Stäng fönster Värnamo kn, KYLAHOV 1:6 HÅNGERS KYRKA
Anläggning - Värdering
| HÅNGERS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Det nordvästra kvarteret (A) är ett utpräglat allmänt kvarter med kostnadsfria ensamgravar från 1888-1932. Kvarteret är mycket välbevarat med sina mycket glest stående vårdar. Genom detta speglas det faktum att en gravvård ännu vid denna tid var en dyrbar sak som inte var självklar. De allmänna kvarteren på kyrkogårdarna minner om det stora flertalets historia, en historia som sällan har tagits tillvara på länets kyrkogårdar och ofta försvunnit nästan spårlöst. Av äldre flygfotografi er kan utläsas att kvarteret i Hånger knap- past genomgått några förändringar. Därför måste detta kvarter här som helhet tillskrivas ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Till detta kommer varje vårds enskilda värde. Detta yttrar sig bl.a. i de värdefulla gjutjärnsvårdarna, av vilka några direkt kan knytas till närbelägna Åminne bruk. Vidare ger titlar som hustrun, soldaten, smeden osv. information om gångna tider. För detta kvarter gäller att man bör söka bevara alla vårdarna på plats. Nytillskott skall man om möjligt söka behandla restriktivt emedan ett värde fi nns även i de tomma ytorna. Vidare bör det karaktäristiska sorgeträdet värnas. Det nordöstra kvarteret (B) har en helgjuten efterkrigstida prägel, vilket yttrar sig i raderna av likartade låga vårdar utan titlar. Genom dessa får man en bild av folkhemmets kollektivistiska ideal. Detta är en vanlig karaktär på svenska kyrkogårdar. Den övergripande uniformiteten har dock ett värde i sig och bör vidmakthållas, vilket innebär att nytillskott underordnas befi ntliga vårdars storlek och form. Vårdar med referenser till Missionsförbundet utgör historiska dokument som berättar om den andliga delen av socknens 1900-talshistoria. Dessa bör bevaras på plats, liksom fåtalet vårdar med titlar. En stor gammal ek betyder mycket för intrycket av hela nordsidan av kyrkogården. Det sydvästra kvarteret (C) uppvisar en blandning av gravvårdar från kyrkogårdens anläggande fram till idag. Trots att de en gång heltäckande grusytorna nu är borta så besitter kvarteret höga kulturhistoriska värden som kan förknippas med enskilda vårdar. Mellan- och efterkrigstidens låga vårdtyper är till antalet fl est medan äldre vårdar ger historiskt djup åt kvarteret och genom sin reslighet ett dynamiskt intryck. De påkostade gamla vårdarna speglar förra sekelskiftets betoning av status och individ medan senare tiders låga vårdar ger en bild av folkhemmets kollektivistiska ideal. Här fi nns även mellanformer. De äldre vårdarna skall man söka bevara på plats. Kvarter C är ett utpräglat köpegravskvarter i kontrast till det allmänna kvarteret. Många av de äldre vårdarna bär titlar som berättar om socknens historia och viktiga personer i samhället. Dessa vårdar är därmed av ett högt kulturhistoriskt värde. Likaså fi nns ett värde i vårdar med referens till Missionsförbundet, från vilka man kan utläsa frikyrklighetens stora roll i socknen. Det sydöstra kvarteret (D) består av två olika delar. Det sydvästra hörnet med några påkostade äldre och yngre vårdar som kan knytas till en bestämd gård. De äldre av dessa besitter ett högt kulturhistoriskt värde och är viktiga för kvarterets historiska djup. Därför skall de söka bevaras på plats. Raderna av låga vårdar längs östra kyrkogårdsmuren speglar den förändring i gravkonsten som skedde under mellankrigstiden med minskat fokus på individen och därmed följande bestämmelser om maximihöjd på vårdarna. De titlar som ändock förekommer ger dock aktuella vårdar ett särskilt historiskt värde. Det samma gäller vårdar med referens till Missionsförbundet, en rörelse som präglat socknens 1900-talshistoria. Sådana vårdar är det av vikt att bevara på plats. kyrkogården som helhet Hångers kyrkogård är samtida med kyrkan, vilken uppfördes på ny plats 1881. Från denna tid härrör den omgivande stödmuren med rundade hörn och trädkransen liksom ingångarna med smidesgrindar i norr och söder. Från ingångarna leder raka grusgångar fram till kyrkan. Detta ger tillsammans intrycket av en traditionell landsbygdskyrkogård. Eftersom alla de grusbäddar som ursprungligen upptog kyrkogårdens södra hälft nu är igenlagda är det desto viktigare att vidmakthålla gruset på gångarna. Grus har en minst hundraårig tradition på landets kyrkogårdar. Kyrkogården är aldrig utvidgad och utgör därmed en väl sammanhållen enhet. Kyrkogårdens södra hälft har varit förbehållen enskilda köpegravar medan den norra hälften använts som allmän gravyta, en uppdelning som tidigare var än tydligare. I de båda södra kvarteren ser man idag en blandning av gravvårdar från 1880-talet till idag, alla i raka rader. De resliga äldre vårdarna är viktiga att bevara på plats eftersom de ger ett historiskt djup och en dynamik åt kvarteren. De speglar också sin tids ståndssamhälle där individens status skulle markeras. Detta i kontrast mot efterkrigstidens enhetligt låga, rektangulära vårdar, vilka helt präglar kyrkogårdens nordöstra kvarter. De ger istället en bild av folkhemmets kollektivistiska ideal. Ur kulturhistoriskt perspektiv är det nordvästra kvarteret mycket värdefullt. Det är det allmänna kvarteret, vilket förändrats föga. Kännetecknande är de mycket glest stående vårdarna från 1880-talet till 1930-talet på några av ensamgravarna. Detta vittnar om att relativt få vid den tiden hade råd med en vård av beständigt material. De allmänna kvarteren står på kyrkogårdarna för det stora fl ertalets historia långt in på 1900-talet. Men detta är en historia som sällan tagits tillvara, varför det idag är ovanligt med så här enhetligt bevarade allmänna kvarter. Därmed sagt att även kvarterets tomma ytor förmedlar en historia. Med avsikt på vegetationen fi nns på kyrkogårdens norra del en stor gammal ek och ett sorgeträd som står för höga stämningsskapande värden. Bland de äldre gravvårdarna fi nns en del typer som har ett särskilt konsthistoriskt intresse. Detta gäller i första hand de relativt många gjutjärnsvårdarna, varav några kan knytas till det närbelägna Åminne bruk och därmed även får ett starkt lokalhistoriskt värde. Ännu under mellankrigstiden var det vanligt med titlar på vårdarna. Dessa vårdar utgör historiska dokument som berättar om viktiga personer och yrkesroller i en gången tids samhälle. Ett stort antal vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok och vittnar därmed om den stora förankring väckelsen fick i socknen kring förra sekelskiftet och dess betydelse under 1900-talet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Stödmurar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är viktiga att bevara som väsentliga delar av kyrkogårdens utformning. - Äldre vårdar (fram till 1940) och vårdar med titel eller referens till Missionsförbundet utgör betydelsefulla delar av respektive gravkvarter och det är därför av vikt att bevara dem på plats. Gjutjärnskorsen skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - I möjligaste mån bör det gamla allmänna kvarteret fredas för nytillskott. |
