Stäng fönster Vaggeryd kn, BYARUM 2:1 BYARUMS KYRKA
Anläggning - Värdering
| BYARUMS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A-D Kvarteren längs gamla kyrkogårdens sidor har en blandad 1900- talskaraktär. Genom borttagande av grusbäddar har intrycket blivit något stympat. Ett värde fi nns dock i de äldre vårdarna, vars skala ger en kontrast till efterkrigstidens enhetliga stenar. Genom vårdar med titlar ges också en inblick i socknens moderna historia och den roll som olika industrier och järnvägen spelat. Det är i första hand där de kulturhistoriska värdena finns. Kvarter E och F Genom borttagande av grusbäddar och grusgångar har kvarteren förlorat mycket av sin ursprungliga välordnade karaktär, som var så typisk för många kyrkogårdar. De äldre av de kvarstående vårdarna har ändock ett visst konsthistoriskt intresse. Vårdar med titlar speglar yrken i bygden under 1900-talet och besitter därigenom ett kulturhistoriskt värde. De allmänna linjegravar som fi nns kvar bör likaså bevaras för eftervärlden som vittnesbörd om socknens breda lager. Kvarter G och H Kvarter G och framför allt H uppvisar en blandning av vårdar från hela 1900-talet. Mest framträdande är förra sekelskiftets resliga monument i form av bautastenar och obelisker. Två vårdar har bevarade grusbäddar med järnstaket, vilka måste tillskrivas ett högt kulturhistoriskt värde med tanke på hur sällan sådana arrangemang bevarats. Ännu en vård har bevarad grusbädd med stenram. I övrigt har alla grusbäddar gräsbesåtts och ramarna slopats. Det är tydligt att placeringen längs med gången mot kyrkporten tillskrivits en hög status. Där återfi nns de mest påkostade vårdarna. Det vore en vinst om de där borttagna grusbäddarna kunde återställas. I väster fi nns rester av allmänna linjen samt de Odencrantzka och Sundbergska gravarna från 1800-talet, vilka besitter ett högt kultur- och personhistoriskt värde. Vårdar fram till 1940 skall bevaras på plats, liksom helst också de vårdar som bär titlar. Detta ger ett historiskt djup åt kvarteren. Kvarter I och J Kvarter I och J uppvisar en blandning av vårdtyper från 1800- och 1900-talen. Särskilt några påkostade gravar från 1800-talet sticker ut bland de lågmälda efterkrigstidsvårdarna. Störst kulturhistoriskt värde besitter de Hamiltonska och Lilliecreutzka gravarna med tillhörande gjutjärnsstaket. Av stort intresse är också Sven Håkanssons 1700-talsvård, vilken borde förses med ett bättre skydd än nuvarande. Det är av vikt att de äldre vårdarna, d.v.s. fram till omkring 1940 bevaras på plats. Dessa ger kvarteren en dynamisk karaktär och ett historiskt djup. Vidare är det av värde att bevara de vårdar som bär titlar. Dessa berättar om socknens yrken i gången tid och vittnar om brukens betydelse. Kvarter K Kvarter K har den bäst sammanhållna karaktären på gamla kyrkogården. Det är ett utpräglat högreståndskvarter från förra sekelskiftet. De resliga granitvårdarna från tidigt 1900-tal är av stor betydelse för upplevelsen av kyrkogårdens östra hälft. Vårdarna från tiden innan 1930 besitter ett högt kultur- och personhistoriskt värde och skall bevaras på plats för eftervärlden. Detta gäller även den enda bevarade grusbädden. Nytillskott skall i möjligaste mån undvikas i kvarteret. Västra kyrkogården och urnlunden Västra kyrkogården är ett uttryck för efterkrigstidens strama kyrkogårdsideal med enhetlighet i vårdarnas utförande. Genom detta speglas såväl tanken på likhet inför Gud liksom senare även folkhemmets jämlikhetsideal. Denna karaktär är vanligt förekommande på våra kyrkogårdar. Dess kulturhistoriska värde ligger framför allt i den övergripande uniformiteten, vilken man bör ha i åtanke vid brukandet. Ovanligt är den det långlivade bruket av titlar på vårdarna, vilket bryter mot ovannämnda koncept. Urnlunden är ett uttryck för det sena 1900-talets förändrade gravseder. Norra kyrkogården och minneslunden Norra kyrkogården är ett uttryck för efterkrigstidens strama kyrkogårdsideal med enhetlighet i vårdarnas utförande. Genom detta speglas såväl tanken på likhet inför Gud liksom folkhemmets jämlikhetsideal. Denna karaktär är vanligt förekommande på våra kyrkogårdar, men sällan så konsekvent som här. Dess kulturhistoriska värde ligger framför allt i den stränga uniformiteten, vilken man bör ha i åtanke vid brukandet. Minneslunden är ett uttryck för det sena 1900-talets förändrade gravseder. kyrkogården i dess helhet Byarums kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Eventuellt fanns här under tidig medeltid ett kloster. Sedan 1900-talet fungerar kyrkogården även som begravningsplats för Vaggeryds tätort, vilket föranlett fl era utvidgningar. Kyrkogården har idag tre klart åtskiljbara årsringar. Den kvadratiska äldsta delen fi ck nuvarande utsträckning 1826 och 1920. I sluttningen väster om denna är en utvidgning från 1944, ritad av den flitige restaureringsarkitekten Paul Boberg. Längs kyrkogårdens norra sida sträcker sig en utvidgning från 1965, planerad av trädgårdsarkitekt Ivar Andersson. Kyrkogårdens olika delar omges av kallmurar, de äldsta från 1820- talet. Ingångarna utgörs av smidesgrindar. Östra huvudingången har en murad stiglucka från 1828. Trädkransar av lind och lönn omger de äldre delarna och spelar en viktig roll. Av övrig vegetation bör främst ett par äldre lönnar och en grupp sorgträd på gamla kyrkogården liksom västra delens typiska rygghäckar värnas. Grusgångar binder ihop kyrkogårdens olika delar och inramar gravkvarteren. Ursprungligen hade större delen av gravarna grusbäddar, vilka dock slopats under sent 1900-tal. Därmed är de grusytor som återstår av stor vikt av bevara. Av särskilt högt värde är de fyra gravar som har omgivande järnstaket, två av dessa har också konsthistoriskt intressanta vårdar från tiden innan industrialismens genombrott. I stort präglas gamla kyrkogården av mellan- och efterkrigstidens låga, breda vårdar. Det finns en viss variation i såväl form som material. De äldre kvarteren kring kyrkan har en mer blandad karaktär med ett antal vårdar av stort intresse, bl.a. några gjutjärns- och smideskors samt tre kalkstensvårdar från 1700-talet. Resliga sekelskiftsvårdar ger historiskt djup och dynamik åt kvarteren. I kvarteren norr om kyrkan kan man skönja resterna av den s.k. allmänna linjen, som berättar om de som ej hade råd att köpa sig en gravplats. Det mest enhetliga och som helhet värdefullaste kvarteret är K öster om koret. Resliga granitvårdar från förra sekelskiftet ger dess karaktär och understryker ytans höga status. Västra utvidgningen är terrasserad och rymmer en urnlund. Utformningen är strikt och rakt igenom rätvinklig med låga efterkrigsvårdar av uniform storlek i raka rader. Senare planteringar lättar dock upp intrycket. Stramheten är däremot påtaglig i den norra utvidgningen där vårdarnas uniformitet och enkelhet är påtaglig. Variation förekommer endast i material. Därigenom speglas tankegångar kring likheten inför Gud såväl som folkhemmets jämlikhetssträvande. Titlar förekommer på hela kyrkogården, dock mest frekvent på den äldsta delen. Genom dessa ges en bild av såväl person- som lokalhistoria. Man kan utläsa bruksnäringens betydelse för socknen liksom stationssamhället Vaggeryds framväxt. Hantverksyrken är minst lika vanliga som titeln hemmansägare, vilket speglar såväl yrkesstolthet som social sammansättning under gångna tider. Förekomst av titlar bör vara vägledande vid bevarande. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Byarums kyrkogård har medeltida ursprung. - Kyrkogårdsmurar och grindar med stolpar/stiglucka samt trädrader och sorgeträd är viktiga delar i utformningen av kyrkogården och har därmed ett högt kulturhistoriskt värde. - Grusgångar och grusbäddar med tillhörande inhägnad utgör omistliga delar av kyrkogårdens karaktär och bör vidmakthållas i största möjliga utsträckning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titlar bör bevaras på plats, de äldre än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Nytillskott kan överlag accepteras på kyrkogården, även om anpassning förespråkas på känsligare delar. Inom kvarter K bör dock en hög restriktivitet tillämpas. |
