Stäng fönster Tranås kn, ADELÖVS KYRKA 1:1 ADELÖVS KYRKA
Anläggning - Värdering
| ADELÖVS KYRKA, Adelövs kyrkogård | |
| 9/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKAN Adelövs kyrka uppfördes som en typisk empirekyrka och är både exteriört och interiört välbevarad, varför den idag är värdefull som en representant för kyrkobyggandet på landsorten under denna tid. Kyrkobygget i sig vittnar om befolkningsökningen i socknen Adelöv under 1700-talets slut och 1800-talets början. Exteriören har flera kulturhistoriskt värdefulla karaktärsdrag som både är tidstypiska och ovanliga. Tornet i öster hör till särdragen och har inte någon motsvarighet i övriga Småland från samma tid, andra samtida kyrkor med östtorn finns förvisso men är då orienterade så att koret befinner sig i väster. Fasaden som är putsad i två kulörer får idag också anses som ett särdrag, även om det var betydligt vanligare förr. Spritade putspartier på fasaderna är gulfärgade medan de slätputsade partierna runt muröppningar, hörnkedjor, risaliterna och tornets överdel är kalkavfärgade i vitt. Risaliterna på båda långsidornas mittparti är typiska arkitektoniska artikuleringar som empiretidens arkitekter gärna använde sig av, i Adelövs fall följer de takfotslisten och är slätputsade och försedda med målade och spritputsade rundbågiga omfattningar runt porten. Likaså tempelgavelmotivet på västra gaveln är ett särdrag, som blev möjlig att framhäva just eftersom tornet är placerat i öster. Dessa är speciellt karaktäristiska drag för Adelövs kyrka och därför blir det extra viktigt att åtgärder sammankopplade med dessa utförs med kulturhistoriskt riktiga material och utförande. Interiören är mer typisk nyklassiserande. Den ursprungliga interiören är föga förändrad men har tillförts nya element i form av äldre inventarier. Altarpredikstolen är ett typiskt särdrag som ändå inte är så vanlig numera, den var en kortlivad företeelse under 1800-talets fyra första decennier som syftade till att betona det talade ordets roll i liturgin. Att den står i centrum för kyrkorummets uppmärksamhet är i detta fall naturligt och kräver också av övrig tillförd inredning att de genom placering inte motverkar denna upplevelse. Den slutna bänkinredningen, korbänkar, altarrundel, läktarbröstning och altarpredikstol är ursprungliga delar av inredningen med höga kulturhistoriska värden, inte minst för känslan av autenticitet och helhet. Kyrkorummet har under 1900-talet ändrat karaktär från ett rent och odekorerat nyklassicistiskt kyrkorum till ett nyklassicistiskt rum med ett flertal uppställda äldre inventarier som vittnar om kyrkans äldre historia och dess numera rivna föregångare. Vid eventuella framtida kompletteringar med äldre eller nya föremål är det viktigt att de inte motarbetar det nyklassicistiska rumsidealet med avskalade, luftiga ytor och volymer, eller splittrar uppmärksamheten mot koret och altarpredikstolen. De kulturhistoriska värdena som tillförts under senare tider är begränsade till enskilda nya inventarier, viktigast vid framtida ändringar är att bevara och förstärka den ursprungliga enhetligheten. Sammanfattning - Adelövs kyrka utgör en välbevarad nyklassisk kyrka med empiredrag och utgör en god representant för landsbygdens kyrkobyggande under 1800-talets första hälft. - Kyrkan med ett torn i öster, utmärks av äldre färgsättning i bruten kulör kopplade till spritade putsytor. Arkitektoniskt markerade portaler på långsidorna är stiltypiska kännetecken för empirebyggnader under Karl Johanstidens nyklassicism. Material och utförande av dessa delar är viktiga delar av kyrkans mest särpräglade uttryck varför de är extra värdefulla att slå vakt om. - Interiören präglas av nyklassicismens enkla färgsättning i ljusa pärlgrå nyanser, kompletterat med grönmarmoreringar från senare tid. I interiören finns en stor andel ursprungliga inventarier och inredning i ursprungligt eller nära ursprungligt skick, varför det är viktigt att värna om helheten i kyrkorummet. - Altarpredikstolen har en särställning som en tidstypisk men ändå sällsynt företeelse från början av 1800-talet. Det är värdefullt att dess särställning i kyrkorummet inte konkurreras ut av andra nytillförda element som drar uppmärksamheten till sig, framförallt i koret. KYRKOGÅRDEN Adelövs kyrkogård har medeltida ursprung men bär idag sin prägel av förändringar tillkomna i samband med nuvarande kyrkas uppförande på 1830-talet och under 1900-talet. Kallmur med smidesgrindar och trädkrans ger bilden av en typisk landsortskyrkogård. Till dess 1800-talsprägel sluter sig de få men symmetriskt anlagda grusgångarna. Däremot har endast ett fåtal av de under 1900-talets förra hälft så vanliga grusbäddarna bevarats. Det är av stor vikt att de återstående ej tags bort. Detta gäller även inramningar i form av gjutjärnsstaket eller järnkättingar. Kyrkogården har haft och har en tydlig hierarkisk uppdelning. Ytorna längs med kyrkogårdsmuren är förbehållna påkostade familjegravar. Dess vårdar speglar framför allt det sena 1800-talets resliga granitmonument och har i några fall bevarade grusbäddar. Den rika förekomsten av titeln hemmansägare visar på en stark och självmedveten bondeklass i socknen. De båda likstora kvarteren söder om kyrkan har varit allmänna gravytor. Denna karaktär kan ännu skönjas i östra kvarteret genom ett antal bevarade linjegravar, vars småskaliga vårdar är av vikt att bevara. Ett fåtal resliga familjegravvårdar från förra sekelskiftet finns på båda sidor om mittgången och vittnar om statusen i den placeringen, vägen fram till kyrkporten. Västra kvarterets nuvarande prägel domineras av 1900-talets låga vårdar. Det östra kvarteret har en sammansatt prägel med gamla och nya vårdar av olika storlek och form. Ett framträdande inslag är det Hummelhielmska gravkoret från 1762. Öster om koret finns ytterligare en statusladdad gravyta med påkostade familjegravar. Området norr om kyrkan är en utvidgning från 1829 som helt bär efterkrigstidens prägel med låga vårdar i raka rader med rygghäckar. Dess övergripande uniformitet är en viktig årsring i kyrkogårdens historia och speglar folkhemmets ideal. I det nordöstra hörnet finns en sentida minneslund. Bland gravvårdarna finns en stor rikedom av titlar som berättar om socknens sociala sammansättning i gångna tider. Hemmansägarna är klart dominerande, men det förekommer även enklare titlar som hushållerskan eller orgeltramparen. Dessa är lika viktiga att bevara. Nämndemän, kyrkovärdar, handlare, organister och folkskollärare m.m. speglar betydelsefulla personer i ett nu närmast försvunnet bysamhälle. Av äldre gravvårdar märks en gravhäll och en rest vård från tidigt 1700-tal, liksom en nygotisk gjutjärnsvård, vilka alla har ett högt kulturhistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Men lika viktigt är att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på bevarandet av de olika delarnas karaktär och ett historiskt djup bland gravvårdarna. Sammanfattning - Adelövs kyrkogård har sin nuvarande karaktär från 1800- och 1900-tal. Murar, grindar, trädkrans och grusgångar är viktiga delar av detta och bör vidmakthållas. - Gravvårdar fram till omkring 1930 skall i största möjliga utsträckning bevaras på plats. Förekomst av titlar är också vägledande vid bevarande. Kvarvarande grusbäddar med inramning har ett stort kulturhistoriskt och pedagogiskt värde. - Gravkor med innehåll skall vårdas. - Nytillskott i kvarter I och IV bör i möjligaste mån anpassas till befintliga vårdar. Även enhetligheten i kvarter VI är viktig att värna. |
