Stäng fönster Skellefteå kn, KINNBÄCK S:1 PITE-RÖNNSKÄRS KAPELL
Anläggning - Värdering
| Pite-Rönnskärs kapell, PITE-RÖNNSKÄRS KAPELL | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Pite-Rönnskär kapell är en god representant för det enkla fiskarkapellbyggandet efter Norrlandskusten, med månghundraåriga anor. Det praktiska behovet och fiskar-befolkningens säsongsbundenhet har styrt gestaltningen. Under vintern användes byggnaden i likhet med andra fiskarkapell för förvaring av fiskeredskap. Det finns ingenting som motsäger att det byggdes år 1771, en uppgift som hämtats från en inskription på ytterväggen (timmerväggen), sannolikt av fiskare från Piteå stad. Altartavlan av O. L. Sondell föreställande ”Korsfästelsen” kan dateras till 1780. På ena innerväggen kan man dessutom tydligt utläsa årtalet ”1802”. Till kapellet och inte minst klockbocken finns muntliga berättelser knutna. Prästen skall ha åkt dit två gånger om året och kallat till gudstjänst genom att ringa i klockan. Den kanske viktigaste funktionen för klockan gällde dock själva fisket – ingen fick lämna land förrän klockan klämtat. Nuvarande klockbock rekonstruerades efter en äldre förlaga 1995 och klockan köptes in samtidigt. Den äldre klockan sitter numera i klockhuven på kapellet. Den har inskriptionen "Denna klåcka tillhör Rönnskärs Fiskare Lägers Capell Och är Gjuten af P Norlund i Piteå år 1844". Kapellet är välbevarat genom att volym och interiör bevarats och att byggnaden har undgått olämpliga tillägg sedan 1934 års renovering. Genom panel- och fönsterbytet 1934 är dock inte dess yttre i autentiskt skick. Vad som är känt har fasaden även varit brädfodrad på 1800-talet, men den var rödfärgad fram till renoveringen 1934, då panelen och fönstersnickerierna byttes ut och fasaden vitmålades. Den mest väsentliga yttre förändringen rör klockhuven över västra gavelröstet som uppfördes samtidigt. Sådana klockhuvar finns på flera fiskarkapell i Norrbotten, men saknas på de övriga längs Västerbottenskusten. Tidigare kröntes taket, enligt en teckning, av två spiror med flöjlar över varje gavelröste. Den fiskbensmönstrade dörren syns på ett fotografi från 1928 och är sannolikt mycket äldre. Interiören är i stort oförändrad och känns mycket genuin med sina synliga stockvarv, inskriptioner och grånade takåsar. Bänkarna kan vara renoverade under 1900-talet, men gestaltningen tycks inte ha ändrats. Stilmässigt har kapellet, med sin enkla karaktär flera likheter med Bjuröklubbs kapell som är relativt högt och har en liknande altarpredikstol (även om detta kapell har genomgått något större förändringar). I mindre grad finns även likheter med kapellet på Snöan, som dock har lägre takresning. Det kulturhistoriska värdet ligger i att byggnaden som helhet inte genomgått några större förändringar samt att kapellet utgör ett karaktärsfullt och miljömässigt viktigt inslag i Pite-Rönnskärs genuina fiskebebyggelse. Det är också länets äldsta bevarade fiskekapell på ursprunglig plats. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kapellmiljön och byggnaderna Pite-Rönnskärs kapell är en viktig representant för norrlandskustens enkla fiskarkapell, inte minst för att det ligger inom en välbevarad miljö med höga kulturhistoriska värden. Till kapellet finns minnen och berättelser knutna som återger dess funktion i samband med fisket, och hur livet levdes på Pite-Rönnskär förr. Kapellets timrade rektangulära huskropp och dörr är intakt från byggnadstiden 1771. Av inredningen är altarpredikstolen och altartavlan från 1780 värdefullast ur kulturhistoriskt synpunkt. Altarpredikstolar var relativt vanliga under 1800-talet, men idag finns endast en motsvarighet kvar i länet (Bjuröklubb). Det såpskurade brädgolvet, den enkla bänkinredningen och den spartanska karaktären bidrar särskilt mycket till upplevelsen av en 200-årig gudstjänstlokal som byggts av fiskarbönder. |
