Stäng fönster Nässjö kn, BARKERYD 2:7 BARKERYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| BARKERYDS KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Område A Området utgör ett äldre köpegravsområde med hög status och präglas av ett äldre bestånd av gravvårdar med rik variation i form och material. Området omfattar ett ganska stort antal högresta vårdarna från sent 1800- och tidigt 1900-tal, vilket betyder mycket för upplevelsen av historiskt djup och dynamik. Häri ligger också mycket av områdets ståndsmässiga karaktär. Gravraderna längs kyrkogårdsmuren fyller ett viktigt strukturskapande syfte som fond till de andra kvarteren. Vid mitten av 1900-talet var kvarteren fullt utvecklade grusgravskvarter, men denna karaktär är idag delvis försvunnen genom borttagande av många stenramar och grusbäddar. I jämförelse med andra kyrkogårdar i länet så finns här förhållandevis många grusgravar kvar, och av dessa är flera samlade i grupper. Detta underlättar förståelsen av områdets tidigare utseende. De många titlarna och gårdsnamnen ger en bild av Barkeryd under gångna tider. Området är relativt känsligt för förändringar, då värdet till stor del ligger i mångfalden. Område B Allmänna linjen berättar historien om samhällets mindre bemedlade och har sällan lämnats kvar i någon större utsträckning på länets kyrkogårdar. Det finns därmed generellt ett värde i att bevara väl samlade områden med allmänna linjen-gravar, och på Barkeryds kyrkogård finns relativt många kvar. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet främst i enskilda vårdar. Område C Kvarteren på området är enhetligt utformade och består uteslutande av vårdar från 1958 och framåt, samlade i jämngamla grupper. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i den övergripande strukturen, med gångar, rygghäckar och en omgärdning som tydligt anpassats till den äldre kyrkogården. Kvarteren är ursprungliga och representativa för 1900-talets andra hälft. Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Barkeryds kyrkby är en välbevarad miljö, med kyrkan från 1846, prästgård från 1862, ett par gårdar och några bostadshus. Byn hämtar sina främsta karaktärsdrag ur perioden från mitten 1800-talet till sekelskiftet 1900. Kyrkplatsen har medeltida ursprung och den nuvarande kyrkan har minst två föregångare på samma plats. Hela Barkeryds sockencentrum inklusive Barkerydssjön (Natura 2000- objekt) samt flera fornlämningar ingår i bevarandeprogrammet för Nässjö kommun. Kyrkogården är rektangulär i formen och uppdelad på en äldre och en yngre del. Den äldre delen har sannolikt fått sin form på 1840- talet, i samband med uppförandet av den nuvarande kyrkan. Den yngre delen i norr togs i bruk 1958. Båda delarna omges av kraftiga kallmurade gråstensmurar och trädkrans (bitvis gles på den äldre delen) och har betonade entréer med smidesgrindar i stora murade och pustade grindstolpar. Den yngre delen är tydligt anpassad till den äldre. Den äldre kyrkogården präglas av ett äldre bestånd av gravvårdar med rik variation i form och material. Den största ansamlingen av gravar med hög status finns i närheten av tornentrén, i ett för kyrkobesökare väl exponerat läge. Området omfattar ett ganska stort antal högresta vårdarna från sent 1800- och tidigt 1900-tal, vilka ger ett särskilt uttryck och betyder mycket för upplevelsen av historiskt djup. Kvarteren längs murarna och närmast söder om kyrkan dominerades fram till andra halvan av 1900-talet av kvarter med grusgravar. Många av dessa har förenklats under senare decennier, men relativt många grusgravar är kvar och av dessa är flera samlade i grupper. Detta underlättar förståelsen av områdets tidigare utseende. Kvarteren längst i söder har en enklare karaktär, delvis med rygghäckar och övervägande enklare gravvårdar. Av särskilt intresse är de bevarade sträckningarna av vårdar i allmänna linjen som finns i kvarteren. Det finns ett generellt värde i att bevara väl samlade områden med allmänna linjen-gravar då de sällan lämnats kvar i någon större utsträckning på länets kyrkogårdar. Ytterligare en historisk dimension skapas av de museivårdar i form av hällar och äldre stenar som finns uppställda på flera håll. Den äldre delen av kyrkogården är relativt känsligt för förändringar, då värdet till stor del ligger i mångfalden. Nytillskott bör anpassas till den struktur som finns idag. Den yngre delen har enhetligt utformade kvarter, de flesta med omgärdande häckar. Vårdarna från 1958 och framåt är samlade i jämngamla grupper. Kvarteren är ursprungliga och representativa för 1900-talets andra hälft. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i den övergripande strukturen med omgärdning, kvartersindelning och i det jämställda begravningssättet. Generellt gäller att gravvårdar med titlar, orts- eller gårdsnamn har ett större kulturhistoriskt värde jämfört med motsvarande vårdar som saknar dessa inskriptioner. Bevarande av vårdar med titlar och andra uppgifter av lokalhistoriskt värde ger kyrkogårdsmiljön ett påtagligt historiskt djup, då de ger en bild av socknens verksamheter och sociala sammansättning. Enskilda gravvårdar kan även ha ett högt värde på grund av t.ex. konstnärlig eller hantverksmässig kvalitet, lokal tillverkning eller att de representerar en tidigare vanlig vårdtyp. Gravar med grusbäddar har en lång tradition på landets kyrkogårdar men håller nu på att bli ett sällsynt inslag, i synnerhet på landsbygdskyrkogårdarna. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: Murar, smidesgrindar, grindstolpar, grusgångar, trädkrans och sorgeträd är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. De mer påkostade vårdarna är placerade på de statusfyllda platserna i anslutning till kyrkport, huvudgång och kor. Gravar med grusytor har lång tradition på landets kyrkogårdar och är karaktärsskapande. Allmänna linjen, där socknens stora flertal gravsattes, är en del av kyrkogårdarnas historia som sällan bevarats i länet. De bevarade sträckorna bör värnas. Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel utgör viktiga inslag på . kyrkogården. Därmed är det av vikt att de bevaras, helst på . plats. Vårdar äldre än 1850 och gjutjärnskors skall finnas med på . kyrkans inventarieförteckning. |
