Stäng fönster Nässjö kn, FORSERUM 8:3 FORSERUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| FORSERUMS KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarteret är ett ovanligt välbevarat gravkvarter med många så kallade köpegravsvårdar, resta över personer ur samhällets övre skikt. Titlar speglar den sociala skiktningen på kyrkogården, att här vilar personer ur samhället högre klasser, men speglar också samhällets sammansättning. . Kvarteret är relativt enhetligt med många högresta vårdar av stort format, många dessutom med bevarade grusbäddar vilket är sällsynt på kyrkogården i övrigt. Kvarteret är därmed detKvarteret är ett ovanligt välbevarat gravkvarter med många så kallade köpegravsvårdar, resta över personer ur samhällets övre skikt. Titlar speglar den sociala skiktningen på kyrkogården, att här vilar personer ur samhället högre klasser, men speglar också samhällets sammansättning. . Kvarteret är relativt enhetligt med många högresta vårdar av stort format, många dessutom med bevarade grusbäddar vilket är sällsynt på kyrkogården i övrigt. Kvarteret är därmed det bäst bevarade på kyrkogården och ger en bra bild av äldre gravkultur för de bättre bemedlade. Kvarter B Den typiska köpegravskaraktären har till stor del gått förlorad i och med att grusbäddar och stenramar har avlägsnats. . Genom bevarade gravvårdars storlek och utformning kan man ändå fortfarande förstå kvarterets ursprung. . Kvarvarande familjevårdar med grusbäddar och stenramar bör därför värnas, speciellt i kvarterets västra del, även om gravrätten gått ut. Ett kulturhistoriskt värde ligger även i enskilda vårdar med titlar, vårdar av konstnärlig kvalitet och vårdar som representerar olika person- - eller lokalhistoriska värden. . Komplettering kan göras med vårdar som anpassas till befintliga. Äldre vårdar tagna ur bruk och uppställda mot södra kyrkogårdsmuren bör tas till vara på ett värdigt sätt, om möjligt ställas åter på ursprunglig plats. Kvarter C Liksom i kvarteret B är den tidigare tydliga karaktären av köpegravsområde till stor del förlorad i och med de gallringar och förenklingar som gjorts i kvarteret. För att åskådliggöra kvarterets ålder bör sammanhängande partier med grusgravar värnas, även sedan gravrätten gått ut. Bevarande av vårdar med titlar och andra uppgifter av lokalhistoriskt värde ger kyrkogårdsmiljön ett påtagligt historiskt djup. Det stora antalet familjegravar är också ett karaktärsdrag att beakta. Kvarter D Kvarter D är ett relativt enhetligt kvarter med regelbundna raderav jämnstora gravvårdar med tidsmässig spridning från 1900-talets början fram till idag. De äldsta vårdarna är värdefulla för att tydliggöra kvarterets mer än hundraåriga historia, vilken annars är lätt att förbise på grund av dess i övrigt moderna karaktär. Det huvudsakligen kulturhistoriska värdet ligger i kvarterets enhetliga utformning och i enstaka vårdar där vårdar med hög ålder, titlar och personhistoriska värden överväger. Kvarter E Kvarteret hör till de större och präglas av familjegravsvårdar från hela 1900-talet. Vårdarna är typiska för sin tid och den stora blandningen speglar skiftande ideal under seklet. . Andelen grusbäddar har varit betydligt större och de kvarvarande har därför ett pedagogiskt värde för att rättvist kunna spegla kvarterets ursprung. Ett kulturhistoriskt värde ligger även i enskilda vårdar med titlar, vårdar av konstnärlig kvalitet och vårdar som representerar olika person- - eller lokalhistoriska värden. Kvarter F Kvarteret hör till de mest homogena kvarteren på kyrkogården och vårdarna är till stor del de tidigaste som sattes upp på den nya utvidgningen från 1950-talets början. Även om vårdarna är relativt unga är de av en typ som inte är så vanliga, och som sällan ses så enhetligt samlade som i detta kvarter. Det är också i enhetligheten som det främsta kulturhistoriska värdet ligger. . Vid byte av gravrätter bör nya vårdar anpassas i storlek och form till befintliga. Kvarter G Kvarter G är homogent utformat, med en utpräglad rumslighet. Denna skapas av förgården och av den lummiga grönskan, d.v.s. de relativt höga häckarna, den omgärdande trädkransen och det stora solitära körsbärsträdet. Grönskan är ett viktigt arkitektoniskt inslag på denna del av kyrkogården, och den gröna strukturen är i huvudsak välbevarad. Häckplanteringen har dock vissa luckor, i synnerhet märkbart i den nordöstra delen, och trädkransen är påtagligt gles i söder. Förgården har ett tidstypiskt stramt formspråk som understryker platsens dignitet. Gravvårdarna är enhetligt utformade. Storlek och typ bör vara vägledande vid byte av gravrätter. Kvarteret tål dock en viss avvikelse, liksom också skett fram till idag, så länge den gröna strukturen bibehålls. Hela utvidgningen, d.v.s. kvarteren G och F sammantagna, är ritad av stadsträdgårdsmästaren i Jönköping, I. Andersson och utgör ett gott exempel på samtidens planeringskonst. Ritningarna, med angivna växtsorter, finns att tillgå vid ev. komplettering. Område H Kvarteret är modernt och medvetet gestaltat. Det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med kapellets arkitektur och andra gestaltningsmässiga kvaliteter. Minneslunden är ett uttryck för senare tiders begravningsseder. Kulturhistorisk bedömning och karaktärisering av kyrkogården i sin helhet Forserums kyrkogård har anor tillbaka till 1100- eller 1200-talet, då kyrkan uppfördes. Kyrkan byggdes ut (förlängdes) och fick ett fullbrett rundat kor år 1781. Västtornet byggdes 1902 och ersatte den fristående klockstapeln. År 1935 byggdes tornet om till nuvarande utseende och sakristian tillkom. Kyrkogårdens äldsta delar utgörs av området närmast runt kyrkobyggnaden samt de södra kvarteren. Från den äldre tiden finns en handfull museivårdar (1600-tal), placerade nära kyrkans västentré. Den första dokumenterade utvidgningen skedde åt norr år 1886. Strax därefter, år 1900, invigdes en helt ny del söder om Kyrkvägen. Denna är i sin tur utvidgad åt öster omkring 1950. Under mitten av 1960-talet anlades området med begravningskapell norr om kyrkogården, kompletterat med minneslund under senare tid. Idag har den äldre kyrkogården en oregelbundet trekantig form. Den är omgiven av kraftiga kallmurar och har en uppvuxen trädkrans, smidesgrindar och grusgångar, vilka alla är värdefulla typiska drag hos en landsbygdskyrkogård och bidrar till upplevelsen av kyrkplatsens ålder. Den äldre kyrkogården har tidigare dominerats av köpegravar med påkostade vårdar, grusbäddar och stenramar. Denna karaktär är till stor del förlorad i och med de gallringar och förenklingar som gjorts under de senaste decennierna. Kvarter A, med exponerat läge i det sydvästra hörnet, innehåller många högresta vårdar med titlar och ger fortfarande en bra bild av äldre gravkultur för de bättre bemedlade. Det stora antalet familjegravar i kvarter B och C är också ett karaktärsdrag att beakta. . I övrigt ligger de kulturhistoriska värdena på den äldre kyrkogården främst i enskilda gravvårdar med person- och lokalhistoriska värden. Den yngre kyrkogården är närmast kvadratisk i formen och tydligt tvådelad. Den första utvidgningen från 1900 består av kvarter D, beläget på en kvadratisk platå och ursprungligen ett område för allmänna linjen, och det omslutande kvarter E som anlagts för köpegravar. Det huvudsakliga kulturhistoriska värdet ligger i den enhetliga utformningen av kvarter D och i enstaka vårdar. Kvarter D uppvisar regelbundna rader av jämnstora, enkelt utformade gravvårdar och en tidsmässig spridning från 1900-talets början fram till idag. Bland enskilda vårdar finns värden i tydliga stilideal och konstnärliga kvaliteter, samt vårdar som representerar olika person- eller lokalhistoriska värden. Kyrkogårdens äldsta vårdar tydliggör dess mer än hundraåriga historia, vilken annars är lätt att förbise på grund av dess i övrigt moderna karaktär. . Andelen grusbäddar i kvarter E har varit betydligt större och de kvarvarande har därför ett pedagogiskt värde. Den senaste utvidgningen från ca 1950 är ritad av Ivar Andersson, stadsträdgårdsmästaren i Jönköping, och utgör ett gott exempel på samtidens planeringskonst. Den har en utpräglad rumslighet som skapas av förgården och av den lummiga grönskan. Grönskan är ett viktigt arkitektoniskt inslag på denna del av kyrkogården och den gröna strukturen är i huvudsak välbevarad. Förgården har ett tidstypiskt stramt formspråk som understryker platsens dignitet. Detta följs upp med en hängbjörksallé, kantad av höga och enhetliga vårdar, som betonar axeln mellan entrén och den runda viloplatsen invid den södra muren. Viloplatsen har förlorat de flesta av de omgärdande höga tujorna, men kan fortfarande förstås. Gravvårdarna är enkelt och enhetligt utformade i efterkrigstidens ideal, vittnande om förskjutningen av individen till kollektivet. . Vid byte av gravrätter bör nya vårdar anpassas i storlek och form till befintliga. Kvarteret tål dock en viss avvikelse, liksom också skett fram till idag, så länge den gröna strukturen bibehålls. Den senaste utvidgningen med gravkapell och minneslund norr om kyrkan visar på tidstypiska företeelser från den senare delen av 1900-talet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Generellt gäller att gravvårdar med titlar, orts- eller gårdsnamn har ett större kulturhistoriskt värde jämfört med motsvarande vårdar som saknar dessa inskriptioner. Bevarande av vårdar med titlar och andra uppgifter av lokalhistoriskt värde ger kyrkogårdsmiljön ett påtagligt historiskt djup, då de ger en bild av socknens verksamheter och sociala sammansättning. Enskilda gravvårdar kan även ha ett högt värde på grund av t.ex. konstnärlig eller hantverksmässig kvalitet, lokal tillverkning eller att de representerar en tidigare vanlig vårdtyp. Gravar med grusbäddar har en lång tradition på landets kyrkogårdar men håller nu på att bli ett sällsynt inslag, i synnerhet på landsbygdskyrkogårdarna. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: -De olika delarna i Forserums kyrkogård har tydligt särprägel. . För att spegla de epoker då de tillkommit är det av värde att delarna får behålla sina individuella karaktärer. -Den äldre kyrkogårdens kallmurar, trädkrans, smidesgrindar och grusgångar har höga kulturhistoriska värden. -Utvidgningen från ca 1950 har en utpräglad rumslighet och struk tur där grönskan är ett viktigt arkitektoniskt inslag. -Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel utgör viktiga inslag på kyrkogården. Därmed är det av vikt att de bevaras, helst på plats. -Vårdar äldre än 1850 och gjutjärnskors skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
