Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mjölby kn, NORMLÖSA 7:1 NORMLÖSA KYRKA

 Anläggning - Värdering

NORMLÖSA KYRKA, NORMLÖSA KYRKOGÅRD
1/1/05
Motivering
Kulturhistorisk bedömning
Normlösa kyrka och kyrkogård med tiondebod, murar, stigluckor och grindar samt
trädkransen bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Tiondeboden och stigluckorna bidrar till att ge kyrkogården en ålderdomlig prägel.
Kyrkan ligger nära kyrkogårdens norra begränsning, vilket var en vanlig placering
under medeltiden då i allmänhet gravplatser söder om kyrkan föredrogs.
Den medeltida tiondeboden har mycket höga kulturhistoriska värden dels ur
byggnadsteknisk synpunkt som en medeltida byggnad och dels ur samhällshistorisk
synpunkt. Boden är en av få bevarade medeltida tiondebodar i länet. Här förvarades det
tionde som skulle levereras till kyrkan. Andra bevarade medeltida tiondebodar i
Östergötland är bl a Västerlösa och Örberga.
I kyrkogårdens östra mur finns en av Östergötlands få bevarade stigluckor. Den är
medeltida. I norra muren finns en kopia från 1944 av stigluckan med en grind istället för
en port.
Kyrkogårdsmurens kulturhistoriska värde förstärks av bevarade bindringar för hästar.
Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna
framför allt under 1800-talet. Även i övrigt är vegetationen viktig för kyrkogårdens
karaktär. Huvudgången från södra grinden till kyrkans vapenhus betonas av formklippta
tujor och höga lindar växer närmast vapenhuset. Rygghäckarna och grusgångarna på
kyrkogårdens södra del betonar den mer strikta indelningen av denna del. Grusgångarna
i övrigt är viktiga för förståelsen av kyrkogårdens struktur, bl a med raden gravar invid
kyrkogårdsmuren.
Till kyrkogårdens struktur hör bl a de mer påkostade familjegravarna i kyrkans närhet
och i yttervarvet utmed kyrkogårdsmuren. Åtminstone sedan andra delen av 1800-talet
var det vanligt med en indelning av kyrkogårdarna i länet som innebar att de mer
påkostade gravarna placerades invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter.
Liksom i Normlösa var området nära kyrkan också ofta avsett för mer påkostade gravar.
Drygt 20 grusgravar, de flesta omgivna av stenram, finns kvar. Två grusgravar är
omgärdade av relativt sentida järnstaket. Järnstaket var en mer påkostad form av
omgärdning som förekommer åtminstone från 1800-talets andra del. Omgärdning med
häckar av tuja eller buxbom har varit mycket vanligt liksom omgärdning med stenram.
Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. De omgärdade
gravarna har kvar sin äldre grustäckning. Grustäckta gravar var tidigare mycket vanliga
på länets kyrkogårdar, men de har ofta lagts om till gräsgravar.
Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan
gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller
gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Det gäller bl a de äldre
gravvårdarna från 1600- och 1700-talen som är inställda i vapenhuset och tiondeboden.
Bland gravvårdar av speciell typ märks det relativt stora antalet vårdar av kalksten från
1800-talet. Här finns även en gravvård från 1898 i form av en sköld. Titlar säger mycket
om bl a traktens näringsliv. På kyrkogården i Normlösa är titlarna lantbrukare och
hemmansägare vanligt förekommande vilket ofta är fallet i jordbruksbygder. Här finns
även den mer ålderdomliga titel danneman.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Norra kvarteret Gravplats nr 1–12, 55- 56, 107, 162-164, 199-210,
229-233 och 245-261

Kulturhistorisk bedömning
Mycket högt värde i helheten, i stenramsgravarna och de äldre kalkstenshällarna liksom
i enskilda vårdar. Högt värde också i ett stort antal enskilda vårdar.

Södra kvarteret Gravplats nr 13-54, 57-106, 108-161, 165-98, 211-
228 och 234-244

Kulturhistorisk bedömning
Mycket högt värde i stenramsgravarna och de äldre kalkstenshällarna liksom i enskilda
vårdar. Högt värde också i ett stort antal enskilda vårdar.