Stäng fönster Vaggeryd kn, BONDSTORP 13:1 BONDSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| BONDSTORPS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A och B Kvarter A och B speglar idag efterkrigstidens kyrkogårdsideal genom sina rader av övervägande jämnstora, låga vårdar. Detta är en vanlig karaktär bland landets kyrkogårdar. Den kan tolkas som ett uttryck för samhällets jämlikhetssträvanden såväl som likheten inför Gud. Ett fåtal vårdar besitter genom sin form eller titlar ett konst- respektive lokalhistoriskt värde. De en gång brukliga grusbäddarna är nu borttagna, vilket ger några vårdar ett stympat uttryck. Av desto större värde är därför den Nyströmska graven som bevarat sin grusbädd. Detta är också kvarterens äldsta vård. Under 1980-talet har fl era av de äldre vårdarna avlägsnats och några getts en ny placering i ett ”museikvarter” längs staketet i nordväst. Dessa vårdar har, trots att de är flyttade från sina ursprungliga platser, var för sig ett kulturhistoriskt värde. Kvarter C Kvarterets kulturhistoriska värde ligger i de äldre vårdar som ger kyrkogården ett historiskt djup och ett visst dynamiskt intryck. Dessa överlag resliga vårdar speglar såväl det tidiga 1900-talets industriella gravvårdsproduktion som lokalhistoria. Ett viktigt inslag i urval av bevarandevärda vårdar är förekomsten av titlar. Kvarterets östra hälft representerar efterkrigstidens kyrkogårdsideal med enhetligt utformade vårdar av modesta mått, en karaktär som är mycket vanlig bland landets kyrkogårdar. kyrkogården som helhet Bondstorps kyrkogård har sannolikt medeltida ursprung. Den lilla långsmala anläggningen kan stå som en representant för kyrkogårdarna i stiftets perifera skogsbygder. Det är av vikt att värna kyrkogårdens småskalighet. Kyrkogården har en väl sammanhållen trädkrans från tidigt 1900-tal. Ingångarna i väster och öster har värdefulla smidesgrindar. Inhägnaden utgörs av ett sentida trästaket. Kyrkogården har bara utökats en gång, åt öster. Idag finns grusgångar endast som förbindelselänkar mellan kyrka och ingångar. De tre småskaliga gravkvarteren domineras av efterkrigstidens rader av låga vårdar som i sin enhetlighet speglar folkhemmets jämlikhetssträvande. Det är en karaktär som är vanlig runt om i landet. Endast ett fåtal av de äldre vårdarna återstår, främst i södra delen. Det rör sig om det tidiga 1900-talets resliga vårdar, vilka ger ett historiskt djup och en viss dynamik åt denna del av kyrkogården. I norr finns kyrkogårdens enda bevarade grusbädd, en företeelse som tidigare var mycket vanlig. Ett antal tidiga 1900-talsvårdar har samlats i ett museikvarter norr om kyrkan. Denna del av kyrkogården är i övrigt outnyttjad, vilket torde kunna förklaras med negativa föreställningar om kyrkans nordsida. Av särskilt intresse är ett smideskors från 1808, söder om kyrkan. Titlar förekommer i viss utsträckning bland de äldre vårdarna och speglar socknens historia. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Trädkrans, smidesgrindar, grindstolpar och grusgångar är viktiga delar av kyrkogårdens karaktär. - Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras på plats, smideskorset skall finnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Gravläggningar på kyrkans norra sida bör i första hand ske i anslutning till befintliga gravar i öster eller museikvarteret längs staketet. |
