Stäng fönster Gislaved kn, ÅNESTORP 1:6 M.FL. KÅLLERSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| KÅLLERSTADS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 1 Kvarteret runt kyrkan har en sammansatt karaktär med vårdar från olika tider. Det är i denna dynamik som kvarterets kulturhistoriska värde ligger. Två komministrar och en kantor har fått sina gravar på den symboliska platsen invid kor och sakristia. Titlar på vårdar förmedlar lokalhistoria. Rygghäcken i öster är idag det enda strukturskapande inslaget i kvarteret och samspelar med övriga kvarters utformning. Bland de musealt uppställda vårdarna vid tornet besitter gjutjärnsvårdarna ett högt värde som representanter för den första industriella gravkonstproduktionen i bygden, knuten till järnbruken. Kvarter 2-5 Kvarter 2 – 5 har en idag helt efterkrigstida karaktär med till stor del rygghäckskantade gravrader i gräsmatta. Detta är en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar. Låga efterkrigstida vårdar dominerar intrycket och speglar folkhemmets kollektivistiska kyrkogårdsideal. Enstaka äldre vårdar markerar sig genom sina högresta former och står för en viss dynamik och ett historiskt djup, främst i kvarteren söder om kyrkan. Bland dessa märks tre gjutjärnsvårdar som vittnar om järnbruken i bygden. I kvarter 2 och 5 som tillkom 1919 fi nns spridda rester av en allmän linje. Det kulturhistoriska värdet i kvarter 2 – 5 är knutet till de övergripande strukturerna och enskilda äldre vårdar. Titel på vårdar berättar om det gamla bondesamhället. kyrkogården som helhet Kållerstads kyrkogård är anlagd på ny plats tillsammans med kyrkan 1858. En utvidgning åt öster skedde 1919. Kyrkogården har en rektangulär plan med kyrkan i nordväst. Kallmurar med smidesgrindar och en bitvis sekelgammal trädkrans ger intrycket av en traditionell landsbygdskyrkogård. Två av de tre stora grusgångarna är idag belagda med cementplattor, ett för miljön främmande material. Kyrkogården har sedan en omläggning ca 1950 fått en efterkrigstida karaktär som är vanligt förekommande på svenska kyrkogårdar. Detta tar sig uttryck i regelbundna gravrader i sammanhängande gräsmatta. Vårdbeståndet har till större delen den låga profi l som blev vanlig omkring 1940, en spegling av ståndssamhällets utjämning under folkhemmet. Som en kontrast mot dessa stenar fi nns en handfull mer monumentala vårdar från 1800-talet och 1900-talets början, uttryck för ett motsatt kyrkogårdsideal. Det är främst till dessa äldre vårdtyper som kyrkogårdens kulturhistoriska värden är knutna. Ett särskilt högt värde har några gjutjärnsvårdar, vilka vittnar om tidig industriell gravkonstproduktion vid järnbruken i bygden, en del har fått en museal placering vid tornet. Av de grusbäddar som innan 1950-talet präglade kyrkogården kvarstår idag ingenting. Istället är det rygghäckar som är strukturskapande och därigenom står för kyrkogårdens gestaltningsmässiga värde. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Vårdar med titel berättar om socknens historia och det gamla bondesamhället. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrka och kyrkogård har ett framträdande läge i landskapet. - Kallmurar, smidesgrindar, grindstolpar, grusgångar, trädkrans och rygghäckar är viktiga delar i kyrkogårdens utformning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Gjutjärnsvårdarna skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
