Stäng fönster Värnamo kn, DANNÄS 4:1 DANNÄS KYRKA
Anläggning - Värdering
| DANNÄS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter As gravvårdsbestånd är varierat och speglar de senaste 150 åren. Två gjutjärnskors och ett antal storskaliga vårdar från förra sekelskiftet över hemmansägare och godsägare i socknen ger dynamik åt kyrkogården och ett historiskt djup åt kvarteret i fråga. Därmed besitter de ett högt kulturhistoriskt värde. Flera av dessa vårdar kan även kopplas samman med lokal- och personhistoriska värden. Exempelvis är några vårdar knutna till socknens säterier: Dannäs samt Stora och Lilla Gavlö. Några vårdar med titlar som kyrkovärden, rättaren, lärarinnan och kantorn utgör historiska dokument som berättar om viktiga personer i socknen. Kvarteret består i övrigt av främst efterkrigstidens låga, uniforma vårdar som mer speglar ett mer kollektivt ideal. De saknar titlar, men man har i många fall fortsatt sätta ut gårdsnamn. Kvarteret som sådant är förändrat genom borttagande av grusgångar, grusbäddar och häckramar. Dock har rygghäckarna stor betydelse för upplevelsen av rumsligheten. Dessa bör liksom de äldre gravvårdarna ej avlägsnas. Kvarter Bs främsta kulturhistoriska värde är kopplat till den västra radens enhetliga sekelskiftesvårdar, vilka alla bör kvarstå på plats. En stor del av de fåtaliga övriga vårdarna i öster får ett värde genom sin ålder och genom befi ntliga titlar. Vårdar med titlar utgör dokument till historien. Till några av kvarterets vårdar kan även ett person- och lokalhistoriskt värde knytas. Frånvaron av gravvårdar på långhusets norra sida är kännetecknande för äldre negativa föreställningar om nordsidan. Denna frånvaro är ett värde i sig och om möjligt bör nytillskott undvikas på denna yta. Det lilla kvarteret, C, präglas dels av mellan- och efterkrigstidens låga vårdar, dels av en samling museivårdar. De förra förmedlar en karaktär som är vanlig på svenska kyrkogårdar, likartade vårdar i raka rader, i linje med folkhemmets ideal. Enstaka av vårdarna kan dock tillskrivas ett visst värde genom sitt utförande eller genom en titel. Museivårdarna har alla var för sig ett mycket högt kulturhistoriskt värde som vittnesbörd om gravkonsten innan industrialismen. Nya kyrkogården från 1983 speglar genom sina raka rader av enhetliga vårdar efterkrigstidens och folkhemmets kollektivistiska kyrkogårdsideal. Minneslunden är ett uttryck för det sena 1900- talets förändrade gravseder. kyrkogården som helhet Dannäs kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrka och kyrkogård ligger i anslutning till ett gammalt sockencentrum med skola, lärarbostäder, sockenmagasin och Dannäs säteri. Närområdet är klassat som riksintresse. Kyrkogården består av en äldre del och en yngre från 1983 i söder. Den äldre delens omgivande kallmurar och till stor del sekelgamla trädkrans är typiska drag hos en landsbygdskyrkogård liksom smidesgrindarna och grusgångarna som binder samman de olika delarna. Särpräglande är kyrkogårdens rundade hörn, vilket även återfi nns i Hånger och förtjänstfullt tagits upp i utvidgningen. Båda delarna bildar var sin välavgränsad enhet emedan gamla kyrkogårdsmuren behållits intakt. Kyrkogården är relativt liten och den gamla delen domineras därför av det stora kvarter som upptar södra hälften, nedanför kyrkan. Karaktären av tidigt 1900-tal med grusgravar inramade av häckar och raka grusgångar är nu i det närmaste borta. Gruset som sådant har sekelgammal hävd på landets kyrkogårdar och bidrar starkt till upplevelsen, varför det är desto viktigare att värna kvarvarande grusgångar. Ett stort kulturhistoriskt värde fi nns i de äldre vårdar som fått stå kvar. Genom sin storlek och ålder ger de en dynamik åt kyrkogården. I övrigt är det till antalet mellan- och främst efterkrigstidens låga vårdtyper som dominerar, vittnande om en förskjutning från betoningen av individen till kollektivet. Rygghäckar längs gravraderna i södra kvarteret spelar en viktig roll som rumsskapande inslag. Kyrkogårdens norra sida har bara nyttjats i väster och öster, vilket minner om gångna tiders negativa föreställningar kring kyrkans nordsida. Frånvaron av vårdar är där ett värde i sig. I väster är en sammanhållen rad av svarta granitvårdar från förra sekelskiftet, vilka bildar en värdefull helhet. I öster är det en blandning av äldre och moderna vårdar. Bland de äldre vårdarna fi nns fl era som har ett särskilt högt värde genom exempelvis titlar som berättar om socknens historia eller genom sitt utförande som exempelvis de tre gjutjärnsvårdarna. Till dessa kommer museivårdarna i sandsten och smide från 1600- och 1700-talen som samlats vid södra kyrkomuren. Dessa är representanter för den hantverksmässiga framställningen av gravvårdar innan industrialismen. Några vårdar är av ett klart lokal- och personhistoriskt intresse, bl.a. de som kan knytas till socknens tre stora säterier. Utvidgningen från 1983 med sina raka rader av låga moderna vårdar är en fortsättning på efterkrigstidens och folkhemmets kollektivistiska ideal. Intrycket är därmed enhetligt. En minneslund i östra hälften speglar det sena 1900-talets förändrade gravseder. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kallmurar, smidesgrindar, trädrader, häckar och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning med ett högt värde samt därmed viktiga att vidmakthålla. - Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel utgör viktiga inslag i kvarteren på gamla kyrkogården. Därmed är det av vikt att de bevaras, helst på plats. Vårdar äldre än 1850 och gjutjärnskors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Om möjligt så bör nytillskott undvikas norr om kyrkan. |
