Stäng fönster Nässjö kn, MALMBÄCK 1:82 MALMBÄCKS KYRKA
Anläggning - Värdering
| MALMBÄCKS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 1 och 3 har karaktären av köpegravskvarter från sekelskiftet 1900 med stor andel bevarade, högresta vårdar. Särskilt påtagligt är detta i östra delen av kvarter 1, vilken vetter mot gången fram till kyrkan och därmed hade hög status. Några vårdar med titlar berättar om socknens historia och sociala sammansättning. Det konsekventa borttagandet av grusbäddar och häckar har försvagat det kulturhistoriskt. Kvarteren 2, 4, 10, 11 och 13 präglas av köpegravar från 1940- och 50-talen med låga och strama vårdar, vanligen på familjegravar. Ursprungligen har större delen av gravarna haft grusbädd, av vilket idag inget kvarstår. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i enskilda vårdar med hög ålder, titel eller konstnärliga kvaliteter. Det är endast få vårdar som bär titel, vilket tillsammans med stenarnas låga profi l avspeglar hur ståndssamhället utjämnades under 1900-talet. De titlar som fi nns berättar om stations- och industrisamhället Malmbäck. Ett fåtal vårdar med referens till Missionsförbundets sångbok vittnar om väckelsen. En kalkstensvård från 1852 utgör en solitär vid korgaveln med mycket högt värde. Den representerar de hantverksmässigt framställda vårdarna från tiden innan industrialismen. Kvarter 5 och 9 utgör allmänna linjen från 1921 – 57. Den ursprungliga karaktären med glesa rader av småskaliga granitvårdar är i huvudsak bibehållen. Allmänna linjen har endast i mycket begränsad utsträckning bevarats på länets kyrkogårdar, varför mer sammanhängande helheter är av högt kulturhistoriskt värde. Dessa berättar om de breda folklager som ej hade råd att köpa sig egen gravplats. Nytillskott bör anpassas efter storleken på befintliga vårdar. Kvarter 6 – 8 tillkom huvudsakligen 1956 och har en klar efterkrigstida karaktär med gräsytor och låga, strama vårdar i främst ljus granit, av enhetliga mått. Titlar förekommer nästan inte, men de få familjegravarna är på traditionellt vis exponerade mot gångarna. Härigenom speglas folkhemmets framväxt och en ny kollektivistisk anda. Den efterkrigstida karaktären är en vanlig syn på landets kyrkogårdar och det kulturhistoriska värdet ligger främst i de övergripande strukturerna, vilka dock försvagats genom borttagande av rumsskapande häckar och stenlagda gångar. Kvarter 12 är ett utpräglat köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Det har haft en hög status genom sitt läge vid prästgårdsmuren, vilket också avspeglas i ett antal kyrkoherdegravar. Några fabrikörer är även gravlagda här, däribland stolfabrikens grundare Wigell. Det intakta beståndet av påkostade vårdar från decennierna kring 1900 besitter höga kulturhistoriska värden ur såväl konst- som lokal- och personhistoriskt perspektiv. Det ursprungliga intrycket har dock försvagats genom borttagandet av grusbäddar från gravarna. Kvarter 14 är ett utpräglat köpegravskvarter från tidigt 1900-tal, välexponerat genom sitt läge vid kyrkans södra sida. En stor andel högresta stenar från nämnda epok präglar intrycket och är de främsta bärarna av kulturhistoriskt värde. Särskilt intressant är kyrkogårdens äldsta gravvård från 1782, en representant för den hantverksmässiga gravkonsten innan industrialismen. Vårdar med titlar förmedlar ett tvärsnitt av socknens sociala sammansättning kring 1900. Några vårdar bär en koppling till väckelsen i bygden. Det tidigare helhetsintrycket med grusbäddar och häckinramningar är idag utslätat till förmån för en lättskött gräsmatta, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. Nya kyrkogården från 1977 har en stram uppbyggnad med ett fåtal axlar, viloplats och minneslund. De enkla vårdarna med låg profi l står i rätvinkliga gräskvarter. Detta är en typisk efterkrigstida karaktär, vanlig på svenska kyrkogårdar. Ett uttryck för folkhemmets rationalistiskt präglade kyrkogårdsideal. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i de övergripande strukturerna, vilka besitter vissa gestaltningsmässiga kvaliteter. Minneslunden är ett uttryck för vår tids gravsed. Malmbäcks kyrkogård har medeltida ursprung. Den är utvidgad åt norr i tre etapper under 1900-talet. De olika delarna är i varierande grad avgränsade från varann. Gamla delen med kyrkan utgörs av en platå med stödmurar, påkostade grindpartier och välväxt trädkrans av lönn från 1800-talet. Detta förmedlar bilden av en traditionell landsortskyrkogård. En viktig del av denna är även grusgångsnätet. Kyrkogårdens gamla del har fått mycket av sin karaktär under 1900-talets lopp. Gravvårdsbeståndet domineras av 1900-talets första hälft och mitt och dess gravar hade alla ursprungligen grusbädd och häck- eller stenram. Detta karaktärsdrag är idag – liksom på fl ertalet av länets kyrkogårdar – utslätat genom övergången till sammanhängande gräsmattor. Flera av vårdarna besitter dock höga kulturhistoriska värden. Särskilt söder om kyrkan, i anslutning till södra kyrkogårdsentrén, står fl era högresta stenar från decennierna kring 1900. Dessa kvarter hade genom sitt läge en hög status, vilket ännu kan avläsas. Här får man en bild av hur den tidens köpegravskvarter tedde sig. Även gravraden längs muren mot prästgården i öster är framträdande med fl era påkostade gravar över kyrkoherdar och fabrikörer i Malmbäck. I övrigt domineras intrycket av den låga vårdtyp som blev vanlig kring 1940. Till stor del rör det sig om strama vårdar från 1900-talets mitt på familjegravar. Titlar på vårdarna berättar om såväl personhistoria som hur Malmbäcks stations- och industrisamhälle växte fram. Några vårdar vittnar genom sina inskriptioner om väckelsen i bygden. Av särskilt intresse är den Queckfeldtska graven söder om tornet, anlagd under 1800-talets första hälft åt ägarna av Viresjö säteri. Utformningen med gravkulle samt kors och staket i gjutjärn är sällsynt i länet och ett fi nt uttryck för adligt gravskick vid denna tid. Genom sin storlek präglar graven denna del av kyrkogården. Sydost om koret står två handhuggna vårdar av sand- respektive kalksten från 1782 och 1853, vilka representerar gravkonsten innan industrialismen. Direkt norr om kyrkogårdens gamla del är en utvidgning från 1921 med två allmänna linjekvarter som omgärdas av enskilda gravar. Allmänna linjen är tämligen sammanhållen med spridda vårdar från 1923 – 57 i gräsmatta. Välbevarade linjegravskvarter är idag ovanligt i länet och har ett kulturhistoriskt värde som dokument över socknens breda folklager. 1956 års utvidgning ansluter utan övergång till 1921 års. Denna består av gräskvarter med rader av övervägande strama vårdar i ljus granit med enhetlig storlek. Titlar och familjegravar förekommer sparsamt och vanligen kopplat till gravarna längs gångarna, vilka tidigare haft rygghäckar. I dessa kvarter ges en bild av ståndssamhällets utjämning under folkhemmet. Det kulturhistoriska värdet ligger här liksom i nya kyrkogården från 1977, längst åt norr, i de övergripande strukturerna. Nya kyrkogården avgränsas av 1956 års fogade granitmur i söder och en kallmur med vall och tallhäck i norr. Dess stora yta är uppdelad i rätvinkliga gräskvarter mellan plattbelagda gångar. Två slingrande huvudgångar med alléer binder samman nya kyrkogården. Detta liksom den stora viloplatsen med vattenspegel och minneslunden har vissa gestaltningsmässiga kvaliteter. Vårdbeståndet håller en låg profi l. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkogårdens gamla del bildar en klart avskild enhet genom mur, trädkrans och nivåskillnad. - Murar, grindstolpar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är viktiga delar av kyrkogårdens formgivning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 eller av järn skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Queckfeldtska graven är i det närmaste unik i länet. - Allmänna linjen bör bevaras. |
