Stäng fönster Värnamo kn, FRYELE 2:16 FRYELE KYRKA
Anläggning - Värdering
| FRYELE KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 1 Kvarteret har tidigare haft en tydlig uppdelning mellan familjegravar i de välexponerade lägena längs kyrkogårdsmur och gångar samt en allmän linje i kvarterets inre. Till följd av en kraftig föryngring av gravvårdsbeståndet kan detta förhållande idag bara skönjas. Borttagande av grusbäddar och häckramar har bidragit till att skapa en övervägande efterkrigstida karaktär. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda äldre vårdar, exempelvis kyrkogårdens enda bevarade 1600-talsvård. Bevarade vårdar med titel speglar socknens historia. Kvarter 2 Delar av kvarter 2 har ännu en avläsbar karaktär av köpegravskvarter från förra sekelskiftet med påkostade familjegravar i de bästa lägena längs gångarna. Detta intryck förmedlas av det äldre vårdbestånd som bevarats, medan grusbäddar och gravinhägnader med få undantag avlägsnats till förmån för en sammanhängande gräsyta. Ovanlig är den kraftiga järnkättingen kring en av gravarna. Titlar som häradshövding, kyrkoherde och nämndeman visar också på kvarterets status. Huvuddelen av vårdbeståndet är dock av den lågprofi lerade typ som blev vanlig på 1940-talet. Två vårdar anspelar på den starka frikyrkliga väckelsen i socknen. Kvarter 3 och 4 Kvarteret har tidigare haft en tydlig struktur med familjegravar längs kyrkogårdsmuren och troligen allmänna gravar i övrigt. Detta förhållande är idag försvagat till följd av grusgångars igenläggning och gravanordningars avlägsnande. Dagens intryck är karaktäristiskt för efterkrigstidens svenska kyrkogårdar med rader av låga vårdar i gräsmatta. Det kulturhistoriska värdet består huvudsakligen i de äldre gravvårdar som bevarats, vilka ger ett historiskt djup åt kvarteret. Vårdar med titel speglar socknens historia. Några vårdar vittna om den starka väckelsen i bygden. Kvarter 5 Kvarter 5 från 1977 är ett typiskt efterkrigstida svenskt gravkvarter med låga vårdar i jämn storlek längs rygghäck i lättskött gräsmatta. De titellösa vårdarna speglar folkhemmets kollektivistiskt präglade samhällsanda och gravkvarterskaraktären fi nns företrädd på en majoritet av landets kyrkogårdar. Museivårdarna vid kyrkan besitter höga kulturhistoriska värden, bland annat som vittnesbörd om gravkonsthantverket före industrialismen och i dess begynnelse. kyrkogården som helhet Fryele kyrkogård har medeltida ursprung. Kyrkogården har en symmetrisk uppbyggnad, med närmast kvadratisk plan sedan 1977 då den utvidgades åt öster. Den gustavianska kyrkan är stilenligt centralt placerad på kyrkogården och dess två portar svarar mot kyrkogårdsentréerna i väster och söder. Dessa är framhävda med karaktäristiska putsade grindstolpar och järngrindar från tidigt 1800- tal, varav det ena paret är gjutet. Kyrkogården omges på alla sidor utom den östra av kallmurade stödmurar. Under 1900-talet har en trädkrans av lind planterats. Sammantaget förmedlas intrycket av en traditionell landsbygdskyrkogård. En viktig del av detta är även kyrkogårdens grusgångar. Kyrkogården är uppdelad i fyra jämnstora kvarter norr och söder om kyrkan samt den östliga utvidgningen. Av det tidiga 1900-talets struktur med grusade och häckinramade familjegravar längs gångar och kyrkogårdsmurar återstår idag föga mer än ett antal av de mer påkostade vårdarna. De få grusbäddar som bevarats har idag endast ett pedagogiskt intresse, medan en grav med kraftiga kättingar som inramning måste tillskrivas ett karaktärsskapande värde. Det sydvästra kvarterets inre har varit allmän linje, vilket bara några enstaka enkla vårdar tyder på. Idag domineras gravkvarteren av efterkrigstidens låga vårdar, vilka speglar ett annat ideal än förra sekelskiftets individualism. Detta i kombination med de stora sammanhängande gräsytorna är en vanlig syn på många svenska kyrkogårdar och har ofta dikterats av krav på mer rationell kyrkogårdsskötsel. Denna karaktär har också 1977 års utvidgning, vilken tämligen omarkerat glider över i den äldre kyrkogården. De kulturhistoriska värdena på kyrkogården är i första hand knutna till enskilda vårdar och i viss mån deras placering vid statusfyllda platser som entrén. De äldre vårdar som bevarats ger ett historiskt djup åt kyrkogården och står för en formmässig rikedom. Kyrkogårdens äldsta vårdar är en för västra Småland typisk parsten från 1600-talet och ett antal påkostade smideskors från sekelskiftet 1800, dessa vittnar om gravkonsthantverket före industrialismen och är lokala särdrag. En grupp gjutjärnsvårdar är prov på tidig industriell gravkonst och speglar järnbruken i bygden. Två träkors utgör en idag nästan helt försvunnen gravtyp på kyrkogårdarna i stiftet. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till vårdar med titel, vilka refl ekterar det gamla bonde- och ståndssamhället. Det finns även stenar som bär vittnesbörd om 1800-talets stora emigration och frikyrkliga väckelse. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att be vara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Murar, järngrindar, grindstolpar, grusgångar och trädkrans är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Gjutjärnskors, träkors och vårdar äldre än 1850 skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
