Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrköping kn, SANKT JOHANNES KYRKA 1 SANKT JOHANNES KYRKA

 Anläggning - Värdering

S: T JOHANNES KYRKOGÅRD, Sankt Johannes kyrka, SANKT JOHANNES KYRKA
1/1/07
Motivering
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN

Kulturhistorisk bedömning
S: t Johannes kyrkogård med dess omgärdning, grindar, trädkrans, gångar, kvartersindelning
och gravvårdar, utgör en väl sammanhållen miljö med mycket kulturhistoriska värden.
Kyrkogården omgärdas av en hög trädkrans av främst lind. Även längs flera av gångarna inne
på kyrkogården finns höga lindar. Höga träd inne på kyrkogårdarna minner om ett äldre
parkideal som råder på kyrkogårdarna sedan slutet av 1700-talet. Vidare har rygghäckarna en
viktig funktion då de håller samman gravraderna och bidrar till den strikta karaktären. Flera
av häckarna utgörs dessutom av tuja som även vintertid förstärker den strikta karaktären.
Det som utgör den ursprungliga/äldre delen av kyrkogården är ännu avläsbar tack vare dess
äldre omgärdning med gjutjärnsstaket samt det påkostade grindpartiet på den östra sidan. Den
norra grinden har på samma sätt ett högt kulturhistoriskt värde, då den har en tidstypisk
utformning.

Kvartersindelningen och alla gångar är betydelsefulla. Flera av gångarna sträcker sig över
större delen av kyrkogården och skapar på så sätt långa siktlinjer. Detta är värdefullt att
bevara.

De båda församlingshemmen som ligger i nära anslutning till kyrkogården har höga
kulturhistoriska värden. Byggnaderna representerar helt skilda tider med olika byggnadsstilar,
vilket är byggnadshistoriskt intressant.
Trots att kyrkogården inte är mer än drygt 100 år finns det flera gravvårdar som har ett
kulturhistoriskt värde. Det gäller exempelvis vårdar som har en ålderdomlig utformning, de
med någon titel, omgärdning etc.

De äldsta vårdarna finns främst i kvarter 1-5 som är de äldsta kvarteren. De största, mest
monumentala och ålderdomliga vårdarna finns dock till större delen i kvarter 5 längs en
rygghäck som finns närmast kyrkan och sträcker sig i öst-västlig riktning. Det finns många
gravvårdar som är typiska för den tid då de restes. Det gäller exempelvis de större och bredare
gravvårdarna från 1930-50-tal s.k. familjevårdar. Tiden som följer kännetecknas av något
smalare och mer ”anonyma” vårdar där de flesta är relativt likartade. Nuförtiden börjar
vårdarna bli mer personligt utformade med olika symboler och bilder på vårdarna och olika
former av gravvårdar. Det finns exempelvis gravvårdar som har formen av ett hjärta. S: t
Johannes är en mångkulturell församling, vilket även tydligt visas bland gravvårdarna. Det
finns ett flertal vårdar som har en medaljong med ett foto av den döde, något som annars är
ovanligt i äldre, svensk tradition.

Det finns flera vårdar som har någon titel vilket är intressant ur en kulturhistorisk synvinkel.
Titlar kan berätta mycket om näringsliv och social sammansättning i en trakt. På S: t Johannes
kyrkogård finns ett flertal olika yrken representerade genom titlar på vårdarna. Det finns
exempelvis ett flertal med titeln trädgårdsmästare/n, något som kanske kan härledas till
trädgårdsmästeriet Lilla Fridtuna som låg i närheten. Det finns flera med titeln lantbrukare/n,
vilket kan te sig märkligt idag med tanke på att kyrkogården ligger inne i staden. Men vid
tiden för kyrkogårdens anläggande och fram till 1950-talet dominerade landsbygden runt
kyrkan. Att Norrköping är en viktig tullstad visas genom titlar som tullupplysningsmannen,
tullkontoristen, tulltjänstemannen, tullöveruppsyningsman samt tullmästaren. Det finns
kopplat till sjöfarten även titlar som sjömannen, sjökapten, sjömaskinist, fiskaren samt
bogserbåtsbefälhavaren. Vidare finns det exempel på olika hantverksyrken som gravören,
urmakare/n, typograf, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare, murarmästare,
stenhuggaren m.m. Som brukligt är finns även kyrkliga yrken representerade som här genom
kyrkoherden i S: t Johannes, kontraktsprosten i S: t Johannes, kyrkoherden, predikanten,
kantor, pastor, kyrkvärd, kyrkvaktmästare samt församlingssyster. En ovanlig titel på en
gravvård är lägenhetsägaren.

Enligt uppgifter har det tidigare funnits ett större parti sand/grusgravar. Dessa har under de
senaste decennierna tagits bort, främst till följd av att underlätta skötseln av gravarna. Det har
lett till att det endast finns en grav med sandtäckning kvar. Denna finns i kvarter 5. Dess
äldsta inskription är 1919. Det finns på samma sätt inte så många gravar som har kvar sin
äldre stenram kvar. Det finns åtta stycken som är hela samt ett flertal som bär spår av
stenramar. Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet men har från
mitten av 1900-talet till stor del tagits bort. Järnstaket var en mer påkostad form av
omgärdning som det finns två former av exempel på här. En större vård finns i kvarter 4 som
inhägnas av kätting i järn och pollare i granit. Gravvården utgörs av en hög, kolonnliknande
vård från 1917. I kvarter 3 finns en gravanläggning med stenram och ett svartmålat
gjutjärnsstaket.

Det finns flera olika typer av ålderdomliga gravvårdar som exempelvis s.k. bautastenar,
hällar, kors i sten, trä och metall, urna, stenar som har ytan indelad i fält så att den ser murad
ut m.m. I exempelvis kvarter 6 finns tre låga vårdar från slutet av 50-talet/början av 60-talet
som har kolonner på sidan av vården. Det finns flera sådana på kyrkogården. I kvarter 7 finns
ett högt, vitt träkors från 2006. Det är ovanligt med träkors i modern tid medan de var mycket
vanliga i äldre tider. I kvarter 1 finns en hel rad som endast är avsedd för barngravar. Denna
har nyttjats under flera decennier och används ännu. Det var en vanlig företeelse i äldre tid att
barn begravdes för sig i en särskild barnlund.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter 1-5

Kulturhistorisk bedömning
I dessa kvarter som är de äldsta på kyrkogården finns det flera höga kulturhistoriska värden.
För kyrkogårdens struktur har kvartersindelningen med gångar, häckar, gravrader etc. en stor
betydelse. De höga träd som finns, både i trädkransen runt kyrkan och inom de respektive
kvarteren, har höga kulturhistoriska värden. De minner om ett äldre parkideal som råder på
våra kyrkogårdar sedan framför allt 1800-talet. De höga lövträden på den norra sidan, utmed
kvarter 4 och 5 visar på var den äldre avgränsningen av kyrkogården gått.

Det är i dessa kvarter som de äldsta gravvårdarna finns. En del av dessa utgörs av
ålderdomliga gravvårdar som s.k. bautasten, urna i granit, kors, häll, högresta vårdar, små,
låga vårdar, gravar omgärdade av stenramar och med omgärdning av kätting och pollare och
gjutjärnsstaket. En grav har ännu kvar sin äldre sandtäckning. Det finns flera vårdar som har
någon titel, vilket ger dem ett kulturhistoriskt intresse.

I kvarter 1 fanns innan minneslunden anlades ett större område med linjegravar. Eventuellt
finns det någon sådan linjegrav kvar längs den södra yttersidan. När det endast finns
sporadiskt med linjevårdar är det inte alltid lätt att se att det rör sig om linjevårdar. På denna
kyrkogård togs de i stor utsträckning bort i slutet av 70-talet när minneslunden anlades.
Exempel på titlar som förekommer inom dessa kvarter är t.ex. olika hantverksyrken som
gravören, typograf, urmakaren, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare. Att det finns
tull och hamn i Norrköping visas av yrkestitlar som tullupplysningsmannen, tullkontoristen,
tulltjänstemannen, bogserbåtsbefälhavaren, sjökapten, fiskaren, tullöveruppsyningsman samt
sjömaskinist. Det finns flera vårdar som har rests över hemmansägare och lantbrukare. Dessa
titlar brukar oftast förekomma på landsortskyrkogårdar. Men S: t Johannes låg fram till 1950-
talet till större delen på landsbygden. Det finns också ett par av vårdarna som har ett
gårdsnamn eller en trakts namn på vårdarna. För att nämna några sådana namn finns
exempelvis Solberga, Nafvestad, Egna hem, Hagtomta, Evalund, Borr-Hageby, Gårdeby,
Brunneby, Brånnestads Gård. En del av dessa utgör numera en stadsdel i Norrköping, som
exempelvis Navestad som byggdes ut i stor utsträckning under 60 och 70-talen.
Det finns flera större, tidstypiska familjevårdar i dessa kvarter. Något ålderdomligt som ännu
lever kvar är seden att ordna speciella barnlundar/områden med endast barngravar. En sådan
rad avsedd för barn finns i kvarter 1 som använts sedan flera decennier.
Över hela kyrkogården men främst i dessa kvarter finns det gravvårdar med porträttbilder.
Dessa tyder på att församlingen är mångkulturell då alla dessa vårdar är minnesstenar över
människor som har sitt ursprung i andra länder.

I kvarter 4 finns en modern vård från 2001 som eventuellt kan vara tillverkad av
kolmårdsmarmor. Det finns även vårdar i trä och metall. Annars är det olika typer av grå,
svart och röd granit som dominerar.
Slutligen har skulpturen i minneslunden av Evert Fornäs ett högt värde, både ur lokalhistorisk
synvinkel och med tanke på dess höga hantverksmässiga värde.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter 6-12

Kulturhistorisk bedömning
I dessa, mer sentida kvarter, består det största kulturhistoriska värdet av dess struktur med
kvartersindelning, gång-, träd- och häcksystem. De ger dessa kvarter en strikt karaktär. Det
finns även flera gravvårdar som har ett kulturhistoriskt värde. Vårdarna är dock inte av så hög
ålder, de äldsta är från 1950-talet. Men det finns flera olika vårdar som speglar sin tid på ett
tidstypiskt sätt. Exempelvis finns det flera stora, breda vårdar som är tidstypiska exempel på
familjevårdar. Ett par mer ovanliga gravvårdar finns också, som exempelvis ett järnkors i
kvarter 10 från 1967. I kvarter 7 finns ett högt, vitt träkors, från 2006. Det är ovanligt med
höga träkors i modern tid, medan det i äldre tider var vanligt med korsformade gravvårdar. I
flera av kvarteren finns små, låga vårdar som har kolonner på sidorna. Dessa tycks ha varit
vanliga under 1950-60-talen. Det finns många av vårdarna som har någon titel. Exempelvis
finns det ett flertal med titeln trädgårdsmästare/n, lantbrukare/n, köpman/nen, åkeriägare.
Vidare finns det droskägaren, grosshandlare, trafikledare, typograf, trubaduren, faktor,
musikdirektör, sjömannen, konstnär, slöjdläraren, stadsveterinären, tullmästaren, stadskassör,
kammarmusiker, bandagisten, mjölnaren samt många fler. Endast ett par av vårdarna har
någon hemvist på vården. I fyra fall anges både yrke och hemvist. Dessa namn är Gamla Ö,
Skälboö, Ekhamra och Lindero.