Stäng fönster Eksjö kn, ÅKERSLUND 1 SANKT LARS KAPELL
Anläggning - Värdering
| Sankt lars kyrkogård, SANKT LARS KAPELL | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A-G Kvarteren på S:t Lars kyrkogård är unika i länet ur flera aspekter. Vad gäller den stora sammanhållna mängden grusgravar finns inget motsvarande på någon annan kyrkogård, likaså den stora andelen riktigt gamla gravvårdar. Flera är från 1800-talets mitt och senare del och visar upp en provkarta på den variationsrikedom i material, stilar och utformning som då florerade. Många av gravvårdarna är även utförda i en mycket hög konstnärlig nivå, troligen som en följd av att garnisonen varit förlagd i Eksjö med ett flertal högre officerare och andra välbetalda ämbetsmän funnits i staden. Till den kulturhistoriskt värdefulla karaktären hör även områdets regelbundna rutnätsplan. Planen är i stort sett oförändrad sedan respektive kvarter anlades (1841, 1893 respektive 1915) och präglas av ett rätvinkligt rutnätssystem och en ordning med större påkostade gravvårdar i ytterkanterna närmast gångarna samt enklare och mindre gravvårdar i kvarterens inre. Dessa inre och mindre exponerade platser var i äldsta området (A-D) ursprungligen till för de allmänna gravarna. Ett tredje karaktärsdrag av höga kulturhistoriska värden är gravplatsernas homogena omgärdningar – antingen i form av oxbärshäckar, stenramar, smidesstaket eller gjutjärnskättingar. Området är väldigt variationsrikt vad gäller utformningen av gravvårdarna men hålls ändå samman till en enhet genom dessa omgärdningar. Även gravplatsernas grustäckning hör intimt samman med dessa omgärdningar. Flera har vackert krattade ytor som medverkar till att försköna gravplatserna ytterligare. Flera vårdar har stora personhistoriska värden och hör intimt samman med berättandet av Eksjös historia. Förutom dessa (som inte tas upp här) förekommer även vårdar över mindre kända personer men som istället genom titlar har ett värde genom det de speglar av Eksjös soci- ala, yrkesmässiga och samhälleliga historia. Här ges en bild av Eksjö som garnisonsstad, men även som järnvägsstad, handels- och hantverksstad. Del av kvarter G, ”allmänna linjen” De beskrivna platserna är idag de enda återstående på S:t Lars kyrkogård där spår av allmänna linjen finns bevarade. I ”allmänna linjen” begravdes de som inte kunde eller önskade betala för en egen gravplats och man jordfästes då ”på linje”, dvs i den ordning personerna avled. Man och hustru kunde därmed hamna långt ifrån varandra och fick även separata gravvårdar. Begravningssättet med s. k. allmänna gravar har varit utbrett på kyrkogården men med tiden ersatts av senare familjegravar. I äldsta delen av kyrkogården (1842) avsattes mitten av varje kvarter åt de allmänna gravarna vilket även delvis verkar ha varit fallet i den aktuella delen från 1915. Kvarteren närmast kyrkogårdsmuren har eventuellt helt varit ägnade åt allmänna linjen. Det kulturhistoriska värdet är idag helt förknippat med att de utgör de sista resterna från denna gravordning. De sista bevarade gravvårdarna av allmännalinjen-karaktär bör bevaras och förnyelse av de övriga gravvårdarna bör göras så att enhetligheten och karaktären inte ytterligare förvändras. Vägledande bör då de äldre mindre gravvårdarna vara eller de sentida i mindre skala. Även karaktären av linjeplacerade gravar (ej nödvändigtvis placerade utmed rygghäckar) och de grästäckta ytorna hör till de bevarandevärda kvaliteterna. De angivna platserna utgör därmed ett tydligt vittnesbörd om att gravskicket i de äldre delarna av kyrkogården socialt sett har varit mer differentierat än vad man idag annars kan få intrycket av. Kvarter H Kvarterets främsta kulturhistoriska värde är förknippat med områdets homogena karaktär och gestaltningsmässiga kvaliteter. Området är så pass ungt att det ännu inte hunnit genomgå några större ändringar och är därför ännu i ursprungligt skick. Därför ger det också en bra och välbevarad bild av intentionerna och kyrkogårdsidealet vid 1960-talets början. Den typiskt modernistiska efterkrigskaraktären är dock väl företrädd på många andra kyrkogårdar, samtidigt som det är ovanligt med ett så renodlat område eftersom flesta kyrkogårdar oftast har förändrats mer successivt. Bland enskilda vårdar finns ett bevarandevärde främst hos de som genom yrkestitlar berättar om samhället, eller de som genom konstnärlig gestaltning speciellt utmärker sig. Minneslund, urnlund Den nyare minneslundens kulturhistorika värde är främst förknippat med dess representativa roll som en tidstypisk företeelse. Företeelsen med minneslundar och även urngravar är en del av det sena 1900-talets gravskick med ökad anonymitet och mindre krav på skötsel. Platsen har därtill egna kvalitéer i gestaltning som bör tas tillvara. Även urnlunden i kvarter G representerar nyare gravformer som gör sig gällande i den gamla rutnätsindelade gravplanen. På liknande sätt är dess främsta kulturhistoriska värde förknippat med gravskicket som företeelse, speciellt som kyrkogården i övrigt domineras av större påkostade gravar. Värdefulla uttryck är kalkstensplattorna, stenramarna, grusytorna och de små enhetliga vårdarna. |
