Stäng fönster Nässjö kn, ALMESÅKRA 1:2 ALMESÅKRA KYRKA
Anläggning - Värdering
| ALMESÅKRA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 1 har i hög grad fått sin nuvarande prägel under 1900-talets andra hälft med övervägande låga, breda vårdar i sammanhängande gräsytor. Tidigare hade fl era gravar grusbädd, men av detta återstår idag inget, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. En handfull mer högresta vårdar från decennierna kring 1900 ger kvarteret en viss dynamik och ett historiskt djup. Det är hos dessa de främsta kulturhistoriska värdena fi nns. De få titlar som fi nns speglar en stark bondeklass. Av särskilt intresse är ett gjutjärnskors som representerar den tidiga industriella framställningen av gravkonst. Ytan norr om kyrkan är nästintill outnyttjad, vilket påminner om de negativa föreställningar som funnits om denna sida. Lutade mot kyrkogårdsmuren och kyrkan fi nns värdefulla gravhällar från medeltid och 1700-tal samt en medeltida altarskiva. Dessa är omistliga historiska dokument. Kvarter 2 – 5 utgör den gamla allmänna linjen och har till stor del kvar denna karaktär med glest stående, övervägande småskaliga vårdar från 1888 – 1952 på ensamgravar. Ett antal vårdar är mer påkostade och bär ofta titel, vilket är ovanligt i detta sammanhang. Inom kvarter 4 rör det sig enbart om barngravar. De sentida vårdar som tillkommit har getts en diskret utformning som inte förtager intrycket av kvarteren. Allmänna linjen är en tidigare vanlig företeelse som dock sällan bevarats på länets kyrkogårdar. De båda träkors som ställts vid muren har ett högt kulturhistoriskt värde som representanter för en förr mycket vanlig men nu nästan försvunnen gravtyp. Dessa borde ges plats inomhus. Kvarter 7 – och i viss mån 6 – är exempel på ett utpräglat köpegravskvarter från 1800-talet och 1900-talets förra hälft. Det välexponerade läget vid kyrkans södra sida har haft hög status. Gravvårdsbeståndet är idag blandat, men präglas av högresta vårdar från tidigt 1900-tal. Dessa betyder mycket för kvarterets dynamik. Av de en gång så vanliga grusbäddarna återstår endast två, vilka genom sin storlek dock är karaktärsskapande i kvarteret. En stämningsfull rest av det tidiga 1900-talets kyrkogårdsideal är även ett s.k. sorgeträd. Ett fåtal stora familjegravar kan sägas dominera intrycket. Främst märks den stora grusgraven knuten till Fredriksdals säteri, väl exponerad vid kyrkans ingång. Vårdarna inom denna besitter höga konst- och personhistoriska värden. Dylika värden finns även bland flera andra av de äldre vårdarna i kvarteret. Almesåkra kyrkogård har medeltida ursprung, om vilket en sannolikt medeltida gravhäll och en altarskiva skvallrar. Kyrkogården har inte utvidgats sedan nuvarande kyrka byggdes 1867, kring vilken den givits en symmetrisk, rektangulär uppbyggnad. Inhägnaden med kallmurar, smidesgrindar med putsade stolpar och till stor del föryngrad trädkrans ger bilden av en traditionell landsbygdskyrkogård. En viktig del av denna är grusgångarna, vilka öster om koret sammanstrålar kring en för det sena 1800-talet typisk gräsrundel, som understryker kyrkogårdens öst-västliga huvudaxel. Särpräglandeär södra kyrkogårdsmurens kalkstenspollare med smidesstaket. Några stora, gamla lönnar är en stämningsskapande faktor på kyrkogården. Almesåkra kyrkogård är en av få landsbygdskyrkogårdar i länet som planlagts så tidigt som på 1860-talet och behållit sin övergripande karaktär från denna tid. Kyrkogårdens västra hälft har ett förfl utet som enskilda kvarter för köpegravar och den östra som allmän linje. Skillnaden mellan dem båda är ännu klart avläsbar. I de östra kvarteren står gravvårdarna glest och är övervägande av modesta mått, härrörande huvudsakligen från 1888 – 1952. De relativt få senare vårdarna har anpassats till storleken. Allmänna linjen har ett värde som vittnesbörd om socknens breda folklager, men har sällan blivit kvar annat än som fragment på länets kyrkogårdar. Ett par träkors från linjen har bevarats lutade mot kyrkogårdsmuren, en nu nästan helt försvunnen vårdtyp. Ytan norr om kyrkan är i princip outnyttjad, vilket påminner om de negativa föreställningar som funnits om denna sida. De gamla köpegravskvarteren har ett blandat gravvårdsbestånd från 1800-talet till idag. Främst på kyrkogårdens sydvästra del fi nns flera högresta stenar från decennierna kring 1900. Dessa betyder mycket för intrycket av kyrkogården, de står för dynamik och historiskt djup. Nästan alla av de gamla familjegravarna har mist sina grusbäddar, detta är en typisk utveckling på länets kyrkogårdar, vilken ofta varit till men för kvarterens gestaltning. Två gravar har dock kvar grusbädd och stenram, och är genom sin storlek karaktärsskapande. Särskilt gäller det den stora grav som är knuten till Fredriksdals säteri och ligger väl exponerad vid kyrkans sydport, en mycket statusfylld placering. Inom denna återfi nns vårdar med höga konst- och personhistoriska värden. En handhuggen nyklassicistisk kalkstensvård speglar gravkonsten innan industrialismen. Ett stämningsskapande inslag i kvarteret är ett s.k. sorgeträd, en viktig ingrediens i det förra sekelskiftets kyrkogårdsideal. Av äldre vårdar kan vidare nämnas ett gjutjärnskors som representerar den första industriella framställningen av gravkonst. Två sekundärt uppställda gravhällar från 1700-talet är exempel på sin tids hantverksmässiga vårdar. Titlarna på kyrkogårdens äldre stenar återspeglar i första hand en stark bondeklass. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Murar, grindstolpar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är viktiga delar av kyrkogårdens formgivning från 1860-talet. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 och kors av trä eller gjutjärn skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning liksom den medeltida altarskivan. - Grusbäddar och sorgeträd är karaktärsskapande inslag. - Allmänna linjen bör bevaras. |
