Stäng fönster Norrköping kn, ÖSTRA NY PRÄSTGÅRD 1:5 ÖSTRA NY KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÖSTRA NY KYRKOGÅRD, ÖSTRA NY KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Östra Ny kyrka, dess murar och grindar, trädkrans, byggnader och struktur visar på en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkan hade ursprungligen en placering nära den norra muren. Utvidgningen av kyrkogården har sedan skett åt söder, vilket fortfarande ger kyrkan en nordlig placering som är vanlig för medeltida kyrkor. Till kyrkogården hör två byggnader, dels ett gravkapell på den sydöstra sidan, och dels en förrådsbyggnad med utedass på den norra sidan. Förrådsbyggnaden har en ovanligt utarbetad fasadutformning för att vara denna typ av byggnad. Placeringen, innanför muren är också ovanlig. Även det faktum att ett utedass fortfarande finns kvar i byggnaden, gör denna byggnad till kulturhistoriskt intressant. Gravkapell är en relativt vanlig byggnad på våra kyrkogårdar i länet. Gravkapellet på Östra Ny kyrkogård byggdes 1907 och renoverades 1940. Det passar väl in i helheten på kyrkogården, då det är enhetligt byggt och har samma sorts puts som kyrkan. Även gravkapellets dörr är utformad i liknande stil som kyrkans västra och södra port. Det finns flera ålderdomliga och påkostade grindar som har ett högt värde. Inte fullt så påkostad är grinden i den norra muren. Den är istället en enkel trägrind, men har ett kulturhistoriskt värde då den minner om att det tidigare gick att komma in till kyrkogården från den norra sidan. Det hör inte till vanligheterna att enkla, traditionella trägrindar bevarats till vår tid. Kyrkogården omgärdas av äldre stenmurar som utgör en karaktäristisk inramning av kyrkogården. Dess murar är på en del håll skadade, främst på den norra sidan. Där finns det till exempel stenar som rasar in och lutar emot ett gjutjärnsstaket. På den västra, södra och delvis östra sidan finns en trädkrans av lind. Det stora antalet lövträd visar på det parkideal som var vanligt på stadskyrkogårdarna från slutet av 1700-talet, och på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet. Rygghäckarna bidrar till den delvis strikta karaktären. Flertalet häckar utgörs nu av idegran. Inom främst den äldre delen, närmast kyrkan, finns de äldsta gravvårdarna. Flera av dessa har ett högt kulturhistoriskt värde då de är av ålderdomlig karaktär. Exemplen som är värdefulla ur kulturhistorisk synvinkel, är främst från andra halvan av 1800-talet och början på 1900- talet. Att en gravvård kan ha ett högt kulturhistoriskt värde beror på flera aspekter. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. För helheten är det önskvärt att liknande gravvårdar sparas förutom de exempel som finns upptagna. Exempelvis inom den äldre delen, där flertalet gravvårdar utgörs av högresta stenar i svart granit. Det finns även en grusgrav på kyrkogårdens norra sida. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar, men de har ofta lagts om till gräsgravar. Därför har de som finns kvar ett högt kulturhistoriskt värde. På flera av gravvårdarna förekommer titlar. Dessa berättar mycket om ett områdes sociala struktur och näringsliv. Exempel på titlar som förekommer på Östra Ny kyrkogård är bland annat; flera med titeln ”Landtbrukare/Lantbrukare”, ”Handlanden” och ”Hemmansägaren”. Det finns många kyrkliga titlar såsom; ”Prosten”, ”Kontraktsprosten”, ”Kantorn”, ”Organisten”, ”Kyrkvaktmästaren”, etc. På den utvidgade delen finns rester av ett linjegravssystem som minner om ett äldre begravningsskick. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Dessa gravar har försvunnit under decenniernas gång på de flesta kyrkogårdar, systemet upphörde på 1960-talet, och finns endast till viss del bevarade. Därför är det av intresse att dessa bevaras så att man kan utläsa ordningsföljd. Dessutom visar de på ett inte längre aktuellt begravningssätt. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Övre delen, nr 1-222 Kulturhistorisk bedömning Denna äldre del av kyrkogården har mycket höga kulturvärden. Omgärdningen, gångsystemet och gravarna har en ålderdomlig karaktär. I förrådsbyggnaden finns ett äldre utedass. Denna byggnad har en ovanligt utarbetad fasadutformning för att vara en så pass ordinär byggnad. Dess placering innanför muren är också ovanlig. Den västra grinden är ålderdomlig och ett exempel på ett högt hantverksmässigt utförande. På den norra sidan finns en enkel trägrind. Det är ovanligt att sådana enkla grindar bevarats in i vår tid. Detta och dess placering ger denna grind ett högt kulturhistoriskt värde. Det är främst på denna del, närmast kyrkan, som flertalet äldre gravvårdar finns. Flera av dessa har ett högt kulturhistoriskt värde då de är av ålderdomlig karaktär. De som finns med som är värdefulla ur kulturhistorisk synvinkel, är främst från andra halvan av 1800-talet och början på 1900-talet. Att en gravvård kan ha ett högt kulturhistoriskt värde beror på flera aspekter. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Utöver de exempel som finns upptagna är det även önskvärt att liknande gravvårdar sparas för att få en helhetsbild. Exempelvis här inom den äldre delen, där flertalet gravvårdar utgörs av högresta stenar i svart granit. Det finns även en grusgrav på kyrkogårdens norra sida. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga på länets kyrkogårdar, men de har ofta lagts om till gräsgravar. Därför har de som finns kvar ett högt kulturhistoriskt värde. På flera av gravvårdarna förekommer titlar. Dessa berättar mycket om ett områdes sociala struktur och näringsliv. De titlar som förekommer i denna del är t.ex. ”Lagmannen och Häradshöfdingen”, ”Hemmansägaren”, ”Kongl Hof_Predikanten Prosten och Kyrkoherden i Östra Ny, Rönö”. Rygghäckarna bidrar till den strikta indelningen av kyrkogården och binder samman raderna av gravar. Vidare är de träd som finns i omgärdningen och inne på kyrkogården värdefulla. De minner om en äldre tradition med ett parkideal som rådde på kyrkogårdarna. Detta ideal uppkom vid slutet av 1700-talet då kyrkogårdarna skulle få en parkliknande karaktär. Detta har sedan levt kvar och utvecklats. Nedre delen, nr 223-573 Kulturhistorisk bedömning Här finns rester kvar av ett linjegravssystem som minner om ett äldre begravningsskick. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Gravskicket upphörde på 1960-talet. Rygghäckarna fyller en viktig funktion, då de bidrar till den strikta karaktären och binder samman raderna av gravar. På samma sätt är gångsystemet viktigt och kulturhistoriskt värdefullt. |
