Stäng fönster Finspång kn, RISINGE KYRKA 6:2 RISINGE KYRKA
Anläggning - Värdering
| RISINGE KYRKA, Risinge nya kyrkogård | |
| 1/1/03 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Då kyrkogården är mycket stor och uppdelad på fyra olika delar, vart och ett bestående av ett stort antal kvarter hänvisas till den kulturhistoriska bedömningen för varje enskilt kvarter. Här görs enbart några sammanfattande bedömningar. På kyrkogård nr 1 finns de stora och mer påkostade gravmonumenten. Ett flertal av dem ligger utmed kyrkogårdsmuren eller samlade på kyrkogårdens sydöstra del. I kvarter E:1 finns ett antal enklare s k linjegravar i kvarterets mitt. Tidigare var det vanligt att på detta sätt dela in kyrkogården i ”finare” respektive ”enklare” områden. Det innebar ofta att de större familjegravarna placerades utmed kyrkogårdsmuren eller i kvarterens utkanter, medan enklare gravar förlades i kvarterens mitt. När det gäller Risinge församling har man troligen använt även den gamla kyrkogården för bl a enklare gravar, trots att det fanns en ny kyrkogård. Det kan förklara att antalet enkelgravsplatser på kyrkogård nr 1, som är den ursprungliga kyrkogården, är relativt liten. Dessa skillnader på kyrkogården har ett högt kulturhistoriskt värde. Rester av trädkransen och andra högväxta lövträd visar på det parkideal som var gällande på kyrkogårdarna från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone från mitten av 1800-talet. Det som finns kvar av det äldre gångsystemet är viktigt att bevara då det understryker kvartersindelningen. Kyrkogårdsmuren är en viktig del av hela miljön. Kyrkogård nr 2 har ett högt kulturhistoriskt värde bl a i sin utformning med i huvudsak enkelgravar, som utgjort s k linjegravar. Detta innebär att gravläggningarna har gjorts på linje, efter varandra, vilket går att avläsa på årtalen på gravvårdarna. Gravvårdarna består huvudsakligen av träkors, enkla granitvårdar, gjutjärnskors och en speciell sort gjuten ”stenvård” som troligen bara finns här. Gjutjärnskorsen på Risinge nya kyrkogård är ofta av samma modell, genombrutna och med spetsiga avslutningar av korsarmarna. Kyrkogård nr 2, den s k Björkallén, hör till ett av de bäst bevarade exemplen på områden med linjegravvårdar i Östergötland. Björkarna utmed mittgången är nyplanterade och det har ett kulturhistoriskt värde att man använder just björk, eftersom kyrkogården kallas för ”Björkallén”. Kyrkogårdens utformning med gångar och mittrundel har en lång tradition och det är av kulturhistoriskt intresse att detta bevaras, liksom kyrkogårdsmuren med grinden i väster. Kyrkogård nr 3 och nr 4 är anlagda under 1950-talet respektive 1980-talet och är exempel på sentida utformning av kyrkogårdar. De olika kvarteren har ofta en strikt karaktär som betonas av rygghäckar. Karaktären kan dock variera och är friare i några kvarter. På kyrkogård nr 3 finns även en del med karaktären av skogskyrkogård, kvarter M-O:4. Titlar på gravvårdar berättar mycket om en trakts näringsliv mm. Detta gäller även de sentida gravvårdarna och inte bara de äldre vårdarna, där det även kan förekomma titlar som visar på försvunna yrken och benämningar. Karaktäristiskt för Risinge nya kyrkogård är blandningen av titlar med anknytning till jordbruksnäringen respektive bruksverksamheten. Dessutom finns det relativt många gravvårdar med titlar med anknytning till järnvägen. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER (Beskrivningen av enskilda kvarter är upprättad år 2003.) Kvarter A:1 Gravplats nr 1-131 Kulturhistorisk bedömning De större gravvårdarna på familjegravarna vid muren visar på ett äldre sätt att indela kyrkogården med de mer påkostade gravarna utmed kyrkogårdsmuren och kvarterens utsidor. En äldre gravkarta som förvaras i kyrkan visar att gravplatserna utmed kyrkomuren är större. De tre gravarna som är omgärdade med klippta tujahäckar respektive smidesstaket understryker detta bruk. Rygghäckarna är viktiga för kvarterets rumsliga indelning som leder fram mot kyrkan. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Kvarter B:1 Gravplats nr 1-163 Kulturhistorisk bedömning De större gravvårdarna på familjegravarna vid muren visar på ett äldre sätt att indela kyrkogården med de mer påkostade gravarna utmed kyrkogårdsmuren och kvarterens utsidor. En äldre gravkarta som förvaras i kyrkan visar att gravarna utmed kyrkogårdsmuren är större. Rygghäckarna är viktiga för kvarterets rumsliga indelning som leder fram mot kyrkan. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Bland de olika titlar som förekommer på gravvårdarna märks bl a verkmästaren, f d konduktör, tegelmästaren och hemmansägaren. Titlar berättar bl a om traktens näringsliv som i Risinge har anknytning till allt från jordbruk till bruk och tätort. Kvarter C:1 Gravplats nr 1-181 Kulturhistorisk bedömning De större gravvårdarna på familjegravarna i sydväst och väster visar på ett äldre sätt att indela kyrkogården med de mer påkostade gravarna utmed kyrkogårdsmuren och kvarterens utsidor. En äldre gravkarta som förvaras i kyrkan visar att gravarna utmed muren är större. Omgärdningarna med stenram och häck understryker detta, liksom de fyra tujor som ingår i en av gravanläggningarna. Det är även viktigt att dessa gravar förblir grusgravar. Rygghäckarna är viktiga för kvarterets rumsliga indelning som leder fram mot kyrkan. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Bland de titlar som förekommer på gravvårdarna märks prost, lokförare, änka, åkeriägare och hemmansegare. Kvarter D:1 Gravplats nr 1-198 Kulturhistorisk bedömning Typen av gravvårdar är relativt enhetlig och de låga vårdarna gör att rygghäckarna dominerar och understryker kvarterets strikta indelning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Flera gravvårdar har anknytning till järnvägen med titlar som stationsföreståndare, lokförare och konduktör. Bland övriga gravvårdar märks stenen över riksdagens talman Fridolf Thapper. Kvarter E:1 Gravplats nr 1-198 Kulturhistorisk bedömning Flera gravvårdar finns kvar från den tid då delar av kvarteret troligen ingick i linjegravsystemet. Bruket att begrava ”på linje” upphörde i mitten av 1960-talet. Flera av de enkla vårdarna i kvarteret är från 1940-talet. I kvarteret östra begränsning finns en rad med grusgravar omgivna av stenramar. Det är ”köpegravar” och deras läge i kvarterets utkant är även det typiskt för en tidigare vanlig indelning av kyrkogårdarna. Både linjegravarna och ”köpegravarna” har ett mycket högt kulturhistoriskt värde då de pekar på denna tidigare indelning av kyrkogården. Grusgravar var under en period det vanliga på kyrkogården och det är därför viktigt att bevara kvarterets rad med grusgravar även ur denna synpunkt. Enskilda gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Här märks linjevårdar av trä, både i form av kors och enkel planka, samt ett gjutjärnskors. Bland titlar på gravvårdarna finns bl a skräddarmästare, murare och gjuteriförmannen. Rygghäckarna har stor betydelse för att understryka kvarterets strikta indelning. Kvarter F:1 Gravplats nr 1-102 Kulturhistorisk bedömning I områdets västra del finns flera påkostade gravanläggningar med högt kulturhistoriskt värde. Några gravar är omgärdade med stenramar som här är ovanligt grovhuggna och samkomponerade med vårdarna. De fem hällarna av gjutjärn från 1852 fram till 1920- talet är en mycket ovanlig typ av gravvård. Bland övriga typer av gravvårdar i västra delen märks några bautastenar och en obelisk. De höga lindarna invid släkten Ekelunds familjegravar bidrar till att ge området sin mer påkostade karaktär. Utmed häcken av avenbok i öster står några högre enkla granitvårdar, mestadels familjegravar från början av 1900-talet. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Bland de titlar som finns på gravvårdarna märks bl a kontraktsprosten och godsägaren men även titlar med anknytning till järnbruket; stålräckare och smältsmed. I kvarterets östra del är rygghäckarna viktiga för den mer strikta karaktären. Kvarter G:1 Gravplats nr 1-21 Kulturhistorisk bedömning Det är väsentligt att de vårdar som är placerade vinkelrätt mot häcken får stå kvar på detta sätt. Det rör sig troligen om en äldre indelning av kvarteret och vårdarna har sannolikt varit grusgravar med någon typ av omgärdning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde både p g a ålder och konstnärligt utförande. Bland dessa märks gjutjärnsvården från 1859, som är den äldsta gravvården på kyrkogården, samt dubbelkorset i smidesjärn. Några titlar visar på anknytningen till socknens näringsliv så som bergsfogden och brukspredikanten. Kvarter H:1 Gravplats nr 1-119 Kulturhistorisk bedömning Det Rederska gravkoret har ett högt kulturhistoriskt värde, dels som exempel på ett mycket påkostat gravmonument och dels genom sin personanknytning till den man som skänkte marken till Risinge nya kyrka. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Bland de titlar som finns på gravvårdarna märks bl a rälsbussförare och postföraren. En relativt sen gravvård är rest över grenadjär Lilja och visar på det militära indelningssystemet som var gällande i drygt 200 år från 1680-talet till 1901. Rygghäckarna har stor betydelse för den strikta karaktären. Kvarter I:2 Gravplats nr 1-133 Kulturhistorisk bedömning Inom kvarteret finns olika typer av gravvårdar, men de stora monumenten saknas. Kvarteret har, liksom hela kyrkogård nr 2, en enklare karaktär än nr 1. En äldre gravkarta som förvaras i kyrkan visar också att det fanns gravar av olika storlek inom kvarteret, enkelgravar och större familjegravar. Denna variation är viktig att bevara liksom indelningen i gravrader. Enligt ett flygfoto från 1950 var det mestadels grusgravar i kvarteret och det är därför viktigt att den enda bevarade grusgraven får vara kvar. Enskilda gravar har ett kulturhistoriskt värde. Bland de titlar som står på en del gravvårdar märks bl a urmakaremästare och överbanmästare. Björkarna i kvarteret är nyplanterade och det har ett kulturhistoriskt värde att man använder just björk, eftersom kyrkogården kallas för ”Björkallén”. Kvarter K:2 Gravplats nr 1-252 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har ett högt kulturhistoriskt värde så som ett mycket välbevarat linjegravskvarter. Systemet med linjegravar var tidigare mycket utbrett och upphörde i allmänhet vid mitten av 1960-talet. Det innebar att gravläggningarna gjordes i rad, på linje, vartefter dödsfallen inträffade. Makar begravdes därför i allmänhet inte bredvid varandra. Det rör sig om enkelgravar för en person, till skillnad från de större familjegravarna där gravrätt köptes. Linjegravarna utmärks av enkla gravvårdar. Vanligast var träkors, men även mindre vårdar i svart granit är vanligt förekommande. På Risinge nya kyrkogård finns även en del gjutjärnskors och framför allt en typ av gjutna gravvårdar som är mycket speciell för just den här kyrkogården. Kulturhistoriskt värde har även systemet med större gravar i kvarterets södra begränsning. Björkarna i kvarteret är nyplanterade och det har ett kulturhistoriskt värde att man använder just björk, eftersom kyrkogården kallas för ”Björkallén”. Vattenhämtning för blomvattning sker vid en traditionell vattenpump, vilket idag är mycket ovanligt på länets kyrkogårdar. Kvarter L:2 och N:2 Gravplats nr 1-249 respektive 1-199 Kulturhistorisk bedömning Kvarteren har ett högt kulturhistoriskt värde så som mycket välbevarade linjegravskvarter. Systemet med linjegravar var tidigare mycket utbrett och upphörde i allmänhet vid mitten av 1960-talet. Det innebar att gravläggningarna gjordes i rad, på linje, vartefter dödsfallen inträffade. Makar begravdes därför i allmänhet inte bredvid varandra. Det rör sig om enkelgravar för en person, till skillnad från de större familjegravarna där gravrätt köptes. Linjegravarna utmärks av enkla gravvårdar. Vanligast var träkors, men även mindre vårdar i svart granit är vanligt förekommande. På Risinge nya kyrkogård finns även en del gjutjärnskors och framför allt en typ av gjutna gravvårdar, som är mycket speciell för just den här kyrkogården. Björkarna i kvarteren är nyplanterade och det har ett kulturhistoriskt värde att man använder just björk, eftersom kyrkogården kallas för ”Björkallén”. Kvarter M:2 Gravplats nr 1-33 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets tydliga karaktär med familjegravar har ett stort kulturhistoriskt värde. Det var tidigare brukligt att de mer påkostade ”köpegravarna” låg i kvarterens ytterkanter, eller som här i en rad utmed muren. Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. Bland de titlar som finns på gravvårdarna märks en som är ovanlig när det gäller kvinnor. Titeln har här även böjts i feminin form; handelsidkerskan. Kvarter O:2 Gravplats nr 1-85 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets huvudsakliga indelning i familjegravar har ett stort kulturhistoriskt värde. Det var tidigare brukligt att de mer påkostade ”köpegravarna” låg i kvarterens ytterkanter, eller i en rad utmed muren. Det är framför allt viktigt att behålla denna karaktär utmed kvarterets södra rad, som löper utmed kyrkogårdens begränsning. Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde. De två gjutjärnskorsen är av en modell som är vanlig på kyrkogården. Bland de titlar som finns på gravvårdarna märks bl a telegrafkommissarie, klensmed och hemmansägare. Björkarna utmed mittgången är nyplanterade och det har ett kulturhistoriskt värde att man använder just björk, eftersom kyrkogården kallas för ”Björkallén”. Kvarter P:2 Gravplats nr 1-153 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har ett högt kulturhistoriskt värde så som ett mycket välbevarat linjegravskvarter. Systemet med linjegravar var tidigare mycket utbrett och upphörde i allmänhet vid mitten av 1960-talet. Det innebar att gravläggningarna gjordes i rad, på linje, vartefter dödsfallen inträffade. Makar begravdes därför i allmänhet inte bredvid varandra. Det rör sig om enkelgravar för en person, till skillnad från de större familjegravarna där gravrätt köptes. Linjegravarna utmärks av enkla gravvårdar. Vanligast var träkors, men även mindre vårdar i svart granit är vanligt förekommande. På Risinge nya kyrkogård finns även en del gjutjärnskors och framför allt en typ av gjutna gravvårdar, som är mycket speciell för just den här kyrkogården. Kulturhistoriskt värde har även systemet med större gravar i kvarterets norra och södra begränsning. Björkarna i kvarteret är nyplanterade och det har ett kulturhistoriskt värde att man använder just björk, eftersom kyrkogården kallas för ”Björkallén”. Kvarter A:3 Gravplats nr 1-55 Kulturhistorisk bedömning Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt intresse, bl a genom eventuella yrkestitlar. Det är även kulturhistoriskt värdefullt att bevara gravvårdar från 1954, då denna del av kyrkogården invigdes. Kvarter B:3 Gravplats nr 1-360 Kulturhistorisk bedömning Kvarterets strikta karaktär betonas av rygghäckarna. Bland gravvårdarna märks bl a några enkla träkors som troligen hör till enklare gravar med linjegravskaraktär. Flera gravvårdar är från 1954, då denna del av kyrkogården invigdes. Det är kulturhistoriskt intressant att bevara enkla gravvårdar och vårdar från bl a 1954 som visar på kyrkogårdens utveckling. Bland titlar som märks på gravvårdarna kan nämnas; smältsmed och skräddarmästare. Kvarter C:3 Gravplats nr 1-270 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex smideskorset och gravvårdar med titlar. Bland de senare märks bl a vårdar med titlar som kyrkvärd, skogvaktare och droskägare. Kvarter D:3 Gravplats nr 1-190 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex träkors och gravvårdar med titlar. Bland de senare märks byggmästare och lantbrukare. Kvarter E:3 Gravplats nr 1-513 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex genom titlar som står på vården. Bland dessa märks bl a skogvaktare, sjöman och resemontör. Kvarter H:3 Gravplats nr 1-317 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex vårdar med titlar. De höga tujorna flankerar en av två gångar som bildar en axel ner mot sjön. Kvarter I:3 Gravplats nr 1-4 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex träkorset och vårdar med titel. Bland de senare märks bl a tygförvaltare och jägmästare. De höga tujorna flankerar en av två gångar som bildar en axel ner mot sjön. Axelns riktning mot sjön förstärks av gravradernas riktning. Kvarter K:3 Gravplats nr 1-479 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex gravvårdar med titlar. Bland dessa märks barnhemsföreståndarinna, bergsingenjör och förman. De höga tujorna flankerar en av två gångar som bildar en axel ner mot sjön. Kvarter L:3 Gravplats nr 1-719 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex gravvårdar med titlar. Bland dessa märks frisörmästare och lantbrukare. Kvarter M:3, N:3 och O:3 Gravplats nr 6-215, 1-84 och 1-66 Kulturhistorisk bedömning Karaktären av skogskyrkogård har ett kulturhistoriskt intresse som en sentida representant för skogskyrkogårdarna. Skogskyrkogårdarna började anläggas omkring 1920. Sedan dess har även äldre kyrkogårdar ibland fått en utvidgad del i form av skogskyrkogård när så har varit möjligt. Även enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex konstnärligt värde eller genom titlar som är angivna på vården. Kvarter A-M:4 Gravplats nr (A) 1-201, (B) 37-323, (C) 1-184, (D) 40-226, (E) 1-168, (F) 2-510 Kulturhistorisk bedömning Enhetliga gravvårdar av sentida utformning. Enskilda gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde, t ex gravvårdar med titlar eller vårdar med ett konstnärligt utförande. |
