Stäng fönster Tranås kn, SÄBY 6:1 SÄBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| SÄBY KYRKA, Säby kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Säby kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Längs södra sidan sträcker sig en ny kyrkogård från 1933, ritad av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Kring båda delarna av kyrkogården löper kraftiga kallmurar, vilket är av stor vikt för upplevelsen av två skilda enheter. Ingångarna är konstnärligt utformade med putsade grindstolpar och smidesgrindar av ett högt kulturhistoriskt värde. Viktigt för karaktären är de äldre trädrader av lönn och lind som växer på kyrkogården. Gamla kyrkogården präglas av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Dess rika bestånd av äldre gravvårdar är av avgörande betydelse. Genom dessa och de många titlarna speglas socknens invånare och dess historia. De västra delarna kring kyrkan utmärks av resliga, påkostade vårdar över enskilda gravar. Två stora familjegravar speglar tillsammans med kyrkans stora gravkor den prägel socknen har fått av sina stora gods. Flera kyrkoherdegravar visar på socknens status som moderförsamling. De östra delarna av kyrkogården utgör den s.k. allmänna linjen, gratisgravarna med sina enkla små vårdar. De kan även följas på nya kyrkogården. Bland dessa återfinns några av de få trädvårdar som bevarats på plats bland Smålands kyrkogårdar, detta ger dem ett mycket högt värde. Allmänna linjen är en det stora flertalets historia som sällan bevarats. Johannes Dahls klassiserande bårhus från 1921 i sydvästra hörnet ansluter till kyrkobyggnadens karaktär. Nya kyrkogården präglas av symmetri med mittgång mot centralt placerad rundel. Varje kvarter har en enhetlig prägel, särskilt de med strama moderna vårdar. Nya kyrkogården visar på de ändrade idealen under folkhemmet. Den största förändringen under efterkrigstiden har varit igenläggandet av alla grusbäddar och asfalterandet av gångarna. Från vår samtid stammar en minneslund på nya kyrkogården, vilken speglar det sena 1900-talets förändrade gravseder. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Säby kyrkogård speglar 1800- och 1900-talens kyrkogårdsideal. - Kallmurar, grindar med stolpar, trädkrans, allé och andra trädrader är väsentliga delar av kyrkogårdens karaktär vilka man bör sträva efter att vidmakthålla. - Gravvårdar fram till omkring 1930 har stor betydelse för upplevelsen av en dynamik och ett historiskt djup i respektive kvarter, målsättningen bör vara att bevara dem på plats. - Gravvårdar med titlar har ett stort värde som historiska dokument. - Sammanhängande delar av allmänna linjen bör bevaras intakta. - Restriktivitet bör tillämpas vid gravläggningar på gamla kyrkogårdens västra hälft. - Nya gravvårdar skall om möjligt utformas i anslutning till befintliga på de delar av kyrkogården där en enhetlig prägel finns. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A, B och C Kvarter A, B och C, d.v.s. hela norra hälften av gamla kyrkogården, besitter ett högt kulturhistoriskt värde. Detta genom sin rikedom på olika gravvårdar från de gångna 150 åren. Dessa speglar med sin mångfald av titlar såväl socknens historia som sociala sammansättning. Tydlig är de västra, ”kyrknära”, delarnas högre status kontra de östra delarnas rester av allmänna linjegravar uppblandat med sentida gravläggningar. Det är av vikt att bibehålla karaktären med högresta vårdar i väster, nytillskott skall där ansluta till formspråket hos befintliga vårdar. Som regel bör vårdarna fram till omkring 1930 bevaras på plats, likaså vårdar med titlar. En viss återanvändning av vårdar har skett och kan även i fortsättningen godtas i de fall som det personhistoriska värdet är ringa. I de östra delarna skall man söka vinnlägga sig om ett bevarande av de allmänna linjegravar som ännu återstår, vilka ger ett historiskt djup till området och även speglar socknens mindre besuttna. Särskilt viktigt är bibehållandet av de numera fåtaliga trävårdar som en gång präglade bygdens kyrkogårdar. I övrigt kan nytillskott accepteras i de östra delarna. Kvarter D Kvarter D:s främsta värde ligger i dess ännu påtagliga prägel av allmän begravningsyta. Raderna av små enkla vårdar från 1912-28 speglar samhällets breda lager i kontrast mot de familjegravar som förekommer längst i väster. Det skall vara en ambition att bibehålla så mycket som möjligt av dessa små vårdar, särskilt när det gäller sammanhängande rader. Nytillskott skall ansluta sig till de befintliga formaten. Särdeles viktiga att bevara är de resterande trädvårdarna. Kvarter E och F Kvarteren E och F är utpräglade högreståndskvarter med enskilda gravar och påkostade vårdar, placerade i anslutning till kyrkoentrén. Det rör sig om resliga vårdar från decennierna kring 1900. Titlarna vittnar om socknens högre sociala skikt. Kvarterens vårdar besitter i stort ett högt kultur- och personhistoriskt värde. Det är av vikt att alla vårdar fram till omkring 1930 bevaras på plats. Nya kyrkogården Nya kyrkogården är strikt uppdelad i kvarter med olika prägel. Man kan tydligt avläsa skiftena i gravsed och smak under 1900-talet. Från den tidiga efterkrigstidens utsmyckade familjegravar och enkla allmänna linjegravar till dagens minneslund. Häckar och gångsystem skapar ett stramt ramverk. Kvarter A och C har en traditionell karaktär med typiska låga vårdar medan B och västra delen av D har en enhetlig modernistisk prägel av strama resta hällar. D präglas i övrigt av efterkrigstidens vanliga rygghäckskantade vårdar med inslag av allmänna linjens små vårdar som ger ett historiskt djup. E har enhetlig utformning med rader av liggare. Titlar förekommer endast bland de äldre vårdarna och ebbar sedan ut. Nya kyrkogården speglar framväxten av folkhemmet och dess jämlikhetsideal. Det är viktigt att bevara den utpräglade uniformiteten i kvarteren. Nya gravvårdar bör man om möjligt söka ge en utformning som ansluter till de befintliga i de kvarter som har en mycket enhetlig prägel. |
