten etc. Vidare finns det titlar som hör de övre samhällsklasserna till som Kammarherre, Fröken, Häradshövdingen, Grefve, Grefvinnan, Friherrinnan. Det finns kyrkliga titlar som Kyrkovärden, Kyrkoherden, Kontraktsprosten, Orgelnisten m.m. Titlar är kulturhistoriskt intressanta då de kan ge mycket information om samhällsstrukturer och näringsliv i en trakt. Kvarter 2-4, (den mellersta delen av kyrkogården) Kulturhistorisk bedömning Kvarteren rymmer flera kulturhistoriskt intressanta aspekter. Kyrkogårdens struktur är viktig att bevara. Gångarna och rygghäckarna ger en strikt, tidstypisk karaktär. Vid jämförelser av äldre fotografier, framkommer att grusgångarnas sträckning till stor del är ursprunglig. Denna historiska förankring gör strukturen kulturhistoriskt värdefull. Omgärdningen med murar och trädkrans är värdefull. En tydlig, typisk strukturering av gravarna finns kvar. Det var förr vanligt att större, mer påkostade gravvårdar, s.k. köpegravar, förlades i kvarterens ytterkanter och längs ytterlinjen, invid muren. Enklare vårdar – allmänna gravar placerades i mitten av kvarteren. Det har funnits ett linjevårdssystem inne i dessa kvarter. Det är till stor del helt utplånat. Enstaka vårdar finns kvar som spår efter vad som en gång varit vanligt på våra kyrkogårdar i länet. Systemet med s.k. linjegravar växte fram sedan 1700-talet och innebar att begravningarna skedde utmed en linje. På så sätt kunde nära familjemedlemmar begravas långt ifrån varandra, och inte som oftast nu i familjegravar. Dessa gravvårdar var ofta små och enkla, som exempelvis träkors, eller små vårdar av sten. Sedan systemet upphörde 1964 har flertalet tagits bort. I och med deras enkla utförande, som t.ex. träkors, var de inte heller tänkta att finnas kvar så länge utan har successivt tagits bort. Där de finns kvar är det värdefullt att de bevaras för att gravläggningen ska kunna följas och också just för att de minner om ett äldre begravningsskick. Det förekommer flera olika typer av intressanta titlar på gravvårdarna inom dessa kvarter, b. la militära yrkestitlar såsom Arméfältflygaren, Löjtnant, F Grenadjären. Vidare finns det andra titlar som Åkeriägaren, Nämndemannen, Lantbrukaren, Källaremästare, Handlanden, Hemmansägaren etc. Intressant är att närheten till järnvägen speglas på kyrkogården i titlar som Stationsmästare, F.d. Banvakten, Stationsföreståndare och Stationsförmannen. Den vanligaste titeln för dessa kvarter och för kyrkogården som helhet är ”Lantbrukaren”. Kvarter 5-6 Kulturhistorisk bedömning Som för alla senare, utvidgade kyrkogårdsdelar spelar strukturen en viktig roll för det kulturhistoriska värdet. I dessa kvarter utgör rygghäckarna och gångarna det främsta värdet. De speglar den tid då sådana utvidgningar tillkom. Vid jämförelser av äldre fotografier, framkommer att grusgångarnas sträckning till stor del är ursprunglig. Denna historiska förankring är kulturhistoriskt värdefull. Den strikta karaktären var allrådande vid den tiden då utvidgningen skedde. Vidare finns det ett stort värde i grinden och staketet på den östra sidan. Även omgärdningen är värdefull. Den följer väl den äldre kyrkogården med dess trädkrans. Det var vid slutet av 1700-talet som ett ideal med höga träd på kyrkogårdar växte fram. Detta har därefter under seklers gång utvecklats. Eftersom området inte är så gammalt finns inte några mycket gamla gravar, utan vårdarna är av sentida och har i regel ett likartat utseende. Det finns spår av det tidigare nämnda linjevårdssystemet, vilket är värdefullt att bevara. Det finns ett par gravvårdar inom kvarteren som har någon form av titel. Lantbrukaren är den vanligaste titeln i kvarteren, liksom för kyrkogården i övrigt. Andra titlar som förekommer är Smidesmästaren, Överläkaren, Byggmästaren, Fru, Grävmaskinist och Hemmansägare. I kv. 6 finns det nio små linjevårdar. De sträcker sig i tidsordning från 1949 till 1953. Dessa är kulturhistoriskt intressanta då de utgör ett inte längre aktuellt begravningsskick. |
