Stäng fönster Nässjö kn, BRINGETOFTA 7:9 M.FL. BRINGETOFTA KYRKA
Anläggning - Värdering
| BRINGETOFTA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Område A Kulturhistorisk bedömning och karaktär Större delen av kvarteret utgörs av en tom gräsyta. Längs med kyrkogårdsmurarna står småskaliga vårdar från mellan- och efterkrigstid. De äldre av dessa ger kvarteret ett visst historiskt djup och tycks spegla begravning på linje. Den tidigare karaktären med häckinramade grusgravar är idag helt borta. Det är således i enstaka vårdar som kvarterets kulturhistoriska värde ligger. Område B Område B har en typisk efterkrigstida karaktär med rader av låga vårdar i gräskvarter. Detta är en vanlig karaktär på svenska kyrkogårdar. Strama svarta granitvårdar från 1940-talet på familjegravar präglar intrycket. En solitär utgör kyrkoherdegraven från 1941 vid kyrkporten med stort granitkors och nu ovårdade – men likväl karaktärsskapande – sorgeträd. Områdets kulturhistoriska värde ligger vid sidan av denna grav främst i enskilda vårdar med titel. Av omistlig natur är resterna av den romanska kyrkoportalen, som nu ligger vid klockstapeln och på muren bakom denna. Område C De båda östra kvarteren har bevarat en tydlig struktur från förra sekelskiftet med enskilda, s.k. köpegravar längs gångarna samt kyrkogårdsmuren och allmänna linjegravar inne i kvarteren. Tidigare var detta än tydligare genom köpegravarnas utformning med grusbädd och häckinramning. Borttagande av sådana arrangemang och omvandling till lättskötta gräsmattor har varit en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar, vilken försvagat det kulturhistoriska värdet.Det är dock viktigt att här vidmakthålla den struktur som ännu kan avläsas. De högresta äldre vårdarna på de enskilda gravarna och de små enkla vårdarna på de allmänna berättar om en gången tids ståndssamhälle och utgör historiska dokument. Det är sällan som allmänna linjen överlevt annat än som spillror. Många äldre vårdar förmedlar genom sina titlar lokal- och personhistoria, bl.a. fi nns här ett par kyrkoherdegravar. Några har en rent individuell utformning med konstnärliga värden. Vidare ger de äldre vårdarna genom sina olika former ett dynamiskt uttryck åt denna del av kyrkogården. Det är viktigt att dessa vidmakthålls och att strukturen med låga vårdar i kvarterens inre värnas. Område D Nya kyrkogården har en typisk efterkrigstida karaktär med homogent låga vårdar i gräskvarter. Det uniforma vårdbeståndet speglar ståndssamhällets utjämning i och med folkhemmets framväxt. Detta är en vanlig karaktär på svenska kyrkogårdar. Ett kulturhistoriskt värde fi nns i de övergripande strukturerna och enskilda vårdar med titel. Ett mindre antal vårdar kan kopplas till en allmän linje, en sällan bevarad företeelse i länet. Helheten Bringetofta kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Den ingår i en väl sammanhållen kyrkomiljö med prästgård, sockenstuga, skola, lärarbostad, kyrkstall och sockenmagasin. Kyrkogården består av en gammal del kring kyrkan och en lägre liggande utvidgning i öster. Båda delarna bildar väl avgränsade enheter med kallmurar och trädkrans. Kyrkogården har kontinuerligt förändrats och moderniserats. Den gamla kyrkogårdsdelen består grovt sett av fyra kvarter vid kyrkans västra, södra och östra sida. Grusgångar defi nierar kvarterens utsträckning och binder samman kyrkogården. Kvarteren har tidigare haft en mycket tydlig, socialt betingad struktur från förra sekelskiftet. De välexponerade gravraderna längs kyrkogårdsmurarna och de gångar som omger de båda östra kvarteren har varit förbehållna köpegravar med grusbädd och häckinramning. Åtminstone de östra kvarteren har till sin inre del varit allmän linje, troligen har detta tidigare även gällt hela det sydvästra kvarteret men i sistnämnda finns inga spår. Alla grusbäddar och häckinramningar är idag avlägsnade till förmån för lättskötta gräsmattor, en utveckling som varit vanlig på länets kyrkogårdar och försvagat det gestaltningsmässiga och kulturhistoriska värdet. I stor utsträckning har gamla vårdar borttagits och i en del fall återanvänts. Man kan ännu se strukturen med enskilda och allmänna gravar i de båda östra kvarteren. Längs kyrkogårdsmurarna och i viss mån gångarna står ännu en del högresta vårdar kvar från förra sekelskiftet. Flera av dem bär titel, bl.a. fi nns ett par kyrkoherdegravar som speglar Bringetoftas förfl utna som moderförsamling. I kvarterens inre rör det sig enkom om låga vårdtyper, bland dessa fi nns 50 karaktäristiskt enkla vårdar på allmänna linjegravar från 1920- till och med 50-talet. Allmänna linjen är idag en sällsynt syn på länets kyrkogårdar. Sydvästra kvarteret och det föga nyttjade nordvästra bär idag en rent efterkrigstida prägel med låga vårdar från mellanoch efterkrigstiden. En solitär är kyrkoherdegraven vid kyrkporten med karaktärsskapande sorgeträd. Vid klockstapeln samt i och på kyrkogårdsmuren finns rester av kyrkans ursprungliga, romanska sandstensportal, ett par handhuggna gravvårdar från 1700-talet och vad som troligen är en medeltida lockhäll. Dessa objekt utgör omistliga historiska dokument. En stor mängd borttagna vårdar från sent 1800-tal och 1900-talets förra hälft är lutade mot södra kyrkogårdsmurens in- och utsida. Flera av dessa besitter genom ålder och titel kulturhistoriska värden. Den nya kyrkogårdsdelen i öster projekterades 1953 och har en tidstypisk efterkrigstida karaktär med rader av jämnt låga och breda vårdar i gräskvarter med grusgångar. Detta är en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar. Det uniforma gravskicket återspeglar ståndssamhällets utjämning och folkhemmets framväxt. Det kulturhistoriska värdet ligger i övergripande strukturer som grusgångar och höjd på vårdar samt i enstaka vårdar med titel. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården - Kyrkogården ingår i en kyrkomiljö klassad som riksintresse för kulturmiljövården. - Kyrkogårdens gamla och nya del bildar klart avläsbara enheter genom mur, trädkrans och nivåskillnad. - Kallmurar, putsade grindstolpar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är viktiga delar av kyrkogårdens formgivning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 och resterna av den romanska portalen skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Strukturen i nordöstra och sydöstra kvarteren (område C) med högresta vårdar på äldre köpegravar och låga i allmänna linjen har ett kulturhistoriskt värde. |
