Stäng fönster Tranås kn, ADELÖVS KYRKA 1:1 ADELÖVS KYRKA
Anläggning - Värdering
| ADELÖVS KYRKA, Adelövs kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Adelövs kyrkogård har medeltida ursprung men bär idag sin prägel av förändringar tillkomna i samband med nuvarande kyrkas uppförande på 1830-talet och under 1900-talet. Kallmur med smidesgrindar och trädkrans ger bilden av en typisk landsortskyrkogård. Till dess 1800-talsprägel sluter sig de få men symmetriskt anlagda grusgångarna. Däremot har endast ett fåtal av de under 1900-talets förra hälft så vanliga grusbäddarna bevarats. Det är av stor vikt att de återstående ej tags bort. Detta gäller även inramningar i form av gjutjärnsstaket eller järnkättingar. Kyrkogården har haft och har en tydlig hierarkisk uppdelning. Ytorna längs med kyrkogårdsmuren är förbehållna påkostade familjegravar. Dess vårdar speglar framför allt det sena 1800-talets resliga granitmonument och har i några fall bevarade grusbäddar. Den rika förekomsten av titeln hemmansägare visar på en stark och självmedveten bondeklass i socknen. De båda likstora kvarteren söder om kyrkan har varit allmänna gravytor. Denna karaktär kan ännu skönjas i östra kvarteret genom ett antal bevarade linjegravar, vars småskaliga vårdar är av vikt att bevara. Ett fåtal resliga familjegravvårdar från förra sekelskiftet finns på båda sidor om mittgången och vittnar om statusen i den placeringen, vägen fram till kyrkporten. Västra kvarterets nuvarande prägel domineras av 1900-talets låga vårdar. Det östra kvarteret har en sammansatt prägel med gamla och nya vårdar av olika storlek och form. Ett framträdande inslag är det Hummelhielmska gravkoret från 1762. Öster om koret finns ytterligare en statusladdad gravyta med påkostade familjegravar. Området norr om kyrkan är en utvidgning från 1829 som helt bär efterkrigstidens prägel med låga vårdar i raka rader med rygghäckar. Dess övergripande uniformitet är en viktig årsring i kyrkogårdens historia och speglar folkhemmets ideal. I det nordöstra hörnet finns en sentida minneslund. Bland gravvårdarna finns en stor rikedom av titlar som berättar om socknens sociala sammansättning i gångna tider. Hemmansägarna är klart dominerande, men det förekommer även enklare titlar som hushållerskan eller orgeltramparen. Dessa är lika viktiga att bevara. Nämndemän, kyrkovärdar, handlare, organister och folkskollärare m.m. speglar betydelsefulla personer i ett nu närmast försvunnet bysamhälle. Av äldre gravvårdar märks en gravhäll och en rest vård från tidigt 1700-tal, liksom en nygotisk gjutjärnsvård, vilka alla har ett högt kulturhistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Men lika viktigt är att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på bevarandet av de olika delarnas karaktär och ett historiskt djup bland gravvårdarna. Sammanfattning - Adelövs kyrkogård har sin nuvarande karaktär från 1800- och 1900-tal. Murar, grindar, trädkrans och grusgångar är viktiga delar av detta och bör vidmakthållas. - Gravvårdar fram till omkring 1930 skall i största möjliga utsträckning bevaras på plats. Förekomst av titlar är också vägledande vid bevarande. Kvarvarande grusbäddar med inramning har ett stort kulturhistoriskt och pedagogiskt värde. - Gravkor med innehåll skall vårdas. - Nytillskott i kvarter I och IV bör i möjligaste mån anpassas till befintliga vårdar. Även enhetligheten i kvarter VI är viktig att värna. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter I, IV och V Ovan beskrivna kvarter spelar en viktig roll för helhetsintrycket av kyrkogården genom sin sammanhållna prägel av påkostade köpegravar. Genom detta tydliggörs kyrkogårdens inneboende hierarkiska struktur. De resliga vårdarna från förra sekelskiftet spelar här en viktig roll, liksom de grusbäddar som bevarats främst längs östra muren. Dessa vårdar och arrangemang skall bevaras på plats. En annan viktig företeelse är den rika förekomsten av titlar som framför allt speglar socknens starka bondeklass, men även olika viktiga positioner i bysamhället. Detta är också vägledande för bevarandet. Ett begränsat nytillskott kan tolereras i kvarteren i den mån de anpassar sig till befintliga vårdars mått och material, detta för att undvika tomma ytor. Av ett särdeles stort kulturhistoriskt värde är kalkstensvården från 1707 och den nygotiska gjutjärnsvården. Kvarter II Kvarter II har genomgått stora förändringar under 1900-talet och präglas idag av raka rader med låga vårdar från 1900-talets mitt och framåt. Somliga av dessa har ett kulturhistoriskt intresse genom sina titlar. Spår av en äldre allmän begravningsyta kan skönjas i några av raderna, men det rör sig bara om någon enstaka vård. Tre resliga sekelskiftesvårdar längs mittgången minner om den fordom höga status detta parti hade. De tre vårdarna skall bevaras på plats. Nytillskott i kvarteret bör om möjligt anpassas efter befintliga vårdar. Kvarter III Kvarter III utgör det mest sammansatta, men också ett av de intressantare kvarteren. Spåren av uppdelning mellan enskilda köpegravar för besuttna hemmansägare och allmänna gravlinjer för mindre bemedlade är klart skönjbara. Det är således av vikt att bevara såväl de resliga vårdarna från decennierna kring sekelskiftet som de små enkla vårdarna från 1900-talets första hälft, särskilt där dessa är samlade. Ofta har sistnämnda fått stryka på foten. Vårdar med titlar i kvarteret speglar alla samhällskikten, från soldaten och hushållerskan till hemmansägaren. I och med kvarterets mångfasetterade gravvårdsbestånd så torde inga problem föreligga vad gäller nytillskott. Gravhällen vid tornet är av stort kulturhistoriskt värde. Kvarter VI Kvarter VI är med sina strikta, rygghäckskantade rader av låga vårdar en exponent för folkhemmets ideal. I centrum står jämlikhetsbegreppet, titlarna är ytterst fåtaliga och försvinner helt efter 1976. Man kan se hur kvarteret successivt tagits i bruk för nya begravningar från 1958 och framåt, med start i öster. Några äldre vårdar vittnar om föregående tidsskikt och har därmed ett intresse. Ett bibehållande av rygghäckarna och vårdarnas låga, tämligen enhetliga karaktär, är viktig i och med att kvarteret så tydligt speglar efterkrigstidens ideal. Nytillskott skall anpassas till dessa förhållanden. Vårdarna vid sakristian visar den höga statusen på denna yta och skall bevaras, vilket även gäller grusbädd med inhägnad. |
