Stäng fönster Tranås kn, LINDERÅS 10:1 LINDERÅS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Linderås kyrkogård, LINDERÅS KYRKA | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkogården i Linderås har medeltida ursprung men har utvidgats vid ett flertal tillfällen – kända utvidgningar här ägt rum 1795, 1869 (mot norr) och 1930 (mot söder). Idag finns en tydlig uppdelning mellan en äldre del i norr runt kyrkan och den nyare delen i söder, åtskilda genom en terrassering och den gamla kyrkogårdens södra stenmur. Ur kulturhistorisk synvinkel är tydligheten mellan olika kvarter värdefull då man genom detta kan avläsa utvecklingen och olika kyrkogårdsideal. Kyrkogården speglar idag begravningskultur från slutet av 1800-talet och framåt. Kvarter A hör till kyrkogårdens äldsta och mer påkostade kvarter och präglas av köpegravar, inhägnader och grusbäddar. Kvarter B och C är snarlika med ursprung som linjegravskvarter. Idag präglas de en blandning av äldre och nyare vårdar, regelbundet placerade utmed rygghäckar. Kvarter D har också haft linjegravar, vilket fortfarande syns i östra delen, medan västra delen präglas av påkostade köpegravar. Kvarter E är det moderna kvarteret och här är gravvårdarna enhetliga och regelbundet placerade utmed rygghäckslinjer. Den äldre delen av kyrkogården har ett antal stora almar med miljö- och kulturhistoriska värden, bland annat visar de fyra almarna norr om kyrkan på den norra avgränsningen före 1869. Kyrkogårdens stenmurar är en värdefull del av kyrkogårdens karaktär, liksom den jämna trädkransen av lind runt södra delen. Grindar och grindstolpar är utformade i samklang med kyrkan. Över hela kyrkogården gäller att gravvårdar med yrkestitlar och i viss mån ortstillhörighet har samhällshistoriska värden, detsamma har vårdar med hänvisningar till frireligiösa texter. Dessa speglar socknens ekonomiska, geografiska och frireligiösa bakgrund. Gravvårdar med grus, inramningar eller annan mer monumental utformning vittnar om en äldre tradition som idag förknippas med stora kulturhistoriska värden. Därtill följer även gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse. Sammanfattning ● Linderås kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med värdefulla spår från 1700-talet fram till idag vilka berättar om skiftande kyrkogårdsideal. ● Påkostade gravar, gravar med grusytor, inhägnader, titlar eller frireligiösa inskriptioner kan besitta konstnärliga, samhällshistoriska, socialhistoriska mfl värden. ● Grusgångar, stenmurar, äldre träd och smidesgrindar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas. ● Vårdar äldre än 1940 vårdar med titel bör bevaras, helst på plats. Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning. ● Det Bogemanska gravkoret har höga kulturhistoriska värden. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarter A har flera enskilda gravvårdar av både konstnärligt och allmänt kulturhistoriskt högt värde, främst belägna i kvarterets östra del. Traditionellt har sedan länge platsen söder om kyrkan varit den högst ansedda på en kyrkogård och där har de mer framträdande gravarna legat. Gravkorets placering här samt koncentrationen av de äldsta och påkostade gravvårdar med en hög andel kyrkliga och andra högt stående titlar, visar att traditionen med att begrava personer från samhällets högre skikt här levt kvar in på 1900-talet. Placeringen av gravvårdarna visar också på en ålderdomligare och mer oregelbunden struktur som präglade kyrkogårdarna innan de blev upprätade i regelbundna rygghäckslinjer som idag. Såväl de de enskilda gravvårdarna som den struktur de är inordnade i är jämbördiga uttryck för de kulturhistoriska värdena. De enklare gravvårdarna av liggande format i östra delen visar på senare tids strävan efter mer enhetliga gravvårdar. Det Bogemanska gravkoret har höga autenticitetsvärden och genom sin historia minner det om traditionen av släktbundna gravkor i de äldre kyrkorna. För hela kvarteret gäller att gravvårdar med titlar och i viss mån ortsnamn ger en bild av socknens sociala historia, vilka därmed kan kopplas ihop med både samhälls- och kulturhistoriska värden. Kvarter B Kvarteret är väl sammanhållet genom de strikta rygghäcksplanteringarna, men har i övrigt en hög spridning av äldre och senare gravvårdar. Framför allt märks de mindre men högresta gravvårdarna från 1923-33 som präglar kvarteret och ger det dess karaktär. Enskilda gravvårdar med titlar och ortsangivelser berättar om hur socknen sett ut ur ett samhällshistoriskt perspektiv och har därigenom både ett samhälls- och kulturhistoriskt värde. I kvarter B finns många gravar med titlar som är knutna till soldatyrken, såsom husaren, korpralen, wolontären etc, samt andra typiska yrken för trakten, såsom trävaruhandlaren och därtill många med titeln hemmansägaren. Kvarteret är symmetriskt samkomponerat med kvarter C, speciellt vad gäller kanthäckarna, och bör därför behandlas och bedömas tillsammans. Kvarter C Kvarteret präglas av en relativ enhetlighet och fungerar som en pendang till kvarter B vid uppgången till kyrkans entré från väster. Kanthäckarna av idegran liksom rygghäckarna av aronia är utbytta efter de ursprungliga av tuja, men visar ändå på ett stilideal från 1950-talet av uppstramad och betonad regelbundenhet. Gravvårdarna med titlar och ortsangivelser berättar bland annat om socknens sociala historia och har därigenom ett samhällshistoriskt värde. Titlar såsom predikanten, trävaruhandlande, soldaten samt hänvisningar till texter från svenska missionsförbundets sångbok visar på en frikyrklig skogs- och jordbrukspräglad socken. De stora almarna har ett påtagligt miljövärde, samtidigt som de vittnar om kyrkogårdens tidigare utbredning. Kvarteret är symmetriskt samkomponerat med kvarter B, vilka därför bör behandlas och bedömas tillsammans. Kvarter D De kulturhistoriska värdena i kvarter D ligger främst i den västra delens äldre gravvårdar. Kvarteret är delat i två delar där gravvårdarna i väst minner om en ålderdomligare struktur där social rang manifesterades med inhägnader och monumentala gravvårdar av tex diabas. Även dispositionen av vårdarna visar på ett mer monumentinriktat gravskick, där de till skillnad från senare regelbundenhet inte primärt underordnar sig omgivningen. Vårdarna liksom den struktur de ingår i är förknippade med såväl konsthistoriska som socialhistoriska värden. Titlar och annan inskription berättar om framträdande personer och är värdefulla för berättelsen om socknens samhälleliga historia. I öster är gravarna senare och de främsta kulturhistoriska värdena här ligger i enstaka gravvårdar med titlar och ortsbeteckningar som berättar om socknen och därigenom har ett samhällshistoriskt värde. Ett kulturhistorisk värde ligger dock även i den tidstypiska bild av sent 1900-tal med regelbundenhet och underordnad enkelhet som helheten förmedlar. Kvarter E Kvarteret har en enhetlig utformning och samling av gravvårdar från 1930-talet och framåt. Gravlinjer, trädplaneringar och gravvårdar är här relativt samkomponerade och utgör ett kulturhistoriskt vittnesmål om ett stilideal format under tidig modernism och folkhemsbyggandets period. Denna karakteriseras av en jämlik regelbundenhet och en enhetlig utformning av gravvårdar. Titlar och ortsnamn berättar om socknens historia och har därigenom ett samhällshistoriskt värde. I kvarteret märks titlar som kolportören, predikanten, virkeshandlare, prokurist, trävaruhandlare, hemmansägare, soldater och olika underofficerare. Här finns även flera hänvisningar till Frälsningsarmens Segertoner och Missionsförbundet sångbok. Tillsammans ges genom inskriptioner som dessa en bild av socknen som skogsbruksinriktad och frireligiöst aktiv. Därtill minner de många soldatnamnen på gravstenarna om en stor förekomst av soldattorp i socknen. Plats för minneslund Minneslunden har en estetisk genomtänkt utformning och förutom detta förknippas det kulturhistoriska värdet främst med dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut. |
