Stäng fönster Tranås kn, SÄBY 6:1 SÄBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| SÄBY KYRKA, Säby kyrkogård | |
| 8/31/06 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKAN Säby kyrka är en medeltida kyrka som byggts om och utvidgats under 1400-tal, 1600-tal samt 1700-tal. Genom kyrkans välbevarade olika tidslager i såväl exteriör som interiör ges en tydlig läsbarhet av händelser i kyrkans historia. Korsarmarna från 1600-talet och 1700-talet vittnar om befolkningsökningar i församlingen och de tillbyggda gravkoren vittnar om ståndsmässiga gravskick hos församlingens adel. Långhuset har kvar sin medeltida höga resning på sadeltaket, och tornets säregna utformning med hörnspiror och markerad avsats är tydligt influerat av dåvarande torn på Kristine kyrka i Jönköping. Detta, liksom utbyggnaderna, är de mest påtagliga karaktärsdragen i exteriören varför också material och utförande kopplade till dessa är extra viktiga att värna om. Interiören präglas främst av långhusets kalkmålningar i valven vilka utgör tydliga spår av kyrkans medeltida ursprung. Målningarna från 1400-talets slut eller 1500-talets början vittnar genom sitt fördröjda släktskap med Amundsskolan i Östergötland om regional förankring. Målningarna är sällsynt välbevarade och omfattande och har därigenom ett mycket stort konsthistoriskt och kulturhistoriskt värde. I kyrkan finns även flera påkostade inventarier, såsom pietabilden från 1400-talets första hälft, dopfunten från 1593, predikstolen av Johan Werner d.y. från 1653. Bänkkvarteren i sitt delvis ombyggda skick härrör från renove-ringen 1887. Glasmålningen i koret är ett av få tillägg från 1900-talet. Samtliga spår från olika tider berättar om kyrkans historia och hur kyrkorummet har använts som gudstjänstrum. De senaste decenniernas ingrepp och åtgärder har strävat efter att göra ändringar och äldre tidsskikt synliga, med tyngdpunkt på händelser gjorda före 1887 års renovering. Eventuellt nya tillägg och ändringar bör därför underordna sig dessa äldre tidskikt genom anpassning vad gäller storlek, form, material och utförande. Sammanfattning - Kyrkans exteriör präglas av det senmedeltida långhuset med kor och tillbyggda korsarmar från 1600-talets slut respektive 1700-talets mitt samt gravkor från 1700-talets mitt. Exteriören är välbevarad från denna tidpunkt. Därtill är sadeltakets branta resning och tornets säregna utformning värde-fulla karaktärsdrag. - Säby kyrkas kalkmålningar berättar om medeltida bibeltolkning och kontakter med övriga landsdelar och kyrkor m.m. och har därför ett högt kultur- och konsthistoriskt värde ur flera aspek-ter. - Säby kyrka visar idag flera olika tidslager och vittnar därigenom om en lång och händelserik historia. De olika tidslagrens läsbarhet är värdefull för att kunna följa händelser i kyrkans historia. - Senare tiders underhåll av exteriör och interiör har gjorts i enlighet med ursprungliga material och tekniker vilket är värdefullt för upplevelsen av autenticitet. - Murverk och takstolar har hög ålder och vittnar om ändringar i kyrkans historia. De är därför mycket värdefulla som primärkällor till kunskap kyrkan. KYRKOGÅRDEN Säby kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Längs södra sidan sträcker sig en ny kyrkogård från 1933, ritad av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Kring båda delarna av kyrkogården löper kraftiga kallmurar, vilket är av stor vikt för upplevelsen av två skilda enheter. Ingångarna är konstnärligt utformade med putsade grindstolpar och smidesgrindar av ett högt kulturhistoriskt värde. Viktigt för karaktären är de äldre trädrader av lönn och lind som växer på kyrkogården. Gamla kyrkogården präglas av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Dess rika bestånd av äldre gravvårdar är av avgörande betydelse. Genom dessa och de många titlarna speglas socknens invånare och dess historia. De västra delarna kring kyrkan utmärks av resliga, påkostade vårdar över enskilda gravar. Två stora familjegravar speglar tillsammans med kyrkans stora gravkor den prägel socknen har fått av sina stora gods. Flera kyrkoherdegravar visar på socknens status som moderförsamling. De östra delarna av kyrkogården utgör den s.k. allmänna linjen, gratisgravarna med sina enkla små vårdar. De kan även följas på nya kyrkogården. Bland dessa återfinns några av de få trädvårdar som bevarats på plats bland Smålands kyrkogårdar, detta ger dem ett mycket högt värde. Allmänna linjen är en det stora flertalets historia som sällan bevarats. Johannes Dahls klassiserande bårhus från 1921 i sydvästra hörnet ansluter till kyrkobyggnadens karaktär. Nya kyrkogården präglas av symmetri med mittgång mot centralt placerad rundel. Varje kvarter har en enhetlig prägel, särskilt de med strama moderna vårdar. Nya kyrkogården visar på de ändrade idealen under folkhemmet. Den största förändringen under efterkrigstiden har varit igenläggandet av alla grusbäddar och asfalterandet av gångarna. Från vår samtid stammar en minneslund på nya kyrkogården, vilken speglar det sena 1900-talets förändrade gravseder. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Säby kyrkogård speglar 1800- och 1900-talens kyrkogårdsideal. - Kallmurar, grindar med stolpar, trädkrans, allé och andra trädrader är väsentliga delar av kyrkogårdens karaktär vilka man bör sträva efter att vidmakthålla. - Gravvårdar fram till omkring 1930 har stor betydelse för upplevelsen av en dynamik och ett historiskt djup i respektive kvarter, målsättningen bör vara att bevara dem på plats. - Gravvårdar med titlar har ett stort värde som historiska dokument. - Sammanhängande delar av allmänna linjen bör bevaras intakta. - Restriktivitet bör tillämpas vid gravläggningar på gamla kyrkogårdens västra hälft. - Nya gravvårdar skall om möjligt utformas i anslutning till befintliga på de delar av kyrkogården där en enhetlig prägel finns. |
