Stäng fönster Nässjö kn, SOLBERGA 1:10 NORRA SOLBERGA GAMLA KYRKA OCH NORRA SOLBERGA NYA KYRKA
Anläggning - Värdering
| NORRA SOLBERGA GAMLA KYRKA OCH NORRA SOLBERGA NYA KYRKA, Norra solberga kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av kyrkogården i dess helhet Norra Solberga kyrkogård har utvidgats vid flera tillfällen och ger en god möjlighet att följa olika kyrkogårdsideal genom 1900-talet. Kyrkogårdens äldsta del är den östra delen runt Norra Solberga gamla kyrka, uppförd på 1200-talet. I samband med bygget av den nya kyrkan som stod färdig 1902 utvidgades också kyrkogården mot väster. I slutet av 1940-talet utvidgas kyrkogården ytterligare mot väster och 1965 utvidgas nya delen ytterligare. Den största utvidgningen sker dock 1982 då en helt ny kyrkogård anläggs norr om vägen. De olika delarna har tydliga strukturer som är karakteristiska för sin tid och ger sålunda en god överblick av olika anläggningsideal från hela 1900-talet. De olika delarna har olika karaktärer som är representativa för sin tid. Den äldsta delen runt gamla kyrkan är den del som har längst kontinuitet, men innehåller inga synliga spår från tiden före 1800-talets slut. Den största delen av kyrkogården söder om landsvägen präglas främst av det tidiga 1900-talets ideal med olika kvarter för mer respektive mindre privilegierade, samt större gravar längs med kyrkogårdsmuren. Stora och påkostade gravar är samlade för sig i de norra kvarteren och spåren av allmänna linjen är ännu tydliga i kyrkogårdens södra och västra kvarter. Kvarter G är det mest tydliga exemplet på ett köpegravskvarter för de mest privilegierade, medan kvarter B är motsatsen, ett nästan renodlat allmänna linjen-kvarter. I allmänhet är dock de flesta kvarter relativt uppblandade med yngre gravvårdar, vilket gör att karaktären inte upplevs lika tydligt. I de nya delarna längst i väster och norr om landsvägen förekommer inte denna uppdelning. Kvarter A från 1940-talet präglas istället av regelbundna rader med jämnstora och likvärdiga gravvårdar. Den norra delen präglas av en varierad uppdelning av kyrkogården med naturlika och intima rum som skapats av en riklig grönska. Många av kyrkogårdens enstaka gravvårdarna förmedlar kulturhistoria. Det kan gälla personhistoriska värden, lokalhistoriska, socialhistoriska, stil- och konsthistoriska värden etc. Dessa värden uttrycks på olika sätt; genom titlar på gravstenarna, orts- eller gårdsnamn som kanske inte längre finns kvar eller som riskerar att försvinna. Olika typer av gravvårdar minner om hantverksmässig småskalighet och mångfald, samt i många fall om sociala skillnader. Gravvårdar med dessa egenskaper innehåller kulturhistoriska värden genom det de berättar om Norra Solberga sockens historia. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Sammanfattning ● Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen under 1900-talet och alla delar visar upp tidstypiska särdrag som är värda att bevara. Den östra delen har medeltida kontinuitet. ● Kvarter B är ett det kvarter som bäst visar upp hur allmänna linjen tog sig uttryck, medan kvarter G är det som bäst uttrycker motsatsen, ett välbärgat kvarter med stora gravvårdar. ● Den södra delen av kyrkogården runt båda kyrkorna har kvar en tydlig struktur från tiden då nya kyrkan uppfördes med stora gravar placerade som fond längs med kyrkogårdsmuren och enklare inne i kvarteren. Strukturen är värdefull både ur kulturhistorisk och gestaltningsmässig synvinkel. ● Kvarter A liksom den nya kyrkogården i norr är enhetliga delar och präglas av moderna gravvårdar utmed rygghäckslinjer, vilka är typiska för det sena 1900-talet. ● Kyrkogården har ett utbrett gångsystem lagt med grus vilket är värdefullt att bevara. Beskrivning av enskilda kvarter Nya kyrkogården Det huvudsakligen kulturhistoriska värdet ligger i utformningen av hela nya kyrkogården. Området har en tydlig rumslig indelning uppbyggd på ett rikt växtmaterial. Förekomsten av minneslund, urnlund och kistlund är ett tidstypiskt fenomen som berättar om olika individuella önskemål om nya gravsättningsbruk. Gravvårdar är mer typiska för de senaste decennierna av 1900-talet och är allmänt företrädda på många kyrkogårdar. Kvarter A Kvarterets kulturhistoriska värde ligger i att vara ett typiskt modernt familjegravsområde med enhetliga stenvårdar placerade utmed regelbundna rygghäckslinjer. Speciellt värde har rönnträdsallén och den plats kring alléns förlängning med ett stort rest kors. Enskilda gravvårdar kan ha ett person- och lokalhistoriskt värde. Kvarter B Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till att det är ett av kyrkogårdens mest enhetliga allmänna linjen-kvarter. Gravraderna saknar visserligen några enstaka stenar i raderna för att de ska vara kompletta men kvarteret är ändå det bäst bevarade på kyrkogården med allmänna gravar. Typiskt för dettas uttryck är de enkla och små stenarna utan ramar eller häckar mm. Kvarter C Det kulturhistoriska värdet ligger främst i enskilda äldre vårdar som visar på kvarterets ursprungliga köpegravskaraktär. De större gravvårdarna är idag uppblandade med yngre och moderna familjegravar. Blandningen sänker det kulturhistoriska värdet jämfört med andra bättre bevarade köpegravsområden. Bland gravvårdarna har de äldre köpegravsvårdarna ett högre kulturhistoriskt värde och speciellt de med titlar och orts- eller gårdsnamn. Kvarter D och E De enstaka allmänna vårdarna från 1900-talets tre första decennier är för få och splittrade för att utgöra en helhet, speciellt i en jämförelse med kvarter B. Det kulturhistoriska värdet ligger därför främst i enskilda gravvårdar där titlar, orts- och gårdsnamn berättar om socknens historia. Till dessa hör även vårdar med person- och lokalhistoriska värden. Kvarter F Kvarteret är kyrkogårdens äldsta kvarter men det finns samtidigt inte några spår från äldre gravskick. Kvarterets främsta kulturhistoriska värde ligger i enskilda ålderdomliga gravvårdar från 1800-talet och 1900-talets första decennier. Kvarteret har en grusbäddsgrav kvar och det är viktig att den bevaras eftersom den minner om ett mycket vanligt inslag som nu knappt finns på kyrkogården. Orgelbyggaren Nils Ahsltrand ligger även begravd i kvarteret under en gravvård från 1874 av diabas. Övriga vårdar med titlar, orts- och gårdsnamn är också värdefulla för det de berättar om socknens historia och geografi. Kvarter G Det kulturhistoriska värdet är dels kopplat till de enskilda gravvårdarna och dels till strukturen – dvs det oregelbundna sätt de är placerade på. Det kulturhistoriska värdet är därtill högt, beroende på kvarterets enhetlighet och att de enskilda gravvårdarna både är påkostade och hör till de äldsta på kyrkogården. Dessutom torde de person- och lokalhistoriska värdena också vara höga eftersom det rör sig om flera för socknen betydelsefulla personer som här ligger begravda. Kvarter H Kvarterets främsta kulturhistoriska värde ligger i de enskilda gravvårdarna. Flera av dessa har höga kulturhistoriska värden – kopplade till bland annat person- och lokalhistoria. Kvarteret är en del av kyrkogårdens fd köpegravsområde och den karaktären är också värdefull att bevara. Tydligast görs detta genom att inte blanda in nya små, moderna gravvårdar, eller att gravraderna förtätas med fler gravstenar mellan de nu befintliga. Kvarter I Det kulturhistoriska värdet för kvarter I är främst kopplat till gravarnas funktion som fondmotiv – dvs att utgöra en mer påkostad inramning för övriga kyrkogården. Ett kulturhistoriskt värde ligger även i enskilda vårdar med titlar och gårds- eller ortnamn, samt vårdar med person- och lokalhistoriska värden. |
