Stäng fönster Norrköping kn, ÖSTRA STENBY KYRKA 1:1 ÖSTRA STENBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÖSTRA STENBY KYRKA, ÖSTRA STENBY KYRKOGÅRD | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Östra Stenby kyrka och kyrkogård med dess murar, trädkrans, gångar, runstenar och äldre gravvårdar bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogårdsmuren med sin kilade sten är relativt ung, men har ett högt värde. Den överensstämmer väl med kyrkans karaktär. De höga träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet. Trädkransen är också markerad på den häradsekonomiska kartan från 1870-talet. Av stort värde är den allé av tujor och runstenar som flankerar grusgången till kyrkans västtorn. Runstenarna ställdes upp där 1939 och ger en bild av socknens långa historia. De formklippta tujorna markerar tydligt huvudingången och bidrar starkt till den strikta karaktären. Gångar och rygghäckar utgör på samma sätt viktiga komponenter i den strikta miljön. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i att så många vårdar finns kvar från det gamla linjegravssystemet. Sammanlagt är de 50 st. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar troligen inte systemet någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde på 1960-talet varefter flertalet linjegravar togs bort. Därför är det av vikt att linjevårdar bevaras så man kan följa ordningen på gravläggningarna. En annan anledning till att linjevårdarna är kulturhistoriskt värdefulla är att de indikerar hur kyrkogården tidigare varit indelad i områden med köpegravar och linjesystem. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I det här fallet är ”hemmansägare” helt dominerande, vilket man kan förvänta sig av en landskyrka som Östra Stenby. Andra titlar som förekommer på Östra Stenby kyrkogård är kyrkliga titlar, som ”F Kyrkovaktmästaren”, ”Kyrkoherden”, ”Kyrkotjänaren”, ”Kyrkovärden”, ”Predikant”. För övrigt finns flera med titeln ”Trädgårdsmästaren” och ”Fiskaren”. På den norra sidan av tornet, i kvarter A, ligger flera äldre kalkstenshällar – museistenar. De har en hög ålder, från 1600-tal. De har ett mycket högt värde men är dessvärre i dålig kondition då de till stor del är mycket spruckna. Detta bör åtgärdas. Även i kvarter B finns flera äldre uppställda vårdar, däribland en häll i kalksten. För övrigt finns ett äldre vattenkar, möjligtvis av koppar, som är värdefullt att bevara på kyrkogården. För kyrkomiljöns helhet har det ditflyttade Boglinatorpet ett kulturhistoriskt värde. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Kulturhistorisk bedömning En stor del av värdet i kvarter A ligger i strukturen med rygghäckar och gångar. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. I stort sett alla gravvårdar är från 1950- och 60- talen, förutom två, de ovan nämnda M von Posts s.k. bautasten (A 74) och C E Öhrwalls s.k. stele (A 92). De står som markörer för ett tidigare högreståndsområde på kyrkogården. I kvarteret förekommer även flera gravvårdar med någon form av titel. Dessa är särskilt intressanta eftersom titlar på gravvårdar kan berätta mycket om en trakts sociala struktur och näringsliv. Inom kvarter A finns flera olika titlar, såsom ”Trädgårdsmästaren”, ”Byggmästaren”, ”Kyrkoherden”, ”Fiskaren” etc. Den vanligaste titeln på hela kyrkogården, som för övrigt även finns inom kvarter A, är ”Hemmansägaren”. Kvarter B Kulturhistorisk bedömning I detta kvarter finns ett fåtal linjegravar bevarade. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar troligen inte systemet någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde på 1960-talet varefter flertalet linjegravar togs bort. Därför är det av vikt att linjevårdar bevaras så man kan följa ordningen på gravläggningarna. En annan anledning till att linjevårdarna är kulturhistoriskt värdefulla är också att de indikerar hur kyrkogården tidigare varit indelad i områden med köpegravar och linjesystem. Ett exempel på en linjegravvård är det enkla träkorset (C 59) över Hedda Karlsson. Trävårdar är generellt sett ovanliga och uppnår sällan någon högre ålder. Titlar förekommer endast i två fall i kvarter B. Dessa är ”Lantbrukaren” och ”Kyrkoherden”. Kvarter C Kulturhistorisk bedömning Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i att så många vårdar finns kvar från det gamla linjegravssystemet. Sammanlagt är de 50 st. Det är värdefullt att de bevaras för att kunna följa ordningen på gravläggningarna. Ett annat värde ligger i kvarterets struktur med dess 20 rygghäckar, vilket ger en strikt karaktär åt kyrkogården. Det finns flera gravvårdar som har någon form av titel. Den vanligaste titeln, både för kvarteret och kyrkogården för övrigt är ”Hemmansägaren”. Exempel på andra titlar är ”Kyrkotjänaren”, ”Fiskaren”, ”Trotjänaren”, ”Smidesmästaren”, ”Köpman”. Det som utöver gravvårdar och struktur ger kvarteret, samt kvarter D, dess höga värde, är de uppställda runstenar som finns utmed den mittgång som löper fram till kyrkan, mellan de båda kvarteren. Deras ursprungliga placering är inte känd, de hittades inne i kyrkan på 1800-talet. Sedan 1939 står de uppställda i en monumental allé, ett initiativ av dr Artur Nordén. Kvarter D Kulturhistorisk bedömning En stor del av det kulturhistoriska värdet ligger i kvarterets struktur med dess rygghäckar, vilket ger området en strikt karaktär. Till kvarteret hör tre runstenar som står uppställda längs mittgången som löper mellan kvarter C och D. Var de ursprungligen stod är omöjligt att säga. De blev kända under 1800-talet då de hittades i kyrkan när denna byggdes om. Därefter har de murats in i kyrkan och sedan på 1900-talet åter tagits fram och ställts ut. Det var 1939 som idén till ”runstensallén” kom till och genomfördes. Det finns också flera gravvårdar som har någon form av titel inom kvarteret. Förutom den mest förekommande titeln, ”Hemmansägaren”, finns även, för att nämna några ”Lärarinnan”, ”Inspektoren”, ”Nämndemannen”, ”Godsägaren”, ”Kyrkoherden”. Titlar är kulturhistoriskt intressanta då de ger information om vilka som verkat och levat i bygden. I kvarteret finns enstaka linjevårdar bevarade. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. När systemet upphörde 1964 togs flertalet linjevårdar bort på kyrkogårdarna. Det är av vikt att linjevårdar bevaras för att dels kunna följa ordningen på gravläggningarna, men också för att se den tidigare indelningen av kyrkogården. |
