Stäng fönster Mjölby kn, SKEPPSÅS 4:1 M.FL. SYA KYRKA
Anläggning - Värdering
| SYA KYRKA, SYA KYRKOGÅRD | |
| 5/18/05 |
| Motivering |
|---|
|
KULTURHISTORISK BEDÖMNING Sya kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med f d skolan och ålderdomshemmet en välbevarad kulturhistoriskt intressant miljö. Kyrkogården Utmärkande för kyrkogården i Sya är området med de häckomgärdade grusgravarna öster om kyrkan, kv C, samt de enklare linjegravarna väster om kyrkan, kv A. Både grusgravarna och linjegravarna är mycket tidstypiska inslag på kyrkogården och visar på kyrkogårdens tidigare utformning. Detta gäller även gravvårdarna i raden intill kyrkogårdsmuren. Ett kulturhistoriskt värde finns även i enstaka gravvårdar. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. Vanliga titlar på kyrkogården i Sya är bl a lantbrukare och olika typer av hantverkare, såsom skräddarmästare och skomakarmästare. De smidda järngrindarna från andra delen av 1800-talet har ett högt kulturhistoriskt värde, liksom träden i trädkransen. De senare visar på det parkideal som var vanligt på våra landsortskyrkogårdar framför allt från mitten av 1800-talet. Kyrkobyggnaden Sya kyrka karaktäriseras i exteriören av en blandning mellan gustaviansk kyrkoarkitektur och en begynnande nygotik. Det kraftiga spåntäckta taket över långhus och kor samt kyrkans korta och breda proportioner är karaktäristiska för Östergötlands tidiga gustavianska kyrkor från 1770-talet. Porten i sydportalen är original. Kyrktornets huv med sin höga spira och kyrkans diagonalt spröjsade fönster pekar mer på det intresse som fanns för olika historiska "nystilar" under andra delen av 1800-talet, i det här fallet mest en enkel form av nygotik. Trots förändringar har kyrkorummet en gustaviansk karaktär med det välvda brädtaket och den profilerade taklisten. Den slutna bänkinredningen, som är original med en viss ombyggnad på 1930-talet, bidrar till helhetsintrycket. Det är oklart om korbänkarna fanns före 1860-talet, men karaktären stämmer överens med kyrkorummet i övrigt och korbänkar var allmänt förekommande i de stora kyrkorummen. Några av inventarierna fanns redan i den medeltida kyrkan och de har ett mycket stort kulturhistoriskt värde då de visar sambandet med den gamla kyrkan. De har även stora konst- och kyrkohistoriska värden. Det gäller bl a det medeltida altarskåpet samt dopfunten och predikstolen från 1600-talet. Dopfunten tillverkades av Michael Hacke och predikstolen av Henrik Werner. Båda är hantverkare med stor regional betydelse. Sammanfattning " Sya kyrka har en tydlig gustaviansk karaktär i långhusets proportioner och utförande. Arkitekturen var mycket vanlig för kyrkor under 1700-talets sista tre decennier. Bland kulturhistoriskt värdefulla delar i kyrkans exteriör märks det spåntäckta taket och porten i sydportalen. " Tornets avslutning med den kopparklädda huven och spiran från 1863 ger kyrkan en särskild prägel. " Kyrkorummet uppvisar en enhetlig gustaviansk karaktär som betonas av det välvda brädtaket, den kraftiga taklisten, den slutna bänkinredningen och korbänkarna. " Inventarierna från den medeltida kyrkan har ett stort konst- och kyrkohistoriskt värde. De visar dessutom på kyrkans kontinuitet. Bland dessa inventarier märks altarskåpet, dopfunten i kalksten och 1600-talets predikstol som förvaras i tornet. |
