Stäng fönster Finspång kn, RISINGE KYRKA 6:2 RISINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| RISINGE KYRKA, Risinge nya kyrkogård | |
| 3/9/07 |
| Motivering |
|---|
|
Risinge kyrka och två generationers skolbyggnader bildar en miljö som aldrig utvecklades till ett direkt sockencentrum. Vissa funktioner, som prästgården, blev kvar vid den gamla kyrkplatsen och andra funktioner övertogs i stället av tätorten Finspång. Miljön är präglad av Abraham Nyström som dels uppförde kyrkan och dels ritade och uppförde skolbyggnaden från 1847. Kyrkogården Det Rederska gravkoret har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, dels som exempel på ett mycket påkostat gravmonument och dels genom sin personanknytning till den man som skänkte marken till Risinge nya kyrka. Gravkoret är dessutom ritat av någon ur byggmästarfamiljen Nyström. Gravkapellet från 1907 är ritat av arkitekt Erik Lallersted som även svarade för kyrkans renovering under tidigt 1900-tal. Arkitekturen ansluter till kyrkan med dess trappstegsgavlar. En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Risinge nya kyrka, 1845-49, är den största av de kyrkor som uppfördes i Östergötland från mitten av 1800-talet i olika nystilar. I Östergötland byggdes många medeltida kyrkor om eller ersattes av helt nya kyrkor framför allt under perioden 1760-1860. Några anledningar var det ökande befolkningsantalet, nya stilideal och nya liturgiska bruk. Det är ovanligt att man som i Risinge har kvar både den medeltida och den nya kyrkan och att det dessutom finns fungerande kyrkogård runt båda. Att den nya kyrkan placerades så långt från den gamla kyrkan berodde bl a på att marken donerades av en av socknens ledande män och att det blev närmare till kyrkan för de anställda vid Finspångs bruk. Risinge nya kyrka har en välbevarad exteriör i nyklassicism med detaljer i olika nystilar. Fönstrens gjutjärnsbågar är ovanligt rikt utformade. Även interiören är i huvudsak bevarad och karaktäristisk med det treskeppiga långhuset där tunnvalvet bärs upp av kolonner. Den målade dekoren kommer från kyrkans byggtid och renoveringen i början av 1900-talet. Korsarmarnas läktare och orgelläktaren, framför allt den norra delens sidoläktare, har ett mycket högt kulturhistoriskt värde då det är relativt ovanligt med bevarad bänkinredning på läktarna i de östgötska kyrkorna. Delar av inredningen är original och utförd av kyrkans arkitekt Johan Adolf Hawerman. Bl a dopfunt och altarskåp kommer från den medeltida kyrkan och visar på den nya kyrkans samband med Risinge gamla kyrka, S:ta Maria. Kyrkan har också mycket högt regionalt värde då byggmästare Abraham Nyström ansvarade för kyrkbygget och altartavlan är målad av Pehr Hörberg. Just altartavlan i Risinge nya kyrka har dessutom ett mycket högt lokalhistoriskt värde då konstnären var bosatt i Risinge församling och engagerad i frågan om bygget av en ny kyrka. Sammanfattning Risinge nya kyrka är ett mycket välbevarat exempel på de kyrkor som uppfördes i Östergötland från mitten av 1800-talet i olika nystilar. Kyrkan byggdes ovanligt stor bl a för att rymma de anställda vid Finspångs bruk. Exteriören karaktäriseras av trappstegsgavlarna och de ovanligt rikt utformade gjutjärnsbågarna. Interiören karaktäriseras av det treskeppiga långhuset med kolonner samt av dekorationsmålningarna från kyrkans byggtid och tidigt 1900-tal. Läktarna har ett mycket högt kulturhistoriskt värde som förstärks av den i det närmaste komplett bevarade bänkinredningen. Delar av inredningen, så som predikstol och delar av kordekorationen är ritade av kyrkans arkitekt, Johan Adolf Hawerman. De äldre inventarierna från Risinge gamla kyrka visar på den nya kyrkans samband med den medeltida kyrkan. Kyrkobyggnaden och altartavlan har ett mycket högt regionalt värde då de har anknytning till östgötabyggmästaren Abraham Nyström och konstnären Pehr Hörberg som målat ett stort antal altartavlor i de östgötska kyrkorna och dessutom var bosatt just i Risinge socken. |
