Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mjölby kn, VETA 7:1 M.FL. VETA KYRKA

 Anläggning - Värdering

VETA KYRKA, Veta kyrkogård
5/18/05
Motivering
KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Veta kyrka och kyrkogård utgör tillsammans med den f d sockenstugan och bebyggelsen i Veta by en kulturhistoriskt mycket värdefull miljö.

Kyrkogården
Den västra ingången, stigluckan med grindar, har ett mycket stort kulturhistoriskt värde, som förstärks av att det är känt vem som donerat dem och när de utfördes. Trädkransen i stort och enskilda träd, t ex de stora askarna och de fyra lindarna inne på kyrkogården, visar på 1800-talets trädplanteringar på våra kyrkogårdar. Klockstapeln från 1700-talet och gravkapellet från 1939 har ett mycket stort kulturhistoriskt värde, både i sig och som viktiga delar på kyrkogården och i kyrkomiljön. De höga tujorna ingår som en viktig del i utformningen av gravkapellet. Rygghäckarna är viktiga för kyrkogårdens sammanhållna karaktär. Bland enskilda gravvårdar märks hällar och stenar i kalksten från 1600- och 1800-talet och några större vårdar vid familjegravar. De större vårdarnas placering i raden utmed kyrkogårdsmuren visar på en tidigare vanlig indelning av kyrkogårdar, med de stora "köpegravarna" bl a utmed kyrkogårdsmuren. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken.

Kyrkobyggnaden
Veta kyrka har ett mycket högt kulturhistoriskt intresse ur fler aspekter. De medeltida murarna och korsarmarna från 1600- och 1700-talen visar på respektive tids byggteknik. Kyrkans olika delar visar på ett tydligt sätt de olika byggnadsetapper som många landsbygdskyrkor i Östergötland genomgick: tidigmedeltida långhus och smalare kor, utvidgning av koret, sakristia, vapenhus, valvslagning samt tillbyggda korsarmar. Till skillnad från relativt många andra kyrkor har kyrkan i Veta bevarats på detta sätt och undgick att rivas decennierna runt år 1800. Kyrkans kalkmålningar är en katalog över måleriteknik och motivval genom flera sekler. Kyrkan präglas även av den omfattande restaureringen 1913-14. I exteriören märks detta bl a genom de frilagda fasaderna, fönstren, fönster- och portalomfattningar samt takryttaren. I interiören är bänkinredning, dörrar, plafondmålningar m m från denna restaurering. De är utformade i nationalromantik med jugenddekor och präglar framför allt korsarmarna. I långhuset och det östra koret domineras kyrkorummet av de medeltida valven och kalkmålningarna. Bland enstaka inredningsdetaljer av högt konstnärligt och kyrkohistoriskt värde märks Michael Hackes dopfunt, predikstolen, orgelfasaden från 1781 års orgel, läktarbarriären, altaruppsatsen och altarringen. Begravningsvapnen visar på de adliga släkter som hade stort inflytande på kyrkans utformning under framför allt stormakts- och frihetstiden.

Sammanfattning

" Kyrkans murverk är en mycket viktig källa till kunskapen om olika epokers byggnadsteknik.

" Förutom själva murverket finns flera detaljer kvar från medeltiden och de utgör omistliga spår. Detta gäller t ex medeltida öppningar där det mycket ovanliga hagioskopet kan betonas extra, fasaddekorationer, detaljer på vinden och de medeltida dörrarna, dels sydportalens dörr med järnsmide och dörren mellan sakristian och koret.

" I interiören är de medeltida valven och kalkmåleriet i kyrkan och på vinden av mycket stort intresse. Det är ovanligt att en kyrka kan uppvisa kalkmålningar från så många olika perioder, från tidig medeltid t o m 1900-tal.

" 1913-14 års restaurering ger interiören en speciell och enhetlig karaktär i tidstypisk nationalromantisk stil med inslag av jugend.

" Enskilda inventarier så som Michael Hackes dopfunt, predikstolen, orgelfasaden och begravningsvapnen har mycket högt konstnärligt och kyrkohistoriskt värde.

" Sammantaget illustrerar kyrkan på ett unikt sätt byggnadshistorien för östgötska landsortskyrkor.