Stäng fönster Alvesta kn, ARINGSÅS 19:2 ALVESTA KYRKA
Anläggning - Värdering
| ALVESTA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter B Kvarter B är mest intressant därför att den allmänna linjen har funnits i kvarteret och att det fortfarande finns synliga spår i form av små gravstenar som är placerade i tidsföljd. Där allmänna linjen går att följa bör den bevaras. Då kvarteret har en blandad karaktär med många typer av gravvårdar är kvarteret inte så känsligt för nya gravvårdar. Det är dock önskvärt att dessa passar in bland de övriga gravvårdarna i kvarteret och inte skiljer ut sig för mycket från övriga. Den förhistoriska gravstenen pekar på platsens kontinuitet som begravningsplats och får kyrkogården att få ytterligare en historisk dimension. Den resta stenen tillsammans med de två runstenarna och den medeltida kyrkan visar på platsens betydelse under en lång tidsålder, som sträcker sig längre tillbaka Typiskt för kvarter 1 är de stora gravarna med stenramar och omgärdande staket. Dessa är kulturhistoriskt viktiga och bör bevaras. Det är önskvärt att graven som är gräsbesådd inom stenramen åter får grusfyllning. Gravvårdarna är av låg karaktär i kvarteret och nytillskott bör hålla sig till denna storlek. I övrigt kan utformningen variera, men bör anpassas till övriga gravvårdar i kvarteret. Kvarter 2-6 är välorganiserade kvarter med delvis enhetlig och delvis blandad karaktär. Kvarter 6 är enhetligt med låga rektangulära gravstenar och i delar av kvarter 2 är alla gravstenarna stora hällar. Inom de mer blandade partierna kan nytillskott av gravvårdar vara av mer varierad utformning, medan de i de enhetliga områdena måste vara av samma typ som de intilliggande. Äldre gravvårdar bör bevaras. Det är önskvärt att gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt för att bevara kvarterens karaktär och undvika gravkvarter med tomrum. Inom kvarteren I – III finns ett flertal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Dels finns det äldre gravvårdar, dels högresta och dels de i järn, som bör bevaras. Andra gravar visar en värdefull gravmiljö, där gravvården och omgivande graven bildar en helhet. Exempel är gravarna med stenramar, omgärdningar och grusfyllning innanför stenramarna. Dessa visar hur stora delar av kyrkogården såg ut för ungefär 50 år sedan, då grusgravar var det förhärskande. På de gravar med stenram där gruset tidigare ersatts med grästäckning, är det lämpligt att gravarna återställs med grusfyllning. När det gäller tillkommande nya gravvårdar är kvarteren inte så känsliga för nytillskott av olika typer. Det går även bra att de nya gravvårdarna är av högrest typ, då dessa kan smälta in bra bland övriga gravvårdar. Då kan både återanvända och nytillverkade gravstenar användas. Det är av vikt att befintliga gravvårdar kan få stå kvar så länge som möjligt i kvarteret. Inom kvarteren IV-V finns ett flertal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Dels finns det äldre gravvårdar, dels högresta och dels de i järn, som bör bevaras. Andra visar en hel gravmiljö, där gravvården och omgivande graven bildar en helhet. Så beskaffade är gravarna med stenramar, omgärdningar och grusfyllning innanför stenramarna. Dessa visar hur stora delar av kyrkogården såg ut för ungefär 50 år sedan, då grusgravar var det förhärskande När det gäller tillkommande nya gravvårdar är kvarter V, inte så känsliga för nytillskott av olika typer av gravvårdar. När det gäller kvarter IV, som är mycket speciellt till sin utformning, med sina mycket stora gravvårdar och gravar är det svårt att anpassa nya gravvårdar till de befintliga stora. Nya kan möjligen vara högresta, antingen nytillverkade eller återanvända, eller hällar som inte förtar kvarterets karaktär. Befintliga gravvårdar i de båda kvarteren bör få stå kvar så länge som möjligt och de äldre bör ovillkorligen bevaras. Kvarteren VI, IX och XK som ligger nordost om och runt klockstapeln uppvisar en mängd olika gravtyper och gravvårdstyper. Detta medverkar till kvarterens mångfacetterade och sammansatta karaktär. Det finns allt från Koskulls majestätiska grav till små oansenliga hällar inom kvarteren. Inom två områden har äldre gravvårdar som är värda att bevara placerats. De få återstående grusgravarna bör bevaras i befintligt skick. Detta gäller även Koskulls grav som märkbart bidrar till kyrkogårdens karaktär. Många av de äldre gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetisk värde i sig själv och bör bevaras. Då det inte är tilltalande med tomrum i kvarteren bör befintliga gravvårdar få finnas kvar så länge som möjligt och först ersättas då graven ska användas igen. Då kvarteren är av sammansatt karaktär är de inte så känsliga för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock vara av den typ att de harmonierar med befintliga gravvårdar. Precis som övriga blandade kvarter inom kyrkogården bör man bevara de återstående grusgravarna i kvarter VII och VIII. Den stenram som till hälften är dold under gräs kan med fördel rensas fram och återställas i befintligt skick. Många av de äldre gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetisk värde i sig själv och bör bevaras. Då det inte är tilltalande med tomrum i kvarteren bör befintliga gravvårdar få finnas kvar så länge som möjligt och först ersättas då graven ska användas igen. Då kvarteren är av sammansatt karaktär är de inte så känsliga för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock vara av den typ att de harmonierar med befintliga gravvårdar. Nya gravvårdar kan med fördel vara av högrest typ särskilt i kvarter VII. De kan då antingen vara nytillverkade eller återanvända. I kvarter X finns flera olika gravvårdstyper, men de flesta av dem är från 1940-talet. Kvarteret är speciellt för sin tidsmässiga samstämmighet. De äldre gravstenarna harmonierar med de yngre från 1970-talet och framåt. Då kvarteret är av blandad karaktär, är det inte så känsligt för tillskott av nya gravvårdar. De kan vara av olika typ, men bör vara relativt låga för att inte avvika för mycket från övriga gravstenar. Det nya kvarteret har en enhetlig karaktär med låga gravstenar och låga rygghäckar som betonar kvarterets strikta uppbyggnad. Alla gravvårdarna håller sig inom vissa bestämda måttstorlekar. Vid nytillskott är det viktigt att de nya gravstenarna häller sig inom samma måttgränser för att kvarteret inte ska mista sin enhetlighet och symmetri. I Alvesta strax intill järnvägen ligger Aringsås kyrka och kyrkogård. Båda är medeltida och begravningatraditionerna på platsen kan härledas ännu längre tillbaks i tiden, då en större rest sten från järnåldern står på kyrkogården och ett järnåldersgravfält finns alldeles i närheten. Kyrkogården har en oregelbunden avlång form, där norra delen avslutas i en spets. En stenmur och en trädkrans omgärdar kyrkogården. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen och varje del har spår efter sin tillkomsttid. Den äldre centrala delen kring kyrka och klockstapel uppvisar ett varierat bestånd av olika typer av gravvårdar från första halvan av 1800-talet och fram till vår tid. Spännvidden är stor från mäktiga påkostade gravar och gravvårdar, där Koskulls grav är den allra mest framträdande, till små oansenliga hällar. Utvidgningen i norr tillkom 1912-13 och är en mer enhetlig del, trots att variationerna här kan vara stora. I kvarter 1 i väster finns större grusgravar och i kvarter B har tidigare allmänna linjen funnits, med sina små gravvårdar. 1940 skedde den senaste utvidgningen med nya kvarteret längst söderut på kyrkogården. Denna del är mycket enhetlig med låga gravvårdar i rader längs låga rygghäckar. Titlar på gravvårdarna är mycket vanligt förekommande och det är ofta yrken som är knytna dels till järnvägen och dels hantverksyrken. Orts- och gårdsnamn, samt bibel- och psalmhänvisningar är ovanliga på gravvårdarna. I det nya kvarteret finns många gravstenar med motivet ”bedjande kvinna”. På delar av kyrkogården är påkostade och stora gravvårdar och gravar vanligt förekommande, medan på andra områden dominerar de oansenliga små gravvårdarna. Aringsås kyrkogård uppvisar en stor bredd dels tidsmässigt, men även socialt genom sin stora bredd av olika typer av gravvårdar. På kyrkogården finns ett stort antal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Detta gäller dels de äldre gravvårdarna, främst de som är äldre än 1930, men även en del yngre har kulturhistoriska värden som exempelvis gravvårdarna i allmänna linjen. Grusgravarna och gravarna med omgärdande stenramar, staket och kättingar ska bevaras. Stenramar som delvis är gräsövervuxna bör plockas fram och restaureras. De gravar som har stenram och är gräsbevuxna, men tidigare varit grusgravar, bör återställas till ursprungligt skick. I de enhetliga områdena bör nya gravvårdar vara lika de som finns i kvarteren, medan friheten att utforma nya gravvårdar är större i de mer blandade kvarteren, som inte är så känsliga för variation. Dock bör nya gravvårdar alltid harmoniera med de befintliga. Det är önskvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt i kvarteren, dels för att bevara kvarterens karaktär, dels för att de estetiska värdet är större med ett kvarter med gravvårdar än ett halvtomt. För mer detaljerad information se Helén Sjökvists skrift ”Dokumentation och bevarandeprogram för Alvesta gamla kyrkogård” Smålands museums rapport 1998:11. |
