Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrtälje kn, SINGÖ KYRKA 1:1 SINGÖ KYRKA

 Anläggning - Värdering

Singö kyrka, SINGÖ KYRKA
11/16/07
Motivering
Kyrkobyggnaden från 1753 symboliserar en viktig brytpunkt för ön, då behovet av en egen kyrka fick genomslag och förverkligades. En fattig socken med tuffa försörjningsvillkor fick med kyrkan en fast punkt att samlas kring. Rådande förhållanden kan utläsas i kyrkans småskalighet och den enkla och lokalt präglade arkitekturen. Exteriörens återhållna formspråk antyder att det inte fanns något behov av att manifestera kyrkobyggnaden inför omnejden. Dess enkla arkitektur och valet av hantverk och material visar på lokal förankring. Flera skänkta inventarier tillhör kyrkans ursprung och är viktiga för kyrkans interiör, det medeltida altarskåpet, predikstolen från 1699 och votivskeppet från kyrkans invigning.

Kyrkans nuvarande utseende präglas av restaureringen på 1960-talet. Kyrkan återställdes till ett mer ursprungligt utseende, vilket innebar att stora delar av den omgestaltning som gjordes 1895 utplånades. Exteriören kläddes med panel i återskapad röd färgsättning och fick nya fönster av ursprunglig utformning. Invändigt återställdes i stora drag det ursprungliga utseendet med undantag för de omålade timmerväggarna. Ny inredning utformades med en stilmässig återgång till interiörens utformning före 1895. Sammantaget innebär omgestaltningarna att kyrkan numera bär på en tidsmässigt diffus skrud, men en oerhört intakt grund. Kyrkobyggnaden är oerhört välbevarad med ursprunglig grundplan och bibehållna proportioner. Exteriören har kulörmässig förankring i 1700-talet, men en panel som kan knytas till 1800-talet. Kyrkorummet präglas av 1700-talets grundkaraktär med tillskott av nyare bänkinredning, altare, altarring och läktare. Den intakta trästommens konstruktion uppvisar ett gediget trähantverk med spår efter ett i många avseenden svunnet trähantverk i form av handbilat timmer med precisionsfyllda skarvar och knutar.

Kyrkogårdens utformning präglas av den struktur som anlades under 1800-talet. Viktiga miljöskapande grunddrag är stenmuren, de inbjudande trägrindarna, trädkransen av lönn, de grusade gångstråken, gravplatser med inramningar och äldre gravvårdar. Nyare delar på kyrkogården i norr är väl införlivade i helheten, men har ändå en för 1950-talet tidstypisk grundform med avdelande rygghäckar, låga gravvårdar omgivna av gräs med gångstråk av kalksten.

Kyrkan inramas av småskalig väl anpassad bebyggelse med förankring i 1800-talet. Prästgård, skolbyggnader, församlingshem, skolträdgård och kyrkbacke är enskilda betydande komponenter i helheten. Från kyrkans äldsta tid återstår endast den ålderdomliga boden. Boden är viktig för miljön närmast kyrkan och i sig en intressant timmerbyggnad av hög men okänd ålder.