Stäng fönster Nässjö kn, SOLBERGA 1:10 NORRA SOLBERGA GAMLA KYRKA OCH NORRA SOLBERGA NYA KYRKA
Anläggning - Värdering
| NORRA SOLBERGA GAMLA KYRKA OCH NORRA SOLBERGA NYA KYRKA, Norra solberga kyrkogård | |
| 8/30/06 |
| Motivering |
|---|
|
GAMLA KYRKAN Norra Solbergas gamla kyrka är en medeltida kyrka som troligen uppfördes under 1200-talets mitt. Dess ursprungliga murar med bevarade putsskikt, dess grund samt de medeltida takstolarna är viktiga och värdefulla källmaterial från dess äldsta historia. Kyrkan har genomgått två stora utvidgningar under 1600- och 1700-talet, dessa revs vid en omfattande rekonstruktion under 1900-talets första år. Kyrkans nuvarande karaktär präglas dels av kyrkans rekonstruerade romanska rumslighet, och dels av den renovering som gjordes i samband med att kyrkan återtogs till gudstjänstbruk 1971. Interiören är enhetlig och stilren med ett antal inslag från kyrkans äldre historia. De enkla och modernistiska elementen (golv, bänkinredning etc.) är väl anpassade till den romanska rumsligheten. Enkelheten bildar fond åt äldre inventarier och fast inredning i kyrkorummet som genom sin närvaro berättar om dess långa kontinuitet och äldre användning som gudstjänstrum. Spår i murverk berättar också om händelser i kyrkans historia, så som de två dörröppningarna i söder samt skarven mellan det ursprung-liga och det tillbyggda murverket på norra långsidan. Sammanfattning - Kyrkans murverk av sten, dess grund och takstolar är autentiska spår från kyrkans tillkomsttid och ett värdefullt källmaterial över dess äldsta historia. - Kyrkan har genomgått stora förändringar och en delvis omfattande rekonstruktion vid 1900-talets första år. Spår av händelser i kyrkobyggnaden är tydlig markerade och har ett värde för läsbarheten och förståelsen av dess historia. - Äldre inredning så som predikstol, altaruppsats, och läktarbröstning på västra gaveln har konsthistoriska värden, och berättar om kyrkans långa kontinuitet och användande som gudstjänstrum. - Kyrkan har idag en enhetlig interiör med den modernistiskt skarpskurna bänkinredningen, dopfunt, kalkstensgolvet etc, som är väl i samklang med den rekonstruerade romanska rumsligheten. NYA KYRKAN Norra Solberga nya kyrka uppfördes 18981902 efter ritningar av Gustaf Pettersson och är ett karakteristiskt exempel på tidens nygotiska kyrkobyggande. Kyrkan uppfördes av granit vilket är relativt ovanligt i övriga landet men här är det lokalt förankrat i och förekommer även i Vallsjös nya kyrka och i Lommaryds kyrka. Stenmaterialet är hämtat från trakten kring Norra Solberga och är ett viktigt särdrag för kyrkan. Karakteristiskt i exteriören är att graniten använts så konsekvent i alla detaljer. Det spetsiga tornet är också ett typiskt karaktärsdrag, som härrör från de gotländska medeltidskyrkornas torn. Fasaden och exteriören är välbevarad och ger en bra bild av en mer påkostad version av det nygotiska kyrkobyggandet på landsbygden. Den nygotiska interiören, med inslag av jugend, är ovanligt välbevarad. Den fasta inredningen är mycket enhetlig och ursprunglig och ger en bra bild av formgivningsidealet vid tidpunkten för kyrkans tillkomst. Tillägg eller ändringar från senare tid förekommer nästan inte och har i de fall de gjorts utformats i samklang med de ursprungliga intentionerna färgsättningen är ett exempel på det. Det genomgående färg-temat är laserande bemålning eller endast fernissa med synlig träådring och återkommer även i vapenhuset, samt på den nya orgeln på orgelläktaren. Taket målades däremot med en täckande färg 1956. Glasmålningarna är av mycket högt kulturhistoriskt värde, och en stor del upplevelsen av det nygotiska kyrkorummet. Fönstren är tillverkade av Callmander i Göteborg och har en ovanligt hög teknisk kvalitet. I kyrkan finns en del inventarier från gamla kyrkan som har ett stort historiskt värde och är viktiga för känslan av kontinuitet mellan den nya och gamla kyrkan. Bland dessa kan speciellt nämnas den gamla läktarbröstningen målad av Nils Ahlstrand för gamla kyrkan, samt de begravningsvapen som var uppsatta där. Kyrkan har två förnämliga orglar av högt kultur- och musikhistoriskt värde. Ahlstrandorgeln på norra läktaren byggdes 1836, restaurerades till ursprungligt skick 1972. Den nya orgeln från 1998 har uppförts i samma hantverksmässiga teknik som Ahlstrandorgeln och utgör ett värdefullt tillägg från vår egen tid. Sammanfattning - Kyrkan utgör en typisk representant för det sena nygotiska kyrkobyggandet i slutet av 1800-talet och vid 1900-talets början. Stommen och fasaden av rustikt huggen granitkvader är däremot ovanligt påkostad och den lokalt brutna stenen vittnar om förankringen i bygden. - Kyrkan har en karakteristisk stilblandning med en nygotisk grund som kompletterats med jugendornamentik i måleri och snickeridetaljer. - Kyrkorummet är ovanligt enhetligt och stilrent, med ursprunglig inredning i stor grad välbevarad och få nya tillägg från senare tid. Enhetligheten och autenticiteten i såväl stora drag som i detaljer är en stor del av den kulturhistoriska upplevelsen av kyrkan. - Ändringar och underhåll har gjorts i samklang med byggnadens ursprungliga intentioner, vilket är viktigt för dagens upplevelse av ursprunglighet och enhetlighet. - Kyrkan har två teknik- och musikhistoriskt mycket värdefulla orglar, som representerar två vitt skilda epoker; Ahlstrandorgeln från 1836 i nära ursprungligt skick samt den sentida orgeln från Åkerman & Lund från 1998. - Äldre inventarier som är tagna ur bruk och förvarade på läktare eller tornrum, är värdefulla för kunskap om kyrkans tidigare användning som gudstjänstlokal. KYRKOGÅRDEN Norra Solberga kyrkogård har utvidgats vid flera tillfällen och ger en god möjlighet att följa olika kyrkogårdsideal genom 1900-talet. Kyrkogårdens äldsta del är den östra delen runt Norra Solberga gamla kyrka, uppförd på 1200-talet. I samband med bygget av den nya kyrkan som stod färdig 1902 utvidgades också kyrkogården mot väster. I slutet av 1940-talet utvidgas kyrkogården ytterligare mot väster och 1965 utvidgas nya delen ytterligare. Den största utvidgningen sker dock 1982 då en helt ny kyrkogård anläggs norr om vägen. De olika delarna har tydliga strukturer som är karakteristiska för sin tid och ger sålunda en god överblick av olika anläggningsideal från hela 1900-talet. De olika delarna har olika karaktärer som är representativa för sin tid. Den äldsta delen runt gamla kyrkan är den del som har längst kontinuitet, men innehåller inga synliga spår från tiden före 1800-talets slut. Den största delen av kyrkogården söder om landsvägen präglas främst av det tidiga 1900-talets ideal med olika kvarter för mer respektive mindre privilegierade, samt större gravar längs med kyrkogårdsmuren. Stora och påkostade gravar är samlade för sig i de norra kvarteren och spåren av allmänna linjen är ännu tydliga i kyrkogårdens södra och västra kvarter. Kvarter G är det mest tydliga exemplet på ett köpegravskvarter för de mest privilegierade, medan kvarter B är motsatsen, ett nästan renodlat allmänna linjen-kvarter. I allmänhet är dock de flesta kvarter relativt uppblandade med yngre gravvårdar, vilket gör att karaktären inte upplevs lika tydligt. I de nya delarna längst i väster och norr om landsvägen förekommer inte denna uppdelning. Kvarter A från 1940-talet präglas istället av regelbundna rader med jämnstora och likvärdiga gravvårdar. Den norra delen präglas av en varierad uppdelning av kyrkogården med naturliga och intima rum som skapats av en riklig grönska. Många av kyrkogårdens enstaka gravvårdarna förmedlar kulturhistoria. Det kan gälla personhistoriska värden, lokalhistoriska, socialhistoriska, stil- och konsthistoriska värden etc. Dessa värden uttrycks på olika sätt; genom titlar på gravstenarna, orts- eller gårdsnamn som kanske inte längre finns kvar eller som riskerar att försvinna. Olika typer av gravvårdar minner om hantverksmässig småskalighet och mångfald, samt i många fall om sociala skillnader. Gravvårdar med dessa egenskaper innehåller kulturhistoriska värden genom det de berättar om Norra Solberga sockens historia. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning - Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen under 1900-talet och alla delar visar upp tidstypiska särdrag som är värda att bevara. Den östra delen har medeltida kontinuitet. - Kvarter B är ett det kvarter som bäst visar upp hur allmänna linjen tog sig uttryck, medan kvarter G är det som bäst uttrycker motsatsen, ett välbärgat kvarter med stora gravvårdar. - Den södra delen av kyrkogården runt båda kyrkorna har kvar en tydlig struktur från tiden då nya kyrkan uppfördes med stora gravar placerade som fond längs med kyrkogårdsmuren och enklare inne i kvarteren. Strukturen är värdefull både ur kulturhistorisk och gestaltningsmässig synvinkel. - Kvarter A liksom den nya kyrkogården i norr är enhetliga delar och präglas av moderna gravvårdar utmed rygghäckslinjer, vilka är typiska för det sena 1900-talet. - Kyrkogården har ett utbrett gångsystem lagt med grus vilket är värdefullt att bevara. |
