Stäng fönster Norrköping kn, SANKT JOHANNES KYRKA 1 SANKT JOHANNES KYRKA
Anläggning - Värdering
| S: T JOHANNES KYRKOGÅRD, Sankt Johannes kyrka, SANKT JOHANNES KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning S: t Johannes kyrkogård med dess omgärdning, grindar, trädkrans, gångar, kvartersindelning och gravvårdar, utgör en väl sammanhållen miljö med mycket kulturhistoriska värden. Kyrkogården omgärdas av en hög trädkrans av främst lind. Även längs flera av gångarna inne på kyrkogården finns höga lindar. Höga träd inne på kyrkogårdarna minner om ett äldre parkideal som råder på kyrkogårdarna sedan slutet av 1700-talet. Vidare har rygghäckarna en viktig funktion då de håller samman gravraderna och bidrar till den strikta karaktären. Flera av häckarna utgörs dessutom av tuja som även vintertid förstärker den strikta karaktären. Det som utgör den ursprungliga/äldre delen av kyrkogården är ännu avläsbar tack vare dess äldre omgärdning med gjutjärnsstaket samt det påkostade grindpartiet på den östra sidan. Den norra grinden har på samma sätt ett högt kulturhistoriskt värde, då den har en tidstypisk utformning. Kvartersindelningen och alla gångar är betydelsefulla. Flera av gångarna sträcker sig över större delen av kyrkogården och skapar på så sätt långa siktlinjer. Detta är värdefullt att bevara. De båda församlingshemmen som ligger i nära anslutning till kyrkogården har höga kulturhistoriska värden. Byggnaderna representerar helt skilda tider med olika byggnadsstilar, vilket är byggnadshistoriskt intressant. Trots att kyrkogården inte är mer än drygt 100 år finns det flera gravvårdar som har ett kulturhistoriskt värde. Det gäller exempelvis vårdar som har en ålderdomlig utformning, de med någon titel, omgärdning etc. De äldsta vårdarna finns främst i kvarter 1-5 som är de äldsta kvarteren. De största, mest monumentala och ålderdomliga vårdarna finns dock till större delen i kvarter 5 längs en rygghäck som finns närmast kyrkan och sträcker sig i öst-västlig riktning. Det finns många gravvårdar som är typiska för den tid då de restes. Det gäller exempelvis de större och bredare gravvårdarna från 1930-50-tal s.k. familjevårdar. Tiden som följer kännetecknas av något smalare och mer ”anonyma” vårdar där de flesta är relativt likartade. Nuförtiden börjar vårdarna bli mer personligt utformade med olika symboler och bilder på vårdarna och olika former av gravvårdar. Det finns exempelvis gravvårdar som har formen av ett hjärta. S: t Johannes är en mångkulturell församling, vilket även tydligt visas bland gravvårdarna. Det finns ett flertal vårdar som har en medaljong med ett foto av den döde, något som annars är ovanligt i äldre, svensk tradition. Det finns flera vårdar som har någon titel vilket är intressant ur en kulturhistorisk synvinkel. Titlar kan berätta mycket om näringsliv och social sammansättning i en trakt. På S: t Johannes kyrkogård finns ett flertal olika yrken representerade genom titlar på vårdarna. Det finns exempelvis ett flertal med titeln trädgårdsmästare/n, något som kanske kan härledas till trädgårdsmästeriet Lilla Fridtuna som låg i närheten. Det finns flera med titeln lantbrukare/n, vilket kan te sig märkligt idag med tanke på att kyrkogården ligger inne i staden. Men vid tiden för kyrkogårdens anläggande och fram till 1950-talet dominerade landsbygden runt kyrkan. Att Norrköping är en viktig tullstad visas genom titlar som tullupplysningsmannen, tullkontoristen, tulltjänstemannen, tullöveruppsyningsman samt tullmästaren. Det finns kopplat till sjöfarten även titlar som sjömannen, sjökapten, sjömaskinist, fiskaren samt bogserbåtsbefälhavaren. Vidare finns det exempel på olika hantverksyrken som gravören, urmakare/n, typograf, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare, murarmästare, stenhuggaren m.m. Som brukligt är finns även kyrkliga yrken representerade som här genom kyrkoherden i S: t Johannes, kontraktsprosten i S: t Johannes, kyrkoherden, predikanten, kantor, pastor, kyrkvärd, kyrkvaktmästare samt församlingssyster. En ovanlig titel på en gravvård är lägenhetsägaren. Enligt uppgifter har det tidigare funnits ett större parti sand/grusgravar. Dessa har under de senaste decennierna tagits bort, främst till följd av att underlätta skötseln av gravarna. Det har lett till att det endast finns en grav med sandtäckning kvar. Denna finns i kvarter 5. Dess äldsta inskription är 1919. Det finns på samma sätt inte så många gravar som har kvar sin äldre stenram kvar. Det finns åtta stycken som är hela samt ett flertal som bär spår av stenramar. Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet men har från mitten av 1900-talet till stor del tagits bort. Järnstaket var en mer påkostad form av omgärdning som det finns två former av exempel på här. En större vård finns i kvarter 4 som inhägnas av kätting i järn och pollare i granit. Gravvården utgörs av en hög, kolonnliknande vård från 1917. I kvarter 3 finns en gravanläggning med stenram och ett svartmålat gjutjärnsstaket. Det finns flera olika typer av ålderdomliga gravvårdar som exempelvis s.k. bautastenar, hällar, kors i sten, trä och metall, urna, stenar som har ytan indelad i fält så att den ser murad ut m.m. I exempelvis kvarter 6 finns tre låga vårdar från slutet av 50-talet/början av 60-talet som har kolonner på sidan av vården. Det finns flera sådana på kyrkogården. I kvarter 7 finns ett högt, vitt träkors från 2006. Det är ovanligt med träkors i modern tid medan de var mycket vanliga i äldre tider. I kvarter 1 finns en hel rad som endast är avsedd för barngravar. Denna har nyttjats under flera decennier och används ännu. Det var en vanlig företeelse i äldre tid att barn begravdes för sig i en särskild barnlund. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1-5 Kulturhistorisk bedömning I dessa kvarter som är de äldsta på kyrkogården finns det flera höga kulturhistoriska värden. För kyrkogårdens struktur har kvartersindelningen med gångar, häckar, gravrader etc. en stor betydelse. De höga träd som finns, både i trädkransen runt kyrkan och inom de respektive kvarteren, har höga kulturhistoriska värden. De minner om ett äldre parkideal som råder på våra kyrkogårdar sedan framför allt 1800-talet. De höga lövträden på den norra sidan, utmed kvarter 4 och 5 visar på var den äldre avgränsningen av kyrkogården gått. Det är i dessa kvarter som de äldsta gravvårdarna finns. En del av dessa utgörs av ålderdomliga gravvårdar som s.k. bautasten, urna i granit, kors, häll, högresta vårdar, små, låga vårdar, gravar omgärdade av stenramar och med omgärdning av kätting och pollare och gjutjärnsstaket. En grav har ännu kvar sin äldre sandtäckning. Det finns flera vårdar som har någon titel, vilket ger dem ett kulturhistoriskt intresse. I kvarter 1 fanns innan minneslunden anlades ett större område med linjegravar. Eventuellt finns det någon sådan linjegrav kvar längs den södra yttersidan. När det endast finns sporadiskt med linjevårdar är det inte alltid lätt att se att det rör sig om linjevårdar. På denna kyrkogård togs de i stor utsträckning bort i slutet av 70-talet när minneslunden anlades. Exempel på titlar som förekommer inom dessa kvarter är t.ex. olika hantverksyrken som gravören, typograf, urmakaren, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare. Att det finns tull och hamn i Norrköping visas av yrkestitlar som tullupplysningsmannen, tullkontoristen, tulltjänstemannen, bogserbåtsbefälhavaren, sjökapten, fiskaren, tullöveruppsyningsman samt sjömaskinist. Det finns flera vårdar som har rests över hemmansägare och lantbrukare. Dessa titlar brukar oftast förekomma på landsortskyrkogårdar. Men S: t Johannes låg fram till 1950- talet till större delen på landsbygden. Det finns också ett par av vårdarna som har ett gårdsnamn eller en trakts namn på vårdarna. För att nämna några sådana namn finns exempelvis Solberga, Nafvestad, Egna hem, Hagtomta, Evalund, Borr-Hageby, Gårdeby, Brunneby, Brånnestads Gård. En del av dessa utgör numera en stadsdel i Norrköping, som exempelvis Navestad som byggdes ut i stor utsträckning under 60 och 70-talen. Det finns flera större, tidstypiska familjevårdar i dessa kvarter. Något ålderdomligt som ännu lever kvar är seden att ordna speciella barnlundar/områden med endast barngravar. En sådan rad avsedd för barn finns i kvarter 1 som använts sedan flera decennier. Över hela kyrkogården men främst i dessa kvarter finns det gravvårdar med porträttbilder. Dessa tyder på att församlingen är mångkulturell då alla dessa vårdar är minnesstenar över människor som har sitt ursprung i andra länder. I kvarter 4 finns en modern vård från 2001 som eventuellt kan vara tillverkad av kolmårdsmarmor. Det finns även vårdar i trä och metall. Annars är det olika typer av grå, svart och röd granit som dominerar. Slutligen har skulpturen i minneslunden av Evert Fornäs ett högt värde, både ur lokalhistorisk synvinkel och med tanke på dess höga hantverksmässiga värde. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 6-12 Kulturhistorisk bedömning I dessa, mer sentida kvarter, består det största kulturhistoriska värdet av dess struktur med kvartersindelning, gång-, träd- och häcksystem. De ger dessa kvarter en strikt karaktär. Det finns även flera gravvårdar som har ett kulturhistoriskt värde. Vårdarna är dock inte av så hög ålder, de äldsta är från 1950-talet. Men det finns flera olika vårdar som speglar sin tid på ett tidstypiskt sätt. Exempelvis finns det flera stora, breda vårdar som är tidstypiska exempel på familjevårdar. Ett par mer ovanliga gravvårdar finns också, som exempelvis ett järnkors i kvarter 10 från 1967. I kvarter 7 finns ett högt, vitt träkors, från 2006. Det är ovanligt med höga träkors i modern tid, medan det i äldre tider var vanligt med korsformade gravvårdar. I flera av kvarteren finns små, låga vårdar som har kolonner på sidorna. Dessa tycks ha varit vanliga under 1950-60-talen. Det finns många av vårdarna som har någon titel. Exempelvis finns det ett flertal med titeln trädgårdsmästare/n, lantbrukare/n, köpman/nen, åkeriägare. Vidare finns det droskägaren, grosshandlare, trafikledare, typograf, trubaduren, faktor, musikdirektör, sjömannen, konstnär, slöjdläraren, stadsveterinären, tullmästaren, stadskassör, kammarmusiker, bandagisten, mjölnaren samt många fler. Endast ett par av vårdarna har någon hemvist på vården. I fyra fall anges både yrke och hemvist. Dessa namn är Gamla Ö, Skälboö, Ekhamra och Lindero. |
