Stäng fönster Norrköping kn, KULLERSTAD 1:11 KULLERSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| KULLERSTADS KYRKOGÅRD, KULLERSTADS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV DEN GAMLA KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Kullerstads kyrka, med dess murar, grindar, trädkrans, klockstapel, likbod och gravvårdar, utgör en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. I och med att kyrkan ligger på den norra delen, har kyrkogården vuxit fram på den södra sidan. Det är en medeltida placering av kyrka och kyrkogård i och med att man i allmänhet föredrog att begravas på kyrkans södra sida. Klockstapeln i trä med spånklädd huv finns utmed den västra muren, söder om kyrkan. Traditionen berättar att den byggdes av Knut i Åby omkring 1650-1669. Dess klockor är från 1632 respektive 1932. I närheten av klockstapeln finns en likbod med en pilasterindelad fasad med tre rundbågiga dörröppningar. Byggnaderna har ett högt kulturhistoriskt värde. Trädkransen minner om ett äldre parkideal som råder på våra kyrkogårdar sedan slutet av 1700-talet. Det finns inga rygghäckar på kyrkogården. Dock finns det grustäckta gravar som omgärdas av låga buxbomshäckar eller måbärshäckar. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Äldre foton visar att det tidigare har funnits många flera grustäckta gravar som omgärdats av häckar och/eller stenramar. Efter hand har dessa tagits bort för att underlätta skötseln på gravarna. Omgärdningar av häckar har tidigare varit mycket vanliga på kyrkogårdarna. Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanliga från 1920-talet. Gravar omgärdade med järnsmidesstaket, kätting/pollare var en mer påkostad form av omgärdning. Ett par sådana vårdar finns ännu kvar. Enskilda gravvårdar kan ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Det finns ett område med vårdar på kyrkans norra sida. Dessa utgörs av i huvudsak äldre vårdar med bl. a. några kors, s.k. bautastenar, större familjevårdar, äldre kalkstensvårdar, gjutjärnskors etc. På kyrkans södra sida och vid klockstapeln finns äldre vårdar och ett parti med grustäckta gravar som omgärdas av låga buxbomshäckar. På klockstapelns södra sida finns ett litet grusat parti där äldre linjevårdar tagits till vara och ställts upp. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt statusskillnad, men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet gravvårdar togs bort. De flesta av linjevårdarna är små och enkla, utförda av granit eller trä. Det är av vikt att bevara linjevårdar för att ordningen på gravläggningarna ska kunna följas. Det finns flera olika typer av titlar på gravvårdarna, främst i kv. 1. Det finns många som hör till kyrkan som exempelvis kyrkovärden, kyrkoherden, diakonissan, kantor, orgelnisten, prostinnan, prosten, pastor. Vidare finns det militära titlar som livgrenadjären, översten, ryttmästaren, kaptenen, överstelöjtnant. Äldre yrkestitlar finns representerade genom kusken, bokhållaren, häradshövdingen, smidesmästaren. Närheten till pappersbruket i Skärblacka har gett en titel som pappersmästare. Andra titlar som finns är exempelvis brukspatron/en, hemmansägaren, nämndemannen. Utmed den östra sidan i kv. 1 finns en kolonn i kolmårdsmarmor med en urna upptill. Denna omgärdas av ett rikt dekorerat järnsmidesstaket. Denna restes 1845 till minne av E G Godenius. På kyrkans södra sida finns en vård som omgärdas av kätting i järnsmide och pollare av granit. Vården, en s.k. bautasten restes över överste von Boisman 1913. Vid kyrkans norra mur finns tre kalkstenskors i närheten av en stor granithäll. Hällen lades till minne av brukspatronen C. C. Pamp, död 1849. Han grundade Ljusfors fabriker. Korsen står till minne av hans barn, alla döda i ung ålder, 1820/30-talen. I klockstapeln sitter en vård i järn fäst på väggen. Denna, från 1750, är till minne av bokhållaren, Erik Dahlberg. Texten lyder: ”När Gud behagar nedsättes här till ro, bokhållaren Erik Dahlberg, hans k hustru Anna Lundgren med barnen Erik och Elisabill Dahlbergs, Finspongs åhr 1750”. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1, gravplats nr 1-399 Kulturhistorisk bedömning I detta kvarter, den ursprungliga delen av kyrkogården, finns de höga kulturhistoriska värdena. Det gäller exempelvis klockstapeln som enligt traditionen kan härledas till 1650- 1669, byggmästare lär ha varit Knut i Åby. Klockorna är från 1632 och 1932. I närheten av klockstapeln finns en likbod med en pilasterindelad fasad med tre rundbågiga dörröppningar. Vidare finns ett stort värde i kyrkogårdens struktur och karaktär med dess gångsystem och gravvårdar utmed ytterkanterna. Det bygger på en äldre tradition att förlägga större, mer påkostade familjegravar längs ytterkanterna som exempelvis här med de större gravanläggningarna utmed den västra, norra och östra muren. Även på kyrkans södra sida, närmast kyrkan, finns större familjegravar. Dessa utgörs av grusgravar som omgärdas av små, låga buxbomshäckar. Enligt äldre foton har det funnits flera omgärdade grusgravar. Dessa har som så många gånger tagits bort när andra ideal kom på modet, för att underlätta skötseln på gravarna. Dessa grustäckta gravar, omgärdade av buxbomshäckar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns också gravar som omgärdas av stenramar. Detta verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. En mer påkostad form av omgärdning är de som omgärdas av staket av järnsmide/gjutjärn och de som har kätting och pollare. På Kullerstads kyrkogård finns det dels en grav utmed den östra muren som omgärdas av ett sirligt utformat järnsmidesstaket. Vården den omgärdar, en kolonn i kolmårdsmarmor med en urna upptill, har också ett mycket högt kulturhistoriskt värde. En annan vård som omgärdas av järnkätting och pollare av granit är överste von Boismans vård på den västra sidan. Det finns ett flertal vårdar med ett högt kulturhistoriskt värde. Utöver de ovan nämnda med omgärdning och grustäckning finns det andra kriterier att uppfylla. Det gäller bland annat ålderdomliga gravvårdstyper, gravar av person- eller lokalhistoriskt intresse eller vårdar som av hantverksmässiga skäl uppbringar ett högt kulturhistoriskt värde. Det finns exempelvis ålderdomliga gravvårdar i form av gjutjärnskors, s.k. bautastenar, vårdar av kalksten, olika typer av kors, hällar, linjevårdar etc. Systemet med linjevårdar utvecklades i slutet av 1700- talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så vis kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början verkar systemet inte har haft någon direkt ”statusskillnad” men kom under 1800- talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. 1964 upphörde systemet varefter flertalet linjevårdar togs bort. På Kullerstads kyrkogård har de också tagits bort men har istället för att förstöras, ställts upp som en museiavdelning. De står på en grusad yta på klockstapelns södra sida. På klockstapeln sitter en annan äldre vård i järn från 1750. Den sitter till minne av bokhållaren, Erik Dahlberg. Texten lyder: ”När Gud behagar nedsättes här till ro, bokhållaren Erik Dahlberg, hans k hustru Anna Lundgren med barnen Erik och Elisabill Dahlbergs, Finspongs åhr 1750”. Bakom likboden ligger vid stenfoten en äldre, röd kalkstensvård. Den är avslagen upptill vilket medför att texten inte går att läsa mer än till viss del. Det förefaller som om den kan vara från 1700-talet. Trots att den är så skadad har den ett visst värde. För att den ska kunna bevaras bör annan placering ordnas. Det finns flera olika typer av titlar på gravvårdarna. Det finns många som hör till kyrkan som exempelvis kyrkovärden, kyrkoherden, diakonissan, kantor, orgelnisten, prostinnan, prosten, pastor. Vidare finns det militära titlar livgrenadjären, översten, ryttmästaren, kaptenen, överstelöjtnant. Äldre yrkestitlar finns representerade genom kusken, bokhållaren, häradshövdingen. Närheten till pappersbruket i Skärblacka har gett en titel som pappersmästare. Andra titlar som finns är exempelvis brukspatron/en, hemmansägaren, nämndemannen. Vid kyrkans norra mur finns tre kalkstenskors i närheten av en stor granithäll. Hällen lades till minne av brukspatronen C. C. Pamp, död 1849. Han grundade Ljusfors fabriker. Korsen står till minne av hans barn, alla döda i ung ålder, 1820/30tal. Kvarter 2 och 3, gravplats nr 1-144 och nr 1-203 Kulturhistorisk bedömning Den utvidgade delen från 1904 har inte mycket kvar av sin forna struktur. Det verkar inte ha funnits några rygghäckar, vilket är tidstypiskt för utvidgade kyrkogårdsdelar. Dock har det enligt äldre foton, som det nedan från 1955, funnits grus/sandgravar som omgärdades av häckar. Dessa är helt borta. Inte heller grusgångarna som på fotot löper i nord-sydlig riktning finns kvar. Det finns endast ett fåtal vårdar kvar. Den äldsta är från 1913. Det finns en högrest vård, en s.k. bautasten finns samt tre vårdar som har en titel. Dessa har ett kulturhistoriskt intresse. 1964 tillkom en större, bredare trappa samt den stödmur som löper längs med grässlänten. Längs muren finns grusgången kvar som fotot nedan visar. Relativt nyligen har lövträd av hagtorn och körsbär planterats på denna utvidgade del. I och med dessa fortsätter den äldre traditionen att plantera träd inne på kyrkogårdarna. Denna tradition lever kvar sedan slutet av 1700-talet då idealet var en kyrkogård med en parkliknade karaktär. BESKRIVNING AV DEN NYA KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Kullerstads nya skogskyrkogård är en relativt sentida kyrkogård, den tillkom 1934. Gravkapell, klockstapel, staketomgärdningen på den norra sidan, vegetation samt vissa gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Då kyrkogården är så pass ung, finns det inte några gamla gravvårdar. Trots detta finns det ett par som har ett högt eller mycket högt värde. Exempelvis finns det två gravar med sand/grustäckning som omgärdas av häck/stenram. Dessa vårdar har ett mycket högt värde. Tidigare var det vanligare med grus/sandtäckta gravar och omgärdningar. Det finns flera vårdar som har någon titel. Det ger dessa vårdar, trots att de kanske är sentida, ett kulturhistoriskt värde. Genom att studera titlarna på gravvårdarna kan man få en god uppfattning om hur näringsliv och social struktur sett ut i en trakt. På denna kyrkogård finns en blandning av titlar så som förman, kantor, överläraren, skomakaren, trädgårdsmästaren, el lokföraren, byggmästaren, major, översten, förrådsförvaltaren, föreståndarinnan, jägmästaren, läroverksadjunkten m.fl. En vård från 2005 har en symbol med en motorcykel. Det är ett exempel på ett nygammalt formspråk. Det har blivit allt vanligare med symboler på gravvårdarna som indikerar vad den döde arbetat med eller haft för intresse. Detta ger denna typ av vård ett visst kulturhistoriskt värde. Även tidigare förekom det vårdar med bildspråk. Främst gäller det vårdar över personer i kyrkans tjänst som kors på prästgravar etc. Vidare består det kulturhistoriska intresset i kyrkogårdens struktur med dess vegetation och gångar. Kyrkogården har en blandning av en strikt karaktär som rygghäckarna ger samt en öppen karaktär, med dess glesa skog med tallar, ekar, björkar etc. Lindar har planterats längs mittgången. Dessa har ett högt värde och minner om ett äldre parkideal som växte fram vid slutet av 1700-talet på våra kyrkogårdar i länet. Minneslunden är anlagd kring en damm och med vilda träd som ekar och björkar runt omkring. Det är av vikt att denna anläggning bevaras. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1, gravplats nr 1-327 Kulturhistorisk bedömning I kvarteret ger rygghäckarna en strikt karaktär medan den öppna ytan i det nordöstra hörnet ger en öppen karaktär. Båda dessa olika karaktärer är värdefulla att bevara. Kyrkogården benämns ofta skogskyrkogården och det som ger den karaktären av en skogskyrkogård som höga träd och öppna ytor är viktig att bevara. De höga träd, planterade och vilda, är värdefulla. Höga träd inne på kyrkogårdar minner om ett äldre parkideal som vuxit fram på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet. Eftersom kyrkogården inte är så gammal finns det inte några gamla vårdar. Det finns dock ett flertal som har ett kulturhistoriskt intresse. Det är främst de som har någon titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta i och med att de kan berätta mycket om en trakts näringsliv och social struktur. I kv. 1 finns titlar som förman, kantor, överläraren, trädgårdsmästaren, skomakaren, el lokföraren, murare samt lantbrukaren. Det finns en grav som har grustäckning och stenram. Sådana gravar var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar. Stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Anledningen att stenramar och grus/sandtäckning tagits bort är att andra ideal blivit rådande och för att underlätta skötseln på kyrkogårdarna. Kvarter 2, gravplats nr 1-654. Kulturhistorisk bedömning I kv. 2 liksom i föregående kvarter består de kulturhistoriska värdena främst i kvarterets struktur med dess rygghäckar, träd och gångar. Trots kyrkogårdens unga ålder finns ett par vårdar som har ett kulturhistoriskt intresse. Det beror främst på att dessa har en titel. De titlar som förekommer är verkmästare, köpman, polisman, lantbrukare, trädgårdsmästaren samt byggmästaren. I kvarteret finns den äldsta vården på kyrkogården. Denna är från 1926 och restes till minne av Selma Karlsson. En vård har ett stort historiskt intresse av lokal och nationell karaktär. Det är en familjegrav där det omtalas att sonen Erik Höök stupat vid Syväri 3/6-1942 som frivillig på Finlands sida. ”För Finlands frihet och Sveriges ära” står det i minnestexten. En helt modern vård från 2005 har en symbol med en motorcykel. Denna har ett visst kulturhistoriskt värde då den är ett exempel på en ny företeelse bland gravvårdar där symboliken har blivit allt vanligare. Kvarter 3, gravplats nr 1-278 Kulturhistorisk bedömning I kvarteret står klockstapeln vilket har ett högt kulturhistoriskt värde. Rygghäckarna skapar en strikt, tidstypisk karaktär. Höga träd har planterats, bland annat lindar. Dessa har ett kulturhistoriskt intresse. Höga träd inne på kyrkogårdarna minner om ett äldre parkideal som vuxit fram på kyrkogårdarna från slutet av 1700-talet. Ett par av gravvårdarna har ett kulturhistoriskt värde och då främst genom att de bär någon titel. Titlar är kulturhistoriskt intressanta i och med att de kan ge mycket information om vilka som levt och verkat i en bygd, näringsliv och social struktur. De titlar som finns i kv. 3 är förrådsförvaltaren, föreståndarinnan, läroverksadjunkten, jägmästaren, major samt översten. En av vårdarna är utformad som ett kors. Det var vanligare förr att vårdarna utgjordes av kors i olika former. Kvarter 4, gravplats nr 1-364 Kulturhistorisk bedömning Som i föregående kvarter skapar blandningen av rygghäckarnas strikta karaktär och de skogliga inslagen en värdefull miljö. Den historiska aspekten förstärks i kvarteret av lämningarna från järnåldern. Det finns en större gravanläggning norr om gravkapellet. Det är en sandtäckt grav som omgärdas av en oxbärshäck. Vårdarna utgörs av två hällar. Omgärdade vårdar och sand/grustäckta vårdar var tidigare mycket vanliga. Men dessa har många gånger tagits bort för att underlätta skötseln av graven. De titlar som finns är lantbrukare, verkmästare samt överläraren. Kvarter 5, gravplats nr 1-149 Kulturhistorisk bedömning Rygghäckarna är de som ger kvarteret dess strikta karaktär. Dessa är värdefulla att bevara för att bevara denna karaktär och för att binda samman raderna av gravvårdar. En vård i kvarteret har ett visst kulturhistoriskt intresse då det är ett järnkors, dock av modernt slag från 1989. |
