Stäng fönster Vaggeryd kn, HAGSHULT 2:1 HAGSHULT KYRKA
Anläggning - Värdering
| HAGSHULT KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Norra kvarteret är kyrkogårdens mest sammansatta med varierat bestånd av vårdar från det sena 1800-talet till idag, samt ett antal ”museivårdar”. Ytan öster om koret har ansetts som särskilt statusfyllt, varför vi där finner flera påkostade vårdar från omkring förra sekelskiftet. Dessa vårdar är viktiga för kvarterets dynamik och historiska djup. Önskvärt vore att grusbäddarna kunde återställas på de gravar där stenramen ännu finns kvar. Slopandet av dessa har avsevärt minskat kvarterets ursprungliga karaktär av tidigt 1900-tal. Vårdar med titlar speglar gångna tiders sociala sammansättning och ger en typisk bild av en svensk landsbygdssocken. Dessa vårdar är det viktigt att bevara, liksom de som genom sina hänvisningar till Missionsförbundets sångbok minner om frikyrklighetens stora roll i bygden. En särskild omsorg bör ägnas bevarandet av järnvårdarna, vilka utgör ett karaktäristisk del av kvarteret. Som regel skall nämnda vårdar bevaras på sin ursprungliga plats. Södra kvarteret har en övergripande prägel av mellan- och efterkrigstiden med låga gravvårdar. På sannolikt ursprunglig plats ligger kyrkogårdens äldsta gravvård från 1666. Ett litet antal resliga vårdar från tidigt 1900-tal ger en viss dynamik och historiskt djup åt kvarterets östra del. Dessa är av vikt att bevara på plats, liksom kyrkogårdens enda bibehållna grusbädd. I övrigt skall titlar vara vägledande vid urval av bevaringsvärda vårdar, titlar berättar om socknens historia. Detta gäller även referenser till Missionsförbundets sångbok, vilka vittnar om frikyrklighetens stora roll i bygden. Efterkrigstidens enkla vårdar speglar bestämmelser om maximihöjd och mer övergripande tankegångar kring jämlikhet såväl på jorden som inför Gud, detta i kontrast mot det tidiga 1900-talets statusmarkörer. Västra kyrkogården från 1970 speglar genom sin stramhet och sina uniforma små vårdar efterkrigstidens kyrkogårdsideal. Detta är en karaktär som är vanlig bland svenska kyrkogårdar. De likartade låga vårdarna speglar såväl regler om maximihöjd som tidens tankegångar kring jämlikhet såväl inför Gud som på jorden. Norra utvidgningen bryter av mot de enklare äldre delarna genom sin rundel och sitt häcksystem. Gravvårdarna kan ses som avläggare till efterkrigstidens ideal, även om en större formrikedom gör sig gällande. kyrkogården som helhet Hagshults kyrkogård har medeltida ursprung. Den är representativ för den svenska landsbygdskyrkogården med omgivande kallmur, trädkrans och smidesgrind. Särpräglande är det sena 1800-talsstaketet av järn. Trots utvidgningar 1970 och 1994 är den äldsta delen klart urskiljbar genom sina bevarade omgärdning. Rätvinkliga grusgångar knyter samman kyrkogårdens olika delar. Grusbeläggningen är en viktig del av karaktären hos en landsbygdskyrkogård. Kyrkogårdens ursprungliga del präglas idag till stor del av mellan- och efterkrigstidens låga och tämligen enhetliga vårdar i raka nord-sydliga rader. Öster om koret och i sydost fi nns ett påtagligt inslag av äldre vårdar från sent 1800-tal och 1900-talets förra hälft. Dessa markerar sig genom sin storlek och speglar andra ideal än efterkrigstidens. Större delen av dessa har haft grusbäddar som nu är borttagna. Endast en grav har bevarat sin grusbädd och är därmed av stor vikt att vidmakthålla. Av särskilt intresse är ett antal vårdar av järn från 1800-talet. Av äldre vårdar fi nns ett par vittrade gravhällar från 1600-talet, varav en på ursprunglig plats söder om kyrkan. Invid sistnämnda står ett samtida granitkors. De titlar som finns, främst på de äldre vårdarna, speglar en socken som dominerades av hemmansägare. Ett antal referenser till Missionsförbundets sångbok speglar den betydelse frikyrkligheten hade och har i socknen. Vårdar med detta är av vikt att bevara som en koppling till socknens förfl utna. I sydväst står en klockstapel, inklädd 1785. Västra utvidgningen från 1970 är enkelt utformad och präglas av efterkrigstidens låga, uniforma vårdar. Norra utvidgningen från 1994 har en mer anspråksfull framtoning, i kontrast till den i övrigt enkla kyrkogården. På kyrkogården som helhet kan nytillskott accepteras. Dock bör viss restriktivitet i utformningen tillämpas i kyrkans närhet, liksom på västra kyrkogården en anpassning till befintliga mått. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Trädrader, smidesgrindar, grindstolpar, murar, järnstaket och grusytor bör värnas som karaktärsskapande delar av kyrkogårdens utformning. - Vårdar fram till 1940 eller med titel bör i största möjliga utsträckning bevaras på plats. - Vårdar äldre än 1850 och järnkors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
